I fredags ringde de från fritids och sade att storebror mådde dåligt. Jag åkte och hämtade och det visade sig att han var förkrossad efter ett gräl med en god vän. Käraste finaste sonen blev så upprörd av denna lilla konflikt (för den var liten, det berättade han själv någon dag senare) att han inte kunde andas ordentligt. När känslorna blir för starka så börjar han hyperventilera och får något som liknar panikångest. Älskade, känsliga pojke, han har det tufft ibland.
Hur som helst så fick vi en eftermiddag för oss själva, storebror och jag. Vi gick och fikade (läs han fikade, för mig är det jättenyttiga januari som gäller och jag nöjde mig därför med en näve nötter och ett äpple) och slank sedan in på eftermiddagsvisningen av Berättelsen om Pi i 3D.
Och det gjorde vi rätt i. Vilken tänkvärd, storslagen och vacker berättelse. Storebror gav tummen upp och jag gillade mycket. Sonen hann inte med att läsa all undertext, men efter den första halvtimmen var dialogen ganska sparsam och lätt att förstå (han hade ju ingen att prata med förutom Richard Parker, stackars Pi), så då behövde jag knappt förklara något. Jag njuter så av att äntligen kunna se "riktiga" filmer med honom, och inte bara grälla animerade barnproduktioner. Filmen är från elva år vilket betyder att den kan ses från sju år, i vuxens sällskap.
Nästa gång blir det the Hobbit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar