Jag har en sak att erkänna när det gäller Haddock. En kanske lite makaber sak.
Det är nämligen så att det som finns kvar av honom fortfarande står på en hylla i vår klädkammare. Helknäppt, jag vet. Men alltså, vad GÖR man med askan av sin älskade hund? När han dog bodde vi i lägenhet, så det fanns ingen trädgård att sprida den i. Och att strö ut den i Tornparken i Sumpan kändes väl inte helt OK.
Vår plan, i alla dessa år, har varit att ta med urnan till landet och sprida askan där, kanske på hans favoritäng med alla sorkhålen. Det är bara det att vi alltid glömmer Haddock hemma när vi åker till landet.
Men nu, mina vänner, nu är han nedpackad.
Vila i frid, Haddock!
Bildbeviset.
7 kommentarer:
Äh, vad är det. Vi hade ett par hamstrar i frysen i åtminstone nåt år innan vi kom oss för att begrava dem nära bäversläktingarna i Tyresö.
Haddock kanske kan bli jordförbättring åt nån rosenbuske.
Jag tyckte det var rätt gulligt. Hoppas han blir ett hundkex.
:)
Cruella: Nära bävrarna, det var fint tänkt.
Caroline: Jo, det känns mer gulligt än makabert. Men snart kan vi åtminstone stryka hundrackarn (kexet?!) från att göra-listan...
Under tuvtåtlarna kanske!?
Anna: Det är helt klart ett alternativ...
Låter fint ändå. Hoppas det blev en fin "spridning".
Kajsa: Nåja, första delen avklarad i alla fall - nu är han på landet. Del 2, själva spridandet, får vi ta vid nästa landetbesök. Man vill ju inte stressa...
Skicka en kommentar