Lloyd Cole. En gammal vän som hjälper mig genom den här dagen. Visst koketterar han lite med att tycka synd om sig själv, jag vet: olycklig kärlek, unga flickor som inte förstår honom och allt det där... Men jag tycker han är underbar. Och som någon recensent skrev "En konsert med Lloyd Cole får en aldrig att känna sig frånsprungen eller trött, han tar så gärna på sig den rollen åt oss." Just så. Och han gör det bra.
För övrigt börjar vi bli gamla, Lloyd och jag. Senast vi sågs, för tre år sedan tror jag det var, hade hans svarta hårsvall blivit alldeles grått.
3 kommentarer:
Är det inte DM-dags snart för din del? Jag ska på måndag!
Caroline: Jo - det ska bli härligt! För min del är det söndagen den 31 som gäller. Lova att rapportera från konserten...
Bad Vibes- enda skivan jag äger med honom. Den är bra och står sig.
Skicka en kommentar