Hur tolkar jag detta?

Idag kom maken hem med ett par sådana här till mig. Ska jag tolka det som en present, eller som en order, tycker ni?

Premiärklipp

Åh! En ljuvlig doft av nyklippt gräs smyger sig in genom sovrumsfönstret. Grannen är alltid först med klippandet och nu är han igång för säsongen. Inte ens min post-migrän-känsliga näsa kan klaga på den doften. Det ljudkänsliga huvudet har inte heller något att klaga på, eftersom grannen använder en elklippare. Bra där, Torsten!

Dagen efter

Idag tycker jag lite synd om mig själv. Igår fick jag det värsta migränanfallet jag haft på år - jag låg och kallsvettades i sängen i timmar medan syster passade barnen och maken åt tvåstjärnigt. (Olika falla ödets lotter...) När jag piggnade till såpass att jag kunde äta något, så fick jag bara i mig cheez balls och coca-cola. Märklig sjukdom, migrän.

Jag försökte gå till jobbet imorse men det gick inte. Jag kallsvettades bara jag öppnade dörren. Ljus, ljud, rörelse - tack, men nej tack.

Jag vände i dörren och slängde mig i soffan. Och nu är jag i så pass gott skick att jag orkar surfa lite. Och kolla vad jag hittade på Hemnet! Om jag inte hade trivts så bra i radhuset, om jag haft planer på att flytta till Helsingborgstrakten, och om jag haft en hel skrälldus med ungar och inte minst en rejält tilltagen budget och mycket tid över... Då hade jag utan tvekan slagit till på det här huset. Vilket ställe! Jag gillar allt. Köket till exempel:

Vad nu?

Är det något i luften, eller? Vadan alla dessa bloggpauser? Hoppas ni kommer tillbaka snart, jag saknar er!

Nåja, det är tur att det finns en och annan som går mot strömmen och sätter fart igen.

Jag bara läser på lite. Om utifallatt.

Man vet att man är en trött småbarnsförälder...

...tillika gift med en, när klockan är 21.02 och maken frågar

"Ska du gå och lägga dig eller ska du nattsudda?"

Jag upprepar: 21.02.

Vem behöver gymkort?

Ler hon på riktigt?

Det här var kul! Ett test från BBC där man ska skilja äkta leenden från falska. Det visade sig att jag är rätt bra på att se igenom folks falska leenden: jag prickade in 17 av 20. Enligt BBC så är personer som känner sig avvisade (vad som nu menas med det?) bättre på att bedöma om folk ler på riktigt eller inte. Vet inte om jag känner mig avvisad, men jag var en outsider under en stor del av min uppväxt. Det kan ha drillat min förmåga att avgöra vad folk går för.

Testa du också!

Update: På Vetenskapsradions sida på Sveriges Radio finns lite förklaringar till testet.

Faran är väl inte över

Men jag pustar ut.

Update: Fast nu har jag tittat på Agenda och vips så är jag orolig igen. Därför att allt är så osäkert. Ingen vet än hur farlig den här influensan blir. Och det kommer vi inte att veta förrän tidigast i höst. Suck. Osäkerhet ligger högt på listan över saker jag inte gillar. Saker jag har svårt att hantera. Det hänger nog delvis ihop med att jag har fruktansvärt livlig fantasi. Och en tendens att genast låta tankarna rusa till worst case scenario.

Nåväl. Jag kan faktiskt inte gå och ha ont i magen ända tills i höst. Dags att fokusera på vardagen igen. På här. Och nu. God natt!

Till en saknad mamma

Vitsipporna blommar så vackert idag, precis som de alltid gör den 3 maj. Jag plockar en bukett och tänker på dig, mamma. Idag skulle du ha fyllt 69 år. Och jag saknar dig så. Allt är bra ska du veta. Men du fattas mig.

Man vet att storebror är stor...

...när han får besök av en kompis klockan halv åtta på kvällen. Hon kom via altanen.

Det är också ett bevis för att vi bor i en nästan overkligt trevlig bullerbyidyll strax utanför Stockholm, där ungarna kan springa in och ut hos varandra lite hursomhelst. Och det är så otroligt härligt. Jag är tacksam vareviga dag.

Kom igen nu, alla bloggläsare!

Även ni som inte brukar kommentera, snälla hjälp mig att välja vad jag ska läsa nu när Obama-boken är slut.

Den här?


Eller den här?


Båda finns i en bokhylla nära mig.

Ni väljer!

Update: Det är avgjort! Helena Henschen it is. Ian får vackert vänta i bokhyllan ett tag till.

Familjekompromisser

I torsdags valde storebror middagsmat:

Igår valde jag (jag är ingen mästerfotograf men oj vad gott det var med halstrade pilgrimsmusslor, sparris och hemkörd hollandaise):

Idag kompromissar vi: det blir var-och-en-blandar-själv-pastasallad. På bordet står:

• honungsmarinerad kycklingfilé
• bacon
• pasta
• avokado
• rödlök
• gul paprika
  
• sallad
• melon
• valnötter
• ädelostdressing
• nybakat bröd
• smör
• västerbottenost

Trädgården: nuläge framsidan

Ni som har läst min blogg ett tag känner till radhusets trädgårdsprojekt. Det har varit mycket snack och lite verkstad ända sedan trädgårdsdesignern från Ulriksdal var här i mars förra året. I höstas bestämde vi oss för att det var nog med snackandet, och grävde upp det gigantiska vassa och ogästvänliga mahoniabuskaget framför huset. Tanken var att påbörja projektets steg 1: framsidan, så att vi inte skulle kunna komma med några ursäkter nu i vår. Vi ville helt enkelt göra det så fult att vi bara måste fortsätta...

Och nu är det vår. Dags att hugga i, alltså. Jag har visat er visionen. Hög tid att presentera den osminkade verkligheten. Håll i hatten... Så här såg det ut på framsidan av radhuset i morse:



Inget vidare, eller vad säger ni? Men om jag bara kisar lite kan jag redan se lagerhäggen, tuvtåteln, skuggbräckan, daggfunkian och magnolian framför mig. För att inte tala om kullerstenen, med insprängda, oregelbundna skifferplattor här och där. Solskenet bedrar för övrigt, egentligen är det rätt skuggigt på vår framsida.

Och imorgon smäller det: då ska vi köra grävskopa! Fortsättning följer...

Let's get this blog rollin'!

Näe, hörni. Den är inget vidare rolig just nu, min blogg. Dags för nystart! Jag kickar igång den inom kort. Måste bara njuta av solen lite till...

Vi ses!