Jag ägnade hela förra vintern åt att ha kräksjukefobi. Ältade kräksjuka natt som dag. Helt i onödan, eftersom vi inte ens blev vanligt magsjuka. En förstörd vinter.
Ta hjärnspökena och förvandla dem till riktiga tankar. Ofta när man blir sådär orealistiskt rädd (för det ÄR orealistiskt att vara rädd) värjer man sig för de uppoppande tankespökena i stället för att tänka tanken klart. Gå igenom ett troligt händelseförlopp varje gång influensaspöket dyker upp i stället för att skjuta bort det. Det blir faktiskt bättre.
Håller med Malinka. Jag läste en sägen igår från en mindfulnessbok som jag studerar, och den talade till mig, tror även till dig:
I en by bodde en fattig man vars enda tillgång var en vacker häst. En morgon var den borta, försvunnen. - Vilken olycka! sa byborna. Du kunde ha sålt hästen och fått massor med pengar. Vilken olycka! - Det kan vi inte veta, svarade den gamle mannen. Det enda vi vet är att hästen inte står kvar i stallet. Folket i byn tyckte att mannen var tokig. Efter femton dagar kom hästen tillbaka med tretton vackra vildhästar. - Vilken lycka! utbrast byborna. Tretton nya hästar! vilken lycka! - Det vet vi inte, svarade mannen. Det enda vi säkert vet är att hästen är tillbaka. Den gamles son började träna vildhästarna. Han föll snart av en häst och bröt benet. - Vilken olycka! ropade byborna. Din ende son har brutit benet. Vilken olycka! - Det vet vi inte, svarade mannen. Det enda vi vet säkert är att min son har brutit benet, svarade mannen. En månad senare blev det rkik i landet och alla byns unga män tvingades ut i armén. Utom den gamle mannens son eftersom hans ben var skadat. - Vilken lycka för dig att din son bröt benet! utbrast byborna. Han är skadad, men han är kvar hos dig. Vi får kanske aldrig se våra söner igen! Vilken olycka! - Det kan vi inte veta, svarade den gamle mannen. Allt vi vet är att min son är här och att era söner är i armén.
4 kommentarer:
Nej, verkligen nej.
Jag ägnade hela förra vintern åt att ha kräksjukefobi. Ältade kräksjuka natt som dag. Helt i onödan, eftersom vi inte ens blev vanligt magsjuka. En förstörd vinter.
Ta hjärnspökena och förvandla dem till riktiga tankar. Ofta när man blir sådär orealistiskt rädd (för det ÄR orealistiskt att vara rädd) värjer man sig för de uppoppande tankespökena i stället för att tänka tanken klart. Gå igenom ett troligt händelseförlopp varje gång influensaspöket dyker upp i stället för att skjuta bort det. Det blir faktiskt bättre.
Malinka: Å, tack tack tack för din kommentar. För ditt råd har verkligen hjälpt mig idag. Så klokt. Tack igen.
Hoppas ni snart får besked och behandling till gullponken - jag har följt era vändor i vården på bloggen.
Håller med Malinka. Jag läste en sägen igår från en mindfulnessbok som jag studerar, och den talade till mig, tror även till dig:
I en by bodde en fattig man vars enda tillgång var en vacker häst.
En morgon var den borta, försvunnen.
- Vilken olycka! sa byborna. Du kunde ha sålt hästen och fått massor med pengar. Vilken olycka!
- Det kan vi inte veta, svarade den gamle mannen. Det enda vi vet är att hästen inte står kvar i stallet. Folket i byn tyckte att mannen var tokig.
Efter femton dagar kom hästen tillbaka med tretton vackra vildhästar.
- Vilken lycka! utbrast byborna. Tretton nya hästar! vilken lycka!
- Det vet vi inte, svarade mannen. Det enda vi säkert vet är att hästen är tillbaka.
Den gamles son började träna vildhästarna. Han föll snart av en häst och bröt benet.
- Vilken olycka! ropade byborna. Din ende son har brutit benet. Vilken olycka!
- Det vet vi inte, svarade mannen. Det enda vi vet säkert är att min son har brutit benet, svarade mannen.
En månad senare blev det rkik i landet och alla byns unga män tvingades ut i armén. Utom den gamle mannens son eftersom hans ben var skadat.
- Vilken lycka för dig att din son bröt benet! utbrast byborna. Han är skadad, men han är kvar hos dig. Vi får kanske aldrig se våra söner igen! Vilken olycka!
- Det kan vi inte veta, svarade den gamle mannen. Allt vi vet är att min son är här och att era söner är i armén.
ÅRP: Kram och tack! Och idag är det mycket bättre.
Skicka en kommentar