onsdag 30 januari 2013

Kajsa krossar (maken)

Planeringsdag med staben idag. Jag stod emot förmiddagens kanelbulle och eftermiddagens wienerbröd, käkade keso med frukt och nötter till mellis i stället. Fint.

Lunchen lämnade dock en hel del att önska, något slags geggig paellavariant med massa snabba kolhydrater och på tok för lite protein gjorde mig knappt ens mätt. Alltså var jag både grinig och hungrig när jag kom hem från jobbet, och dessutom var crosstrainingpasset jag tänkt gå på fullbokat. Surt.

Men nu är jag glad igen. För jag har kört ett rejält pass tabata-intervaller - med maken, kors i taket! Låt mig bara säga att det märks vem av oss som tränar regelbundet. ;)

Så här såg upplägget ut:

  • Benböj
  • Russian twists med viktplatta
  • Sumo squats med press
  • plank walk
  • utfall (nästa gång lägger vi till bicepscurl)
  • around the world
  • burpees.

Svettigt, tungt och härligt!

Imorgon drar jag till Östersund för jobb i två dagar. Där finns det goda krämbullar, har jag hört. Ska provas. För på fredag är det faktiskt februari, govänner. Ny månad, nya regler. Och reglerna för februari återkommer jag till. Till dess: gonatt!

tisdag 29 januari 2013

Våren, våren, våren

Ibland är det nödvändigt med lite verklighetsflykt. En av mina strategier för att klara oxveckorna är att intala mig själv att det är vår. Nåja, nästan, snudd på vårvinter i alla fall. Jag suggererar mig själv så mycket jag bara kan och ser till att verkligen ta in varje liten skiftning i ljuset och varje litet fågelkvitter, att sniffa efter minsta lilla vårkänning i luften.

Och faktum är att det fungerar. I alla fall med hjälp av tulpaner och en och annan semla (inte än, men snart...).

New in

Jag möter våren i nya träningskläder. Gult och grått är grejen. Toppen är från Nike och finns på Stadium - med mitt mantra på magen kan det ju inte bli annat än rätt. Träningstajtsen är från HM.



måndag 28 januari 2013

Trist dag

Nackspärr, sömnbrist efter en natt med mörkrädd dotter som sovit i princip mig, ingen träning och en kväll med småtjat och gnat gör ingen människa glad. Idag är en sådan där dag då jag bara ser högarna med prylar jag borde ha städat undan, papper jag borde ha sorterat, dammtussar jag borde ha sugit upp - men utan att orka ta tag i en enda liten sak. En sådan där dag då jag tänker på alla fotoböcker jag inte gjort, alla urvuxna barnkläder jag inte sorterat och alla hemmaprojekt jag inte avslutat - och då jag inbillar mig att alla andra hinner med allt tänkbart piff och fix. Och så är jag rent förbannat sugen på en semla.

Update: Tänk vad en god natts sömn kan göra. Idag är jag som ny; utvilad, pigg och på gott humör. Träningsskorna är nedpackade och det blir ABSolution på lunchen (ser plågsamt ut...). Redan igår kväll reflekterade jag för övrigt över hur mycket mer sällan jag har dåliga dagar numera. För det mesta mår jag bra helt enkelt. Och det är så skönt. Sömn, bra mat, inget socker och motion gör sitt till, liksom ett jobb som är helt enkelt kanon.

Uppfattat

När man tänkt lunchträna crosstraining trots nackspärr men upptäcker att man glömt skorna hemma, då är det nog kroppen och hjärnan som samarbetar för att nå fram med budskapet
"du ska nog ta en vilodag idag".

söndag 27 januari 2013

Söndagslogistik

Klockan ett ska sonen hem till K och leka.
Klockan två ska dottern på kalas hos E.
Klockan halv fyra ska sonen hämtas hos K.
Klockan fyra ska dottern hämtas hos E.
Klockan fyra kommer Ö hit för att leka med sonen.

Men ovanstående löser ju inte förmiddagens aktiviteter. What to do?
Sonen ringer M, hon är i stallet.
Han ringer P, som är och åker skridskor.
Dottern knackar på hos K, som inte är hemma.
Hon ringer då E, som inte är hemma.
Då knackar hon på hos T, som inte kan leka.
Sen vill-vill-vill-vill hon ringa S, men då säger mamma nej för S bor en bit bort och mamman tycker det räcker med hämtningar och lämningar hos kompisar för idag.
Då knackar dottern på hos A, och där verkar hon ha fått napp.
Sonen leker med lego.

En stunds frid.

Update: Och där kom han ner, sonen. "Mamma, jag har inget att göra...".

lördag 26 januari 2013

Hemgjord hälsotallrik

Kallrökt lax, kokt ägg, keso, tomat, morot, guacamole från igår, grapefrukt och så en bit frökex med pepparrotsost. Vatten och te till det, se där en perfekt lunch efter ett corepass och lite roddmaskin på lokala gymmet. Nu: tupplur.



torsdag 24 januari 2013

Suddiga men söta

Jag bildgooglade just dvärgschnauzervalpar, och dog litegranna. Jamen ni ser ju! Om vår Haddock hade fått leva hade han varit en distingerad trettonåring vid det här laget.

Tack men nej tack

Ni får ursäkta mig, men alltså Desigual. Vad är egentligen grejen? Jag fattar ingen ting - fulare kläder har jag sällan skådat. Ja ni får ursäkta, smaken är ju delad, men jag säger nej tack. Med emfas.

tisdag 22 januari 2013

Frossa!

I senaste numret av ICAs tidning Buffé läste jag att blodapelsiner innehåller dubbelt så mycket c-vitaminer och andra antioxidanter som vanliga apelsiner. Läge att frossa alltså!

Här finns för övrigt en hel radda smarriga recept med blodapelsin som ingrediens. Om jag inte var mitt i jättenyttiga januari så skulle jag prova den färska pastan med blodapelsin, konjak, valnötter med mera. Låter smaskens. Men till helgen får det kanske bli något slags ceviche i stället, jag tänker blodapelsin, avokado, pilgrimsmusslor, räkor, koriander och annat smått och gott. Borde kunna bli riktigt gott.

En längtan efter vår

Femton grader kallt i morse. Men fåglarna kvittrade, och det blir ljusare för var dag. Min trädgårdslängtan börjar vakna, och min trädgård är aldrig så vacker som i januari-februari. I mina tankar...

Och om jag får önska så tänker jag nytt trädäck, och ett sådant här:
































Odlingsvitrinen och bilden kommer från Hasselfors Garden.

söndag 20 januari 2013

Och vet ni

Tro't eller ej, men idag blev det både utfall och burpees igen.

Jag drog iväg till gymmet för ett NTC-pass i förmiddags, och kan nöjt summera tre rejäla gym-pass den här veckan; två NTC-klasser och ett crosstrainingpass. Och imorgon blir det crosstraining igen. Jag börjar känna mig stark!

Fast armhävningarna måste jag jobba med, jag verkar ha något slags armhävningsfobi som får min hjärna att skrika nej jag kan inte nej jag orkar inte så fort det är dags för armhävningar. Och då tappar musklerna tron på sig själva och börjar tveka. Jag är motarbetad av min egen hjärna! Se där, något att jobba vidare med.

De däringa barsen, förresten, blev jag inte särskilt imponerad av. Okej, men inte mer - jag gör dem inte igen.

Dagens husliga 2

Bars med torkad frukt, mandel, havregryn med mera. Det är väl inte semlor direkt, men ett bra reservmellanmål att ha i skåpet på jobbet.


Dagens husliga 1

Hemtorkade tomater i olja, vitlök och örtkryddor. Bra när körsbärstomaterna kostar 20 kronor kilot.


Det man sparar in på gungorna...

När man är halvvägs genom jättenyttiga januari så kan det hända att man tänker på alla pengar man sparat på att inte köpa godis, bakverk eller annat onyttigt.

Då kan det hända att man belönar sig med en ny, fin klänning. Och ärligt talat, när det är en klänning för halva reapriset från Lindex (75 pix govänner, 75 pix), så känns det som en fullt rimlig belöning. Sitter som en smäck gör den också, klänningen.

Den ser bättre ut i verkligheten:

En tanke smyger sig på

Tänk om nyttiga januari har hjälpt mot mina eviga, eländiga och envisa huvudvärksattacker? Och tänk om den vidriga blandningen av migrän och spänningshuvudvärk som jag hade för någon vecka sedan berodde på att jag gick cold turkey med socker efter en längre periods sockerknaprande och en veckas... vad ska vi säga... frossande på Teneriffa? Huvudvärken kom efter två dagar utan socker, och försvann efter fem.

Efter de där tre dagarnas huvudvärk, som alltså sänkte mig totalt - jag kunde inte gå upp ur sängen, än mindre till jobbet - har jag inte haft minsta lilla ont i huvudet. Däremot har jag haft en enorm energi. Jag har jobbat, tränat, myst med familjen, sovit gott på nätterna och i helgen behövde jag inte ens ta en tupplur. Och att äta nyttigt, det har gått lätt som en plätt. Jag har gått ner två kilo på två veckor.

Tänk om det faktiskt finns ett samband mellan mitt sundare liv, mina energinivåer och huvudvärken. I så fall är det ju magiskt. (Och ingen rocket science eller på något sätt oväntat, men ändå magiskt för mig.)

Vad tror ni?

lördag 19 januari 2013

Träningsvärk

Idag vill jag inte höra ordet utfall. Burpee är ett annat ord som jag också är tacksam om jag slipper höra idag. Aj. Nöjt aj, men ändå aj.

fredag 18 januari 2013

Saker som händer en fredagkväll

Helt plötsligt blir man kär i en zebramönstrad väska.
Som skulle passa finfint vid stranden på Samos.
By Malene Birger förstås.
Over and out.
God natt.


Den fastspända flickan

Jag lyssnar just nu på Studio etts intervju med psykiatern Ola Gefvert, som ansvarat för vården av Nora, ett av offren för våldtäktsmannen och före detta polischefen Göran Lindberg. Och jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva. Jag är så upprörd, arg och chockad att jag bara gapar.

Att en psykiater kan kränka sin patient, en enormt utsatt, drabbad och skadad patient, på det grova sätt som han har gjort, det är för mig fullständigt obegripligt. Jag blir faktiskt rädd och tackar min lyckliga stjärna för att jag är frisk och slipper hamna i klorna på män som denne.

Ola Gefvert framstår som tagen ur Millenium-trilogin - Stig Larsson visste vad han pratade om.

Se till att lyssna på intervjun när dagens Studio Ett finns på SR Play. Och lyssna på SR-dokumentären "Den fastspända flickan". Samhället skyddar sannerligen inte alltid de mest utsatta. 

Pimpad sladd

Jag är ingen pysslare, det ska gudarna veta. Men det här var enkelt till och med för mig; att smycka sladden till mobillurarna med pärlor från barnens förråd. Nu ser jag direkt att det är mina lurar:



torsdag 17 januari 2013

Vardagslyx

Imorgon har jag inte ett enda sketet möte inbokat. Eller jo, ett pyttelitet ett med min chef, men det lär inte ta mer än en kvart och så korta möten räknas inte. Det har kungen sagt. Och i övrigt är det tomt i min kalender, där står zip zero nada noll. Jag ska ägna hela dagen åt att jobba, jobba, jobba och få saker gjorda så att det bara visslar om det.

Och på lunchen blir det 55 minuters NTC på SATS. Bästa sättet att inleda helgen på, jag lovar. Och det svettigaste.

Hint hint

Jo, alltså, maken. I mars är det 20 år sedan vi träffades. Som du vet. Och oj hoppsan vad förtjust jag har blivit i det här vackra armbandet från Sophie by Sophie. Ja, bara så du vet alltså.


Viktigt att komma ihåg

Jag vill bara konstatera, mest för mig själv, att jag drog en riktig vinstlott när jag valde det här jobbet. Dels när jag kom till den här organisationen, och dels - ännu mer - när jag tackade ja till att flytta till staben.

Jag har det så bra! Arbetsuppgifterna passar mig som hand i handske, verksamheten är intressant, kollegorna hur bra som helst och det börjar luta åt att min nuvarande chef är en av de bästa jag haft under mina 20 år i yrket. Addera cykelavstånd (nåja, inte i januari kanske men snart så) och möjlighet att träna i vardagen och det blir en riktigt, riktigt bra kombo.

Japp. Så är det. Over and out.

onsdag 16 januari 2013

Indoktrinerad

I morse kom lillasyster in i badrummet med den här boken i handen, och sa:

"Mamma den här boken gillar jag så himla mycket. Den handlar om ett jättebra rockband. De hade en trummaskin som hette Linn men en av dem dog för att han var sjuk och tog för mycket medicin."

Ska en femåring veta så mycket om Pink Floyd?

tisdag 15 januari 2013

Svettas varje dag var det ja

Idag var det inga problem, om jag säger så. Tur jag gillar att skotta. Och när bilen väl var hembärgad så gav jag mig ut och busade i snön med lillasyster. Lättaste, luftigaste pudersnö - det är inte varje dag.


måndag 14 januari 2013

Ha, jag säger ju det!

Surfade runt lite bland recensioner av Sandmannen. Och här är några citat som bekräftar det jag redan skrivit:

"...liksom de sidor av rafflande upplösning som avslutar Sandmannen. Skrivna som exakta scenanvisningar väntar de bara på filmatiseringen. Men som text betraktat är Sandmannen något av ett fiasko. Och förhoppningsvis ett av de första tecknen på det svenska deckarundrets snara nedgång och fall." (Aftonbladet)

"Deckaren, som den skapats i Alexander och Alexandra Ahndorils fall ... bygger på att det finns en nödutgång för intrigen, nämligen det helt monstruösa, den omänskliga grymheten, det irrationella parat med iskall rationalitet." (Aftonbladet)

"Det är berättelsen om en fullständigt osannolik superskurk, fullständigt osannolika superpoliser, och en fullständigt osannolikt korkad polisoperation som, med eminent följdriktighet, går fullständigt åt helvete." (Svenska Dagbladet)

"Boken som helhet är kanske inte ett lika komplett haveri som polisoperationen. Som lättsmält, spekulativ underhållningsskräck kittlar den lite lagom läskigt i vintermörkret. Eftersmaken är dock den beska förnimmelsen av att författarna förolämpar läsarens intelligens." (Svenska Dagbladet)

Men hallå!

När jag hade fullt upp med min migrän i förra veckan så fyllde bloggen fem år! Fem år hörni, helt galet. Och det måste förstås firas.
















Så varsågod, ta en bakelse, jag bjuder! Fast du får nöja dig med en virtuell variant - här pågår faktiskt jättenyttiga januari.

Mer semesterläsning

På semestern läste jag för övrigt också Gengångare av Jo Nesbø, Anna och Mats bor inte här längre av Helena von Zweigbergk och Nederland av Joseph O'Neill.

De fick alla godkänt.

Och så en varning

Jag tog med mig Lars Keplers Sandmannen till Teneriffa. En riktig bladvändare till deckare passar väl utmärkt vid poolen, tänkte jag. Rafflande, okomplicerat och lite lagom osannolikt så där.

Men jag glömde att det finns något i Keplers deckare som jag bara inte står ut med. En spekulativ och snudd på människofientlig nerv som gör att jag känner mig förolämpad som läsare. Jag känner mig totalt underskattad, och tänker att författarna faktiskt inte borde komma undan med denna banala smörja.

Av någon anledning har jag läst alla Keplers romaner, och Sandmannen är den klart sämsta. Jag är inte överdrivet kräsen när det gäller deckare och spänningslitteratur, och jag kan köpa osannolika historier. Men när de är så här utflippade så krävs något alldeles extra för att jag ska svälja dem. Och här finns inget extra. Här finns bara klichéer: den unga kvinnliga polisen som är vacker som ett sagoväsen men också stark som få och intelligentare än de flesta. Den starke, tyste och envise kriminalaren som är bäst i Sverige på närkamp och hela tiden ligger steget före alla i sin omgivning. Och så förstås den närmast överjordiskt intelligente, grymme och sadistiske seriemördaren. Gäsp.

Jag har läst att paret Ahndoril älskar film, att de ser minst en film per kväll. Och det märks. Boken är uppbyggd precis som en film, ja jag vill nästan påstå att den är en film. På något konstigt sätt. Den lever i alla fall inte upp till mina krav på en bok. Kapitlen är korta, så korta och visst - det är svårt att sluta läsa. Men jag njuter inte av läsningen, jag vill liksom bara att boken ska ta slut så jag får veta hur det går och sedan gå vidare med mitt liv.

Så varning, gott folk. Hoppa över den här boken. Även om ni tänker "Vad fasen, jag är inte ute efter några djupsinnigheter, jag vill bara ha lite härligt rafflande spänning" så ska ni hålla tassarna borta från Sandmannen. Ni kommer att bli besvikna. Och det finns så många andra, bra, bladvändare där ute. Böcker som förtjänar er som läsare. Välj någon av dem i stället.

Frågor på det?

söndag 13 januari 2013

Mera tipsigt: berättelsen om Pi

I fredags ringde de från fritids och sade att storebror mådde dåligt. Jag åkte och hämtade och det visade sig att han var förkrossad efter ett gräl med en god vän. Käraste finaste sonen blev så upprörd av denna lilla konflikt (för den var liten, det berättade han själv någon dag senare) att han inte kunde andas ordentligt. När känslorna blir för starka så börjar han hyperventilera och får något som liknar panikångest. Älskade, känsliga pojke, han har det tufft ibland.

Hur som helst så fick vi en eftermiddag för oss själva, storebror och jag. Vi gick och fikade (läs han fikade, för mig är det jättenyttiga januari som gäller och jag nöjde mig därför med en näve nötter och ett äpple) och slank sedan in på eftermiddagsvisningen av Berättelsen om Pi i 3D.

Och det gjorde vi rätt i. Vilken tänkvärd, storslagen och vacker berättelse. Storebror gav tummen upp och jag gillade mycket. Sonen hann inte med att läsa all undertext, men efter den första halvtimmen var dialogen ganska sparsam och lätt att förstå (han hade ju ingen att prata med förutom Richard Parker, stackars Pi), så då behövde jag knappt förklara något. Jag njuter så av att äntligen kunna se "riktiga" filmer med honom, och inte bara grälla animerade barnproduktioner. Filmen är från elva år vilket betyder att den kan ses från sju år, i vuxens sällskap.



Nästa gång blir det the Hobbit.

Tipsigt: goda frökex

Om du av någon anledning vill skära ner på kolhydraterna och därför undviker ljust bröd eller bröd i allmänhet, så vill jag tipsa dig om att baka och avnjuta de här tokgoda frökexen. Tillsammans med lite lagrad gruyère har de räddat mig från onyttigheter både en och två gånger. (Men glöm inte oljan, det gjorde jag första gången och då förlorade kexen något av sin charm.)

Gruyère, hörni. Jösses så gott.

Jättenyttiga januari

Minns ni asketiska augusti? Det gick ganska lätt att vara nyttig den där månaden, men under hösten har jag glidit iväg något alldeles bedrövligt. Träningen är jag nöjd med - jag har varit mina crosstraining- och shape-pass trogen, men kosten är en helt annan historia. Jag har ätit ganska bra mat till frukost, lunch och middag. Men dessemellan har jag varit alldeles för dålig på att säga nej till diverse frestelser. Godis, fika, snacks, vin - you name it, jag har tackat ja... Efter julhelgen och en veckas all inclusive var det dags. Dags för en liten tillskärpning igen.

Så välkommen, jättenyttiga januari! Sedan vi kom hem från Teneriffa för en vecka sedan har jag levt enligt följande regler:

  • Inget godis
  • Inget fika
  • Inga desserter, om jag inte blir bjuden
  • Ingen alkohol
  • Minskad mängd kolhydrater
  • Minst två pass på gymmet varje vecka
  • Svettas varje dag.

Hittills har det gått som en dans, och jag har gått ner drygt ett kilo. Det blev bara ett pass på gymmet dock, eftersom jag var hemma och sjuk tre dagar denna vecka. Som kompensation blev det en vintrig löprunda igår.

Hejar ni på mig?

tisdag 8 januari 2013

Andra dan på jobbet...

...och där var migränen tillbaka.

måndag 7 januari 2013

Slut på det roliga

Minns ni snögubbarna?


Mot nya mål

I somras regnade vår semester bort. Det regnade, regnade och regnade. Och sen regnade det lite till. Då lovade jag mig själv att sommaren 2013, då åker vi till Grekland. Vi brukar aldrig lämna Sverige under sommaren, men i år gör vi ett undantag. Vi drar hit.


Apropå nyårslöften

Mitt löfte får väl bli att kicka liv i den här bloggen. Om jag har några läsare kvar, vill säga. Nu har jag i alla fall en dator igen, och är hemma från nyårsresan till Teneriffa. Inga ursäkter att inte blogga, alltså!

Nyårslöften?

I så fall vill jag tipsa om vad som måste vara världens bästa träningsapp: Nike Training Club. Användarvänlig, effektiv, snygg och mångsidig.


Du väljer träningspass utifrån vad du vill uppnå (styrka, viktminskning, bygga muskler, toning) och utifrån din nivå (nybörjare, medel, avancerat). Du kan också välja program som fokuserar på särskilda områden som mage eller rygg. Övningarna är mestadels av typen funktionell träning och allt du behöver är en matta, vikter och en medicinboll (det har jag ingen men det går bra att köra utan). Programmen är runt en halvtimme och varje övning finns väl beskriven med foto och rörlig bild.

Jag har kört NTC på SATS, vilket förstås underlättar eftersom det gjort mig van vid många av övningarna, men eftersom övningarna är så väl illustrerade så rekommenderar jag appen till vem som helst. Min träningsovane make orkade igenom ett halvt pass innan han föll samman i en svettig hög på golvet... ;)

Och bäst av allt, appen är gratis. Inga ursäkter med andra ord - bara att köra igång!