Det börjar röra på sig

Äntligen börjar jag få upp lite jobbtempo. Det är utan tvekan först idag som hjärnans jobbavdelning har börjat fungera. Jag riktigt känner hur cellerna därinne börjar vakna till liv, gäspa och göra några lätta stretchövningar. Snart så! Idag har jag till och med vågat mig på att mejla till GD. Hade jag gjort det igår hade det bara blivit pannkaka, och jag hade varit bortgjord för alltid...

Fast just nu är hjärnan lätt distraherad av tankarna på ett par stövlar jag såg på lunchen. Fina. Sköna. Dyra.

Update: Stövlarna är hembärgade. Ett fint litet födelsedagsbidrag gjorde inköpet lite mer humant. Oj oj oj så fina de är.

Är inte så väldigt jobbinspirerad just idag

Men utsikten är fin. När löven faller ser jag hela Riddarfjärden.

Kepler avslöjad?

Vad tror ni om det här? Jag har varken läst Hypnotisören eller något av paret Ahndoril, så jag har egentligen ingen aning. Men jag kan ändå inte låta bli att dras med i gissningsleken.

Däremot hoppas jag innerligt att Lars Kepler inte är John Ajvide Lindqvist, som det också har spekulerats om. Det jag har läst om Hypnotisören har fått mig att välja bort boken, min deckarkärlek till trots. Den har beskrivits som spekulativ, obehaglig och meningslöst sadistisk. I DN skriver Lotta Olsson att den eldar under människors skräck för varandra:

”Här är det bara människans slutgiltiga ondska som är hotet, de fasor som endast människan är mäktig att utsätta andra människor för.”

Och så här skriver Magnus Persson i Svenska Dagbladet:

"Mitt största frågetecken gäller emellertid romanens explicita och mycket obehagliga gestaltning av övergrepp mot barn. Ett minimikrav på sådana skildringar bör vara att de tillför något slags ny förståelse av problematiken. Hur mycket jag än anstränger mig tycker jag inte att Kepler lever upp till detta krav."

Boken verkar helt enkelt kärlekslös. Och kärleken, ja den är ju själva fundamentet i Ajvide Lindqvists författarskap. Utan den skulle hans böcker inte vara någonting. Så det kan helt enkelt inte vara han. Eller hur?

(Är det förresten någon som faktiskt har läst Hypnotisören? Jag som inte har gjort det borde väl egentligen inte uttala mig...)

Update: Puh. Det är inte Ajvide Lindqvist. Andhorils har bekräftat.

Vardag betyder veckomatsedel

Måndag: penne all’arrabiata (Paolo Robertos variant, faktiskt en av de bästa jag provat)
Tisdag: kycklingklubbor i ugn med bön- och tomatsallad
Onsdag: thailändsk fiskgryta
Torsdag: pasta tricolore
Fredag: räkor med tillbehör
Lördag: barnvakt till barnen, maken och jag ska på teater
Söndag: gazpacho, pizza med kräftstjärtar och västerbottenost, grillad majs

Måndag: köttbullar med gräddsås, potatis och pressgurka
Tisdag: pasta med kantareller, spenat och brieost
Onsdag: lax med cashewnötter, wokade grönsaker, ris
Torsdag: blodpudding med bacon och stekta äpplen
Fredag: quesadillas med guacamole och lite annat
Lördag: barnen är hos morfar, jag och maken ska på dubbel 40-årsfest!
Söndag: älgstek med tillbehör

Ett lyckat infall

I onsdags drog vi till ön. Det visade sig bli sommarens bästa dagar.

Rädd eller ej

Någon på jobbet har i alla fall läst på:

Nej.

Nu har den slagit till igen.
Min A(H1N1)-fobi.
Jag är rädd.
Blä.

Jaha

Så var man här igen. På jobbet alltså. Det känns sådär, ärligt talat. Jag tror jag ska lyssna till expertisen och mjukstarta. Jag tänker fika, långluncher och uttag av flextid. Lite uppvärmning sådär. Jag vill ju inte riskera min hälsa.

Update: Nu har jag kollat läget. Jag har 39 plustimmar på flexen och 31 semesterdagar kvar. Vad gör jag här?

(Sk)rä(c)kmackan

Idag när vi var på Drottningholms slott så åt jag en macka på nya restaurangen. En macka med två tjocka skivor hemgjord, grovmalen leverpastej, picklad rödlök och saltgurka. På rågbröd. När jag skulle betala hörde jag från köket:

- Kolla, Lisa har sålt en leverpastejmacka!

Det var tydligen dagens stora händelse. Jag frågade förstås Lisa - och kocken - om mackan var ett dåligt val. Nej, de försäkrade att den var väldigt god. De säljer bara inte så många av just den sorten. De utländska turisterna tycker nämligen att leverpastej är läskigt. Synd för dem - mackan var hur smaklig som helst.

Här har ni den, mackan som sätter skräck i turisterna:



(Jag kan för övrigt meddela att räkmackan var mitt förstahandsval. Men den kostade 165 kronor. Häpp.)

Min tur?

Ni får ursäkta. Det är inte ofta jag tävlar här på bloggen, och sådana inlägg blir ju rätt trista för er att läsa.

Men. Eftersom jag gillar Russinnet och tycker att smyckena av Elin Sigrén är väldigt vackra, så gör jag ett undantag och hoppas på vinst i den här tävlingen. Tävla du också, vetja!

Idag blev det en utflykt

Boken är riktigt bra...

...och Jonas är riktigt bra, så det här är goda nyheter (om än ganska gamla nyheter som inte nått mig förrän nu).

Säga vad man vill

Men semester är det inte att vara ensam hemma med barnen i en vecka. Härligt ibland, gräsligt ibland, ibland långtråkigt, stundtals mysigt och alltsomoftast riktigt stormigt. Men inte semester.

Jag har bävat lite inför den här veckan, men jag har hittat några nycklar till hyfsad harmoni:

• Förberedda måltider. En lunch som dröjer fem minuter för länge kan vara detsamma som katastrof.
  
• Lågt ställda förväntningar. Nej, jag kommer varken hinna dammsuga hela huset eller läsa några sommardeckare.
  
• Att vara i nuet. Njuta av de fina ögonblicken och minnas att stunderna av kaos, känslostormar, tjuvnyp och slagsmål oftast blåser över lika fort som de kom. Man hinner igenom några toppar och dalar på en dag.
• Fika.
  

Den första är inte så svår att åstadkomma, och inte den sista heller. Men nummer två och tre... Puh. Jag borde nog ha tränat lite flitigare på min mindfulness.

Har du andra tips?

Update: Hittills verkar jag ha lyckats ganska bra, åtminstone i storebrors tycke. "Det här är den skönaste dagen nånsin!" utbrast han nyss. Nu ska vi äta nybakt vinbärskaka.

Middag

'
Det var gott.

Utflykt

Igår var vi på Slottsträdgården Ulriksdal. Trevligt ställe, det där. Vårt uppdrag var att köpa de sista plantorna till framsidan, men man kan gott åka dit bara för att titta på alla vackra växter. Och fika. Barnen kan kolla in norra Stockholms fetaste grisar, hoppa på studsmatta och gunga.

En laddning tuvtåtel, kaukasisk förgätmigej Jack Frost, flocknäva och myskmadra fick följa med oss hem:

Här skulle jag kunna tänka mig att sova middag:

Självplock. Förutom massor av blommor så fanns det gurkor, bönor, kronärtskockor, squash, pumpa och potatis av alla de slag att plocka just denna dag:

Storebror närmar sig med tvekan: