Och mormor är stolt!

Min kollegas barnbarn hade front row seat på en av visningarna under Stockholms modevecka. Och inte nog med det. Minsann blev han också fångad på bild av ingen annan än the Sartorialist. Och han har inte ens fyllt ett än. Man undrar var detta ska sluta…

Jag tror för övrigt inte att det är alla mormorar som känner till the Sartorialist. Men jag lovar, min kollega har full koll. Och bilden har jag förstås lånat från the Sartorialist.

Med fördunklat omdöme och dimmig blick

Man vet att man är lite seg i huvudet av förkylningen när man tar upp en hundring ur fickan och tänker snyta sig med den.

Update: Sen kan man ju fråga sig varför man går omkring med en hundring i fickan...

Här är veckans röra

Den som ska rensas under veckan, alltså. Den finns i lillasysters rum. Och den kanske inte ser så farlig ut. Men tro mig, det är den. Stackarn, hon kommer ju inte åt en enda leksak! Klart hon hellre vill leka i storebrors rum. Dessutom finns det en hel del gamla, trasiga och utslitna grejer i de där högarna. De ska bort! Att ordningen sen inte lär bli särskilt bestående med en ettåring i radhuset, det är en annan sak. Här ska fixas grundordning.

Och ni som gissar att en nyinförskaffad Expedithylla kan ha något med rensningen att göra, ja ni är på rätt spår...

So much for ickevåld

Storebror har en riddarborg. Och det utspelas en hel del dramatiska scener kring denna borg. Det svischas med svärd och dödas med dolkar, det eldas upp och bränns ned. Kort sagt: blodet flödar. I ett försök att lära min son att det finns andra sätt att lösa konflikter än att ta kål på varandra, föreslog jag att han skulle fundera ut alternativa sätt för riddarna kunde utse en vinnare. Storebror var helt med på banan:

- Jaaa! Jag vet! De kan ha springtävling i stället för att slåss! Den som vinner får en present. Och den som förlorar får en... eh... eh... en kniv i magen!

Jag är med!

Jag har bestämt mig för att hänga på Ulrika Gabriels rensningsutmaning. Jag vet precis vad som blir veckans utmaning - bilder kommer förhoppningsvis ikväll.

Häng med du också, vetja!

Lyckan är ett långkok

Det är något visst med långkok. Det är som om trivseln och hemtrevligheten ökar för varje minut som grytan står på spisen och sprider väldoft omkring sig. Ja, jag hade gärna delat med mig av doften som spred sig i radhuset i eftermiddags. I stället bjuder jag på ett av mina absoluta favoritrecept, från en av Jamie Olivers kokböcker:

Jools älsklingsgryta (cirka 6 p)
olivolja och en klick smör
1 gul lök, skalad och hackad
1 näve färska salviablad
800 gram grytbitar av nötkött, i 5 cm stora bitar
havssalt och nymald svartpeppar
mjöl, att pudra med
2 palsternackor,skalade och delade i fyra bitar
1/2 squash, tärnad
4 morötter, skalade och halverade
en näve jordärtskockor (kan uteslutas),skalade och halverade
500 gram små potatisar
2 msk tomatpuré
1/2 flaska rödvin
3 dl ox- eller grönsaksbuljong

Att strö över den färdiga grytan:
finrivet skal av en ekologisk citron
1 näve rosmarin, bladen repade
1 klyfta vitlök, skalad och finhackad

Värm ugnen till 175 grader.
Hetta upp lite olja och smörklicken i en stor stekgryta. Lägg i lök och all salvia och stek i några minuter.
Vänd köttet i saltat och pepprat mjöl (jag brukar skaka runt rubbet i en påse), lägg det sedan i grytan tillsammans med alla grönsakerna, tomatpurén, vinet och buljongen och rör om försiktigt. Krydda generöst med nymald svartpeppar och lite salt. Låt koka upp, lägg på lock, ställ in grytan och laga i ugnen tills köttet är mört. Ibland tar det 3 timmar, ibland 4. Det beror på vilken styckning av kött du använder och hur länge det har hängt. Det enda sättet att testa är att mosa en bit kött, och om den faller isär är det färdigkokt.
När köttet är klart sänker du ugnsvärmen till 100 grader och låter grytan stå i ugnen tills det är dags att äta.
Bästa sättet att servera den här grytan, enligt Jamie, är att sleva upp den i skålar, servera ett glas franskt rödvin till och nybakat bröd. Jag serverar oftast tagliatelle till. Viktigt är dock att inte glömma varianten på gremolata som ska strös över vid serveringen:
Blanda citronskal, hackad rosmarin och vitlök och strö det över grytan innan den serveras. Bara minsta lilla mängd gör världens skillnad så snart den hamnar i grytan avger den en otrolig arom.


Så här såg grytan ut innan den åkte in i ugnen. Det färdiga resultatet har jag tyvärr ingen bild på, så det får ni föreställa er. Lovely!

Hyllan är här!

Kan ni fatta att mindre än ett dygn efter mitt lätt frustrerade inlägg så ligger den här bredvid mig: Expedithyllan. Blocketdrottningen Anette läste och förstod min frustration, och gav sig genast ut i annonsdjungeln. Och jag förstår fortfarande inte hur det gick till, men hon hittade genast en annons som min bevakningsprofil helt valt att ignorera. Det Anette inte kan fynda på Blocket, det finns inte. Maken ska för övrigt också ha en del av äran: det var han som satte sig i bilen i morse för att hämta hem åbäket.

Nu ska den bara monteras, hyllan. Någon som är sugen?

På köksbordet en grå söndag i januari

Antingen är den här mjölken väldigt gammal.
Eller också är Arla ute i väldigt god tid.

Dagens soundtrack

It felt almost like Dirty Dancing
minus the United States and instead of a resort
it was the Folkets Hus basement"

Sådär.

Nu har jag skickat ut maken för att köpa godis.
Själv har jag tagit en powernap på parketten i lillasysters rum.
Vi hade en liten inofficiell tävling hon och jag om vem som kunde somna fortast.
Jag vann.

Månadsrutin

Sådärja. Månadens räkningar genomgångna. En känsla av välbefinnande och tacksamhet infinner sig. För att vi har det så bra som vi har det, ändå. För att vi kan spara. För att vi har jobb, och därmed löner som tickar in varje månad.

Det är trygghet för mig, att ha koll på pengarna. Det säger säkert något om mig som person. Undrar vad?

Blocket schmocket

Alltså, Blocket. Jag älskar verkligen Blocket. Har sålt en hel massa grejer och fyndat en del. Men nu är det som förgjort. Vi är på jakt efter en vit Expedithylla till lillasysters rum. Och Expedithyllor finns det gott om. Men vi lyckas aldrig få fatt i en! Antingen är de i fel färg. Eller för stora. Eller för små. Eller också så finns de låååångt bort på andra sidan stan. Eller så hinner någon annan före. Blocket i all ära, men det är onekligen enklare att bara åka till IKEA.

Fast det bär mig emot. De finns ju där ute, hyllorna. I alldeles utmärkt skick, fast för en bråkdel av priset. Så jag kämpar på. Vi säger så här: jag ger det två veckor. Sen säger jag hej Kamprad.

Update: Näru Kamprad, det kan du glömma! Nu står den där i lillasysters rum, hur fin som helst, hyllan. 270 pix gick den på, i stället för 899 på IKEA. Det hade du gillat, Ingvar!

Kan någon stoppa mig!

Jag skickade just ett jobbmejl.
En fredagkväll klockan 21.29.
Och det kändes inte ens jobbigt.

*skakar på huvudet och trevar efter febertermometern - nåt måste vara fel*

Shoppingsuccé

Efter ett möte på stan bestämde jag mig för att avsluta arbetsveckan lite tidigare än vanligt. Med närmare 30 flextimmar kändes det liksom inte motiverat att åka tillbaka till jobbet i princip bara för att fika och vända. I stället tog jag en sväng på Åhléns vid Fridhemsplan på vägen hem. Och det gjorde jag rätt i. När jag gick ut hade jag följande med mig:

• ett par höjdarsnygga jeans och nagelbandskräm till mig själv
  
• ett par mörkblå stuprörsjeans till storebror
• en klänning i ekologisk bomull till lillasyster
• en hemlig födelsedagspresent i form av klädesplagg till maken.
  

Finfina, välbehövliga inköp till hela familjen. Och allt detta till det facila priset av 405 kronor. Fyrahundrafem. Det ni. Se där vad lite rea-på-rea, bonuscheckar och rabatterbjudanden kan åstadkomma!

Ganska onödigt...

...är det att bättra på det röda läppstiftet, för att sekunden efter sätta tänderna i ett stort äpple.