Tabata regerar

Och nu sitter jag här med mosade armar och axlar och undrar om jag kommer att kunna lyfta mina armar över huvud taget imorgon. Effektivt.

Och på posten väntar Ines fina klänning - håll tummarna för att den passar!

Nu ett par timmars tokjobb innan jag ska hem och ladda inför kvällens föreställning om året som gått i sonens klass. Jag anar bedårande skönsång och fina framträdanden...

Följer trenden

Jag gör som Linda K och Weronica och slår efter flera månaders suktande till på denna chica, franska klassiska skjortklänning från la Redoute. Bara så ni vet:

Trollen spricker i solen

Tillbaka på jobbet, äntligen. Och genast är stressen över arbetet mycket, mycket mindre. Jag har sannerligen inte koll på läget, men vet att det alltid ordnar sig. Det gör ju det, hörni.

*Poff*

Bara två månader kvar

Kanske dags att börja fila på packlistan?

Bara en liten iakttagelse

Inredningsbloggar kan jag läsa med glädje även när det är rörigt, skitigt och ofint här hemma. Trädgårdsbloggar är inspirerande även när min egen täppa mest ser ut som en lerhög. Modebloggar kan jag kolla in trots att jag själv mest hoppar i samma gamla favoritplagg vecka efter vecka.

Men träningsbloggar. Så fort jag måste göra ett avbrott i träningen (till exempel på grund av influensa, stukad fot eller magsjuka...) så blir de helt och hållet ointressanta. Lika inspirerande som de är när jag är igång med träning och bra mat, lika totalt oläsbara blir de när jag inte är med på tåget.

Ifall ni undrade.

S-s-s-s-stress

Alltså det här med att vara sjuk. Inte kroniskt sjuk, inte allvarligt sjuk, men sjuk. Lite för ofta. Det är inte kul. Det tär och gnager på arbetstiden, som inte riktigt räcker till när man ska återhämta sitt sjuka stackars jag, eller sina sjuka stackars barn för den delen. Vi brukar inte vara sjukare än de flesta i min familj, men den här vintern och våren har varit rent för jävlig ur sjukhänseende. Influensa, förkylningar, magsjuka, allmän diffus feber - you name it, vi har haft det.

I fredags sade jag lite snabbt till min chef att jag kände mig lite stressad, men konstaterade att måndag och tisdag denna vecka var helt mötesfria vilket borde lösa det mesta. Och *poff* så försvann de där båda dagarna i maginfluensedimma. Nu har jag totalt tappat kollen på jobbläget, jag lovar. Jag är allt annat än on top of things. Och det stressar mig, det stressar mig massor. Inte minst med tanke på att jag jobbar bara två sketna dagar nästa vecka. Lillasysters dagis är stängt på onsdagen nämligen, och sedan är det kristi himmelsfärd. Härligt med lediga dagar i maj, javisst, men det är minsann ingen som flyttar fram mina deadlines.

Fy. Jag har nog med magsyra som det är, behöver inte mer stress. Usch, kan någon säga åt mig att det bara är ett jobb, och att det alltid brukar lösa sig i slutänden? Jag skulle verkligen behöva höra det just nu.

Dagen i bilder

Trots darriga knän och knip i magen så orkade jag hänga med familjen på utflykt idag. Jag stod liksom inte ut med tanken på att ligga i sängen hela denna vackra majdag. Visst, jag har upptäckt Molanders under min sjuka, men en okej tv-serie slår ju inte våren direkt. Det gör den inte. Så vi drog till Äppelfabriken. Och där var det fint som vanligt. Maten var god (även om jag inte åt så mycket av den), blommorna vackra och hönsen sprätte så där fritt och sorglöst som bara höns kan. Och nu har jag feber igen.

Mat och träning vecka 17

Så här såg träningen ut:

Måndag: 2x9 km cykel
Tisdag: 2x9 km cykel
Onsdag: vila
Torsdag: core på SATS
Fredag: 2x9 km cykel
Lördag: Arbetsdag i BR-föreningen, vilket betydde sex timmars hårt trädgårdsarbete
Söndag: Löpning - intervaller och fartlek, plus några bicepsövningar och 2x1 minut plankan

Och med kosten gick det bra. I onsdags firade vi av en kollega med buller och bång så då blev det vin, dessert och skaldjur i drivor, men det var inplanerat sedan länge och helt galet gott. Vi var på B.A.R. där Eric Verdiere gästspelade (fråga mig inte vem han är, tydligen en fransk expert på skaldjur och han levererade big time så jag är nöjd) och hans skaldjursplatå var magnifik, tveklöst de godaste mollusker jag ätit i hela mitt liv. Ostron, råa blåmusslor (!), valthornssnäckor, små strandsnäckor (envisa rackare, nästan omöjliga att locka ut ur skalet), räkor, pyttesmå normandiska räkor som skulle slukas hela med skal och allt, krabba, havskräftor, någon annan slags snäcka som jag inte vet namnet på - ja ni hör ju. Till det surdegsbröd och normandiskt opastöriserat smör. Sancerre och så en liten äppeltarte till dessert.

Men, åter till ämnet! Utöver detta avsteg så skötte jag kosten bra, inga sötsaker och så lite kolhydrater som möjligt. Den här veckan däremot är av förklarliga skäl rätt körd vad gäller såväl kost som träning - magsjuka bäddar liksom inte för några längre löppass direkt...

Klackarna i taket

Jamen ha en härlig valborg då, alla fina därute. Själv ligger jag i sängen och kurerar mig efter magsjukan från helvetet. 39 graders feber, kräk och elände är inget jag önskar min värsta fiende. Eller förresten, kanske möjligen just min värsta fiende - om jag nu hade haft en sådan. Barnen har också varit sjuka, lillsyrran introducerade viruseländet i familjen och storebror kom hem från skolan med feber igår. Maken har klarat sig hittills - peppar, peppar. Han verkar onekligen vara av ett annat, starkare virke än oss andra.

Valborgsmiddagen bestod av lite kokt torsk, en kokt potatis och lite kokta morötter. Ah, vilka excesser... Förra året däremot åts det finmiddag på altanen minsann.

Hur fin?

Det är HM som levererar denna fina sommarklänning. Måste undersökas - kanske något för strandhäng på Samos?

Bättre idag

Och dessutom är jag bubbelgumsrosa, och det piggar ju alltid upp.

Ingen bra dag

Usch en sådan dag jag har idag. Trots en härlig helg, god nattsömn och en skön cykeltur till jobbet så är jag till brädden fylld av ångest. Trycket över bröstet riskerar att ta över och jag vill bara fly. Dagar som dessa är min flyktinstinkt så stark, så stark. Jag sitter på jobbet och stirrar på min skärm utan att få något gjort, trots att jag har massor att göra och ett antal deadlines som närmar sig med stormsteg. Negativa tankar fyller mitt huvud och jag halkar ner i den där destruktiva spiralen av oro, passivitet och självkritik. Mötet jag ska ha om en halvtimme skrämmer mig, trots att det hade varit vardagsmat vilken annan dag som helst.

Hu. Tur i alla fall att jag lärt mig ett och annat genom åren, till exempel att det går över. Känslan passerar, den gör det. Och jag dör inte av den.

Update: Och som vanligt är "just do it" den enda rätta strategin. Mötet med en klok teamchef gick bra, och lunchen i sällskap med trevliga kollegor förbättrade mitt humör ytterligare. Nu är det strax dags att cykla hemåt för att hämta lillasyster som har tid hos hudläkaren. Ångesten är inte borta helt, men jag trampar på i mitt lilla liv och vet att imorgon är en annan dag!

Mat och träning vecka 16

Min stukade fot gjorde sig fortfarande påmind förra veckan, och jag vågade därför varken jogga eller gå på gympass. Veckans träning utgjordes i stället av cykel till och från jobbet fyra dagar vilket var jobbigt nog med tanke på motvind och grusiga vägar. Nästan 7,5 mil cyklade jag under veckan. Lördag och söndag ägnades helt och hållet åt trädgårdsarbete, så jag känner mig hyfsat styrketränad trots brist på gympass. Med tanke på stukningen är jag mer än nöjd med veckans träning - tack cykeln för det!

Maten har också funkat bra. Jag undviker kolhydrater så mycket jag kan (och vill) till vardags, och på helgerna är jag inte lika strikt. I fredags kom maken hem med mitt favorit-surdegsbröd och grovmalen leverpastej från Ingelstad Kalkon, och oj vad jag har njutit av helgens frukostar. I lördags var vi på middag hos goda vänner och då slank det ner en liten skål glass. Återigen undrar jag varför. Inte för att jag ångrar kalorierna eller sockret, utan för att jag faktiskt inte är särskilt förtjust i glass. Jordgubbar däremot, jordgubbar med vispad grädde har varit min njutning den här veckan- mums!

Sedan i slutet av mars har jag gått ner två kilo. Midjemåttet har minskat med två centimeter och låren med tre. Jag är mycket nöjd.

Update: Och jeansen jag köpte i slutet av mars har blivit för stora i midjan. Mycket irriterande.

Trädgårdstajm

Åh en sån ljuvlig helg. Vi har ägnat oss åt trädgårdsarbete från morgon till kväll, i solen. I vårsolen och värmen hörni - det är knappt jag tror det är sant...

Här har sopats, räfsats, rensats, gödslats, grävits, burits, planterats, vattnats och räfsats lite till. Bästa sortens träning, och nu är jag så trött att jag nästan faller i koma. God natt.

The end of an era

I kväll sänds det allra sista avsnittet av Big love i SVT2. Genom fem säsonger har jag följt familjen Hendricksons vedermödor. Jag har våndats, skakat på huvudet, skrattat och gråtit och vet ni, jag kommer faktiskt att sakna Bill och hans fruar.

Har du inte sett Big love? Då har jag bara två ord att säga till dig: gör det.