Nästa år blir det Grekland

Oj. Två inlägg i juli so far. Ingen vidare fart på bloggandet här inte. Men det kanske är så det ska vara när det är semester. Nu är det dock slut på lata dagar, jag är tillbaka på jobbet och det känns väl... sådär. Det är lite för lugnt och stilla här för min smak. Jag läser, förbereder, tänker och skissar men behöver en aning mer puls för att komma igång på allvar. Men jag får cykla igen, äntligen, och det är ljuvligt förstås.

Fem veckors semester har jag haft. De gick fort, och de var härliga. Att få så mycket tid tillsammans med maken och barnen är en ynnest. Att vara tillsammans, hela tiden, från morgon till kväll ger så mycket, mycket, mycket att fylla hjärtat med. Att se hur barnen leker mer och mer med varandra allt eftersom tiden går. Att läsa saga för dem på kvällen och se hur de ligger i sängen och kliar varandra på ryggen. Att skaka liv i en rufsig fyraåring som inte alls tycker det är nödvändigt att vakna redan vid niotiden. Att utforska öns lilla affär tillsammans med en åttaåring som helst av allt vill köpa hundmat och drömma om att ha en vovve att mata. Fy tusan vad härligt.

Men vädret hörni. Vädret har då sannerligen inte varit någon ynnest. Det har varit rätt bedrövligt faktiskt. Särskilt under våra knappa tre veckor på landet. Några varma och soliga dagar på stranden blev det, men inte särskilt många. Regnet forsade ner för det mesta; det var dygnsregn snarare än dagsregn. Jag har aldrig varit med om maken - på vår ö är det ju alltid vara soligt och fint oavsett vad prognosen säger. Ju. Bullbak, sällskapsspel, blöt blåbärsplockning, loppisturer, besök av goda vänner och många sköna tupplurar gjorde dock vår regniga skärgårdsvistelse ganska behaglig trots allt.

Bättre tur med vädret hade vi i förra veckan, när vi hälsade på hos svärföräldrarna i Småland. Då kom värmeböljan och vi kunde njuta av strålande sol och ljuvligt ljumma insjöbad varenda dag. Kattungar, hästhagar, surrande humlor, ridturer för barnen på farmors häst, frukost i det gröna och tid att träffa fina vänner förgyllde också tillvaron.

Men nu är det alltså vardag igen. Åtminstone nästan, barnen är hos farmor och farfar i några dagar till och oj vad det är tomt här hemma. Skönt men vemodigt. Ikväll ska maken till Ikea för att prova ut ny säng. Det är helt klart enklare att göra utan barn. Och imorgon blir det middag och spelkväll hos grannarna tillika goda vännerna.