Ibland är det nödvändigt med lite verklighetsflykt. En av mina strategier för att klara oxveckorna är att intala mig själv att det är vår. Nåja, nästan, snudd på vårvinter i alla fall. Jag suggererar mig själv så mycket jag bara kan och ser till att verkligen ta in varje liten skiftning i ljuset och varje litet fågelkvitter, att sniffa efter minsta lilla vårkänning i luften.
Och faktum är att det fungerar. I alla fall med hjälp av tulpaner och en och annan semla (inte än, men snart...).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar