Jag ser tillbaka

Det är nyårsafton och här sitter jag och bloggar! Och ja, varför inte? Mätt och belåten lutar jag mig tillbaka i favoritfåtöljen och njuter av elden som sprakar i den öppna spisen, medan resten av familjen tittar på Harry Potter. Så här ett par timmar före tolvslaget är det kanske läge att se tillbaka på året som gått. Här är några nedslag:

Januari: Stress och obehag på jobbet, där en kultur och en ledarstil börjat utvecklas som gick stick i stäv med mina grundvärderingar. Jag mådde sämre och sämre, sov inte på nätterna och när jag till slut gick till doktorn fick jag skyhöga värden på MADRS, självskattningstestet för depressioner. Jag blev halvtidssjukskriven för utmattningsdepression. I samma veva fick vi en vattenskada i kök och badrum. Byggfläktar, stök och en massa snabba inredningsbeslut var inte direkt var vad jag behövde.

Februari: Jag jobbade halvtid i tre veckor och försökte vila upp mig samtidigt som jag och kollegan råddade ett jätteevent för alla myndighetens medarbetare. Det gick sådär; det är rätt stressande att vara sjukskriven på halvtid. I alla fall när ingen annan tar över de arbetsuppgifter som inte hinns med.

Mars: Jag sov bättre. I och för sig delvis med hjälp av medicin, men ändå. Eventet gick av stapeln och blev en formidabel succé, allt från inledningsmusiken i Folkets hus till kvällsunderhållningen i Blå Hallen. Jag slappnade av litegrann, och började inse att det nog var dags att börja spana efter ett nytt jobb. Via jobbet började jag gå hos en fantastisk psykolog, och jag började träna acceptans. Precis vad jag behövde.

April: Äntligen vår. Vi tillbringade påskhelgen på ön, som badade i sol. Jag skottade bort massor av snö, åt god mat och latade mig. Återhämtade mig. Lite lugnare på jobbet, fast lika svårt som vanligt att få gehör för de frågor jag vet är så viktiga för Myndigheten.

Maj: På jobbet drog jag och kollegan ut på turné för att lansera varumärkesplattform och prata värdegrund. Himla kul, det är verkligen givande att leda föreläsa och leda dialogmöten. Och så blev det vår på riktigt, behöver jag säga mer?

Juni: Vi räknade ner inför sommarens Kanada-resa. Jag yogade mycket, firade midsommar på ön och påbörjade min sjuveckors ledighet. Jag var på ett par jobbintervjuer men drog mig ur rekryteringarna eftersom jobben inte var de rätta. Man blir kräsen med åren...

Juli: Vi drog till Kanada! Det var en alltigenom underbar resa med lata dagar i Montréal, barnfria utemiddagar och en fin roadtrip till Niagarafallen. Och åh så härligt det var att få umgås med syster och hennes fina familj. När vi kom hem drog vi till ön där vi njöt av lata och soliga dagar. Jag sökte ett riktigt spännande jobb...

Augusti: Köket och badrummet blev klart! En sån lyx att slippa ha vardagsrummet belamrat av kakel, klinkers och diverse vitvaror. Jag firade min 40-årsdag på hotell, och åt godaste prinsesstårtan någonsin tillsammans med syster och hennes familj som var på sommarbesök i Sverige. På min födelsedag blev jag också kallad till intervju för det där spännande jobbet.

September: Jag fick jobbet! Efter tre intervjuer fick! jag! jobbet! Stor glädje. Och jösses vad skönt det var att säga upp sig från Myndigheten. Vad hände mer i september? Jag var på en obehaglig läkarundersökning och resultatet gjorde mig väldigt glad över att både jag och min husläkare tagit min oro och min kropps signaler på allvar.

Oktober: Avslut på jobbet. Stressigt men ack så skönt att kunna lämna en del surdegar bakom mig. Dem får någon annan ta tag i...

November: Tre lediga veckor och en fantastisk 40-årsfest. Bästa festen någonsin! Ja, det var sannerligen en minnesvärd kväll. Och i slutet av månaden började jag på mitt nya jobb.

December: Att börja nytt jobb är inte helt enkelt för en prestationsprinsessa som jag. Tvivel och osäkerhet är min eviga följeslagare, och det är tröttsamt. Nya jobbet är fantastiskt spännande, kul och utmanande. Jag är jätteglad! Men jag är också rädd att inte kunna leva upp till min chefs förväntningar, rädd att inte lyckas prestera, rädd att misslyckas. När julen närmade sig lade jag dock rädslan åt sidan och tog ledigt. Och julen blev fantastisk. Lugn, vilsam och kravlös. Även nyårsafton har hittills varit en toppendag. Bra, bra.

Sådär, en hastig rekapitulation av året som gått. Sammantaget kan jag konstatera att 2010 har slutat ungefär hundra gånger bättre än det började. Och vet ni, jag tror det är början på en trend. Efter en radda tuffa år har det vänt. 2011 kommer att bli riktigt bra. Det är jag övertygad om.

Gott nytt år på er alla fina bloggläsare!