Jag har fått pris!

Jag har ju alldeles glömt att berätta att jag har fått en award! Av Annika, med de läsvärda bloggarna Alla saker och Smaskens (bästa matbloggen alla kategorier!). Tack Annika, jag blev väldigt väldigt glad över detta fina pris! Nu är det dags att anta den medföljande utmaningen:

1. Tacka den som du har mottagit priset ifrån.
2. Kopiera awarden till din blogg.
3. Berätta vilka 3 författare du räknar bland dina favoriter och nämn en favoritbok per författare.
4. Skicka awarden vidare till 5 mottagare som du tycker förtjänar den.

Med Annikas goda minne hoppar jag över steg fyra. Men jag delar gärna med mig av tre favoritförfattare:

1. Joyce Carol Oates. Hennes romaner flödar över av berättarglädje, och hon är en mästare på att beskriva människors psyken och vad som händer med dem när tillvaron förändras. Det amerikanska samhällets utveckling finns där alltid som fond, och hon har mycket att säga om klass och könsroller. Läs Dödgrävarens dotter. Eller Fallen. Eller Blonde. Det är omöjligt att välja en enda favorit.

2. John Ajvide Lindqvist. Du kanske tror att han skriver om skräck, våld och ondska. Det gör han inte. Han skriver om kärleken. Om kärlekens obändiga kraft, om tryggheten den ger oss och om rädslan över att förlora den. Och om allt det vi är beredda att göra för att få behålla den. Låt den rätte komma in är ett mästerverk, men den har ni säkert redan läst. Gå då raskt vidare till Människohamn.

3. Inger Edelfeldt. Jag har inte läst henne på länge. Men hon kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta, ända sedan jag upptäckte hennes bok Duktig pojke på ungdomsavdelningen på bibblan hemma i samhället där jag växte upp. Hon talade till mig, jag kände mig hemma i hennes böcker. Hemma, därför att hon beskrev hur det kändes att vara vilsen. Utanför. Vid sidan av. Att hon tecknade gjorde inte saken sämre, det gjorde jag också. Novellen Utflykt ur boken Den förunderliga kameleonten får mig fortfarande att gråta, precis som första gången jag läste den högt för maken, på balkongen till vår trea i Växjö:

"Du kan gå nu, vidhåller hon. Du är vuxen. Du har ditt eget liv. Du kom undan."

"De ser på mig. Antagligen ser de en människa vilken som helst, kanske en de tycker om. Det förbluffar mig dagligen. Jag har kommit tillbaka. Jag står bredvid dig. Du tar mig i din famn, du kysser mig. Kanske är du till och med fullt på det klara med att det i mig bor en liten gulvit hund med snorvåt nos, stela ben och mycket vassa tänder."

Tack Inger för att du skrev detta. Och tack Annika för att du fick mig att plocka fram boken ur bokhyllan.