Vikten av att vara rädd om sig

Det är snart två år sedan jag började må riktigt dåligt av den störda miljön på min dåvarande arbetsplats. Sedan ett år har jag nytt jobb och idag mår jag bra. Riktigt bra.

Och ändå kommer de fortfarande över mig ibland, de där förlamande stress- och panikattackerna. Anfallen som slog klorna i mig varje kväll då för två år sedan och fick mig att ligga sömnlös natt efter natt. De kommer inte ofta, men det händer. Och alltid när jag har som allra minst anledning att bli stressad.

Som ikväll. När barnen var nattade och kvällen låg framför mig, helt utan måsten. Då slog den till. Ångesten. Den är så lurig, den där ångesten. Först kommer den smygande, och så plötsligt knyter den ett hårt band runt min bröstkorg och drar till. Jag får ingen luft, och det är som att hela min kropp skriker. Trots att mitt förnuft och mitt sinne konstaterar att jag inte har något att oroa mig över, inget att fly ifrån. Kroppen lyssnar inte. Den bär med sig alla mina erfarenheter, de sitter där. Den minns.

En ordningsjunkies paradis

Jösses. Chez Larsson alltså. Hennes blogg ÄR verkligen ordning och reda-porr. Jamen bara kolla dagens inlägg till exempel.

Undrar om hon kan tänka sig ett hembesök, Benita? För vårt förråd under trappan har bara blivit en anings anings mer välorganiserat sedan den här bilden togs i min bloggs barndom. Det finns fortfarande stor förbättringspotential. Och vi bor bara några kilometer bort.

En fredag i november

• Räfsa löv
• Marinera en älgstek
• Ta en tur till biblioteket
• Baka bröd
• Busa med barnen
• Äta middag hos goda vänner

Se där en passande att göra-lista för en ledig dag i november. Dammsuga ska jag också göra, men det sabbade liksom känslan i listan... Ha en bra fredag, alla fina!

Slit och släp

Nu har jag släpat med mig träningsväskan till jobbet två dagar i rad. Utan att komma iväg till gymmet och faktiskt träna. Himla onödigt. Väldigt odisciplinerat. Men hey; väskan är rätt tung och jag har en bit till jobbet. Vardagsträning, kallas det visst.

Övar fortfarande, och det går framåt

Dags att påminna mig om mitt motto. Det är betydligt mycket lättare för mig att leva upp till det i den miljö jag befinner mig i nu, jämfört med för två år sedan. Tack gode gud för det. Och ändå är det så enkelt att halka tillbaka in i det där destruktiva lyckad & duktig flicka-tänket.

Våga vägra duktighet!

Så mycket kreativitet...

...det finns i bloggosfären. Jag blir ständigt inspirerad, ständigt imponerad. Så mycket fina grejer ni gör, bloggare därute! Och det är så mycket roligare att shoppa från bloggare som skapar själva än från stora anonyma kedjor. Så klart. Låt mig därför visa mina senaste inköp.

Först, I give you Glay. Ett superdupersnyggt, très cool och väldigt bekvämt armband med attityd. I love it! Gjort av begåvade Caroline, med bloggen Min inspiration och webbshopen Studio Caro-Lines:



Häromdagen presenterade Lina med bloggen och webbshopen Kitchenbloom ett par nya produkter i sin webbshop. Jag föll som en fura för fina spetsduksbrickan Ella som nu är på väg hem till mig. Visst är hon fin, Ella:



Det är extra roligt att handla från de här två bloggarna, eftersom jag har följt deras bloggar länge. Carolines flitigt och Linas lite mer sporadiskt. Inspirerande är de båda två!

Igång igen

Tänk att det kan vara så svårt att komma igång med bloggandet efter en paus. Helt plötsligt blir varje ord så stort, så svårt.

Nåväl, det brukar lossna efter ett par inlägg. Så det är väl bäst att bara dra på, helt utan prestationskrav.

Är ni med? Nu kör vi!

I brist på annat

En enkät piggar ju alltid upp.

Längd: 173 cm
Vikt: 62,5 kanske.
Hårfärg: Mörkblond.
Ögonfärg: Gråblå.
Fräknar: Tyvärr inte.
Bästa kroppsdel: Märkligt att plocka ut en kroppsdel sådär... Hals, nacke och axlar gillar jag rätt bra, men det blir ju tre delar det...
Sämsta kroppsdel: Mitt vänstra ben. Eller rättare sagt det fula åderbråcket jag har där.
Ärr: Två efter en blindtarmsoperation, ett efter ett ljumskbråck som opererades när jag var bebis och så några mindre efter diverse blessyrer och någon enstaka vattkoppa.
Tatueringar: Oh no.
Piercingar: Nehejdu. Hål i öronen räcker för mig.
Sjukdom: Eh. Ja, jo sjuk har jag ju varit då och då fast jag har inga planer på att lägga upp min anamnes här. Men blindtarmen med fyra veckors bebis var inte så kul till exempel.
Brutna ben: Nej.
Fobi: Sömnbrist är jag rädd för. Och tandläkaren. Och harkrankar, de är äckliga.
Tvångstanke: Kommer inte på någon.
Rädsla: Att få en allvarlig sjukdom. Att någon av mina nära och kära ska bli allvarligt sjuk. Och att misslyckas i största allmänhet.
Kroppsligt partytrick: Jag kan en del rätt akrobatiska yogaövningar. Har aldrig provat dem i festligare sammanhang dock. Lika bra det, skulle jag tro.
Bästa känsla: Att vara avslappnad, utvilad och utan prestationskrav. Helst tillsammans med min familj.
Bästa fysiska känsla: Efter-tränings-trötthet.

Säsongspremiär

Handledsvärmare på!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Äppelskandal

Häromdagen skulle jag handla lite, och begav mig till vår lokala Hemköp-butik. Den är rätt kass, så jag undviker den i vanliga fall men den här dagen var jag sjuk och trött så jag orkade inte ge mig ut på några längre äventyr. Jag var bland annat på jakt efter äpplen. Och visst fanns där äpplen. Från Argentina, Frankrike, Italien och Polen. Inte ett svenskt äpple så långt ögat kunde nå.

Jag trodde inte det var möjligt, så jag frågade en Hemköp-medarbetare som stod och packade upp grönsaker om det inte fanns några svenska äpplen. Nej, sade hon utan att ens titta upp från grönsakerna. Är det möjligt, sade jag, det är ju högsäsong för svenska äpplen och ni har fyra sorter men inte en enda svensk!? Jag visste sen tidigare att ni har ont om ekologiska produkter, men svenska äpplen är väl självklart i oktober? Vi har ekologiska äpplen där borta sade hon (ganska surt och fortfarande utan att titta upp) och nickade mot en annan hylla.

Och javisst, där fanns ekologiska äpplen, packade i plasttråg. Italienska. Ja, fast det var inte ekologiska utan svenska äpplen jag ville ha, sade jag. Men jag får väl gå till ICA i stället. Jamen gör det då, sade den sanslöst oengagerade kvinnan med grönsakerna. Utan att titta upp.

Så tack och hej Hemköp, I'll take my business elsewere.

Veckomatsedel

Länge sen sist, men här är nu veckans mat:

Idag: svampsoppa med hembakad baguette
Måndag: Pasta med squash och ädelost
Tisdag: fiskpinnar med ris (barnvakten lagar)
Onsdag: chicken thai
Torsdag: pasta med tomat- och ricottasås
Fredag: röding med löjrom
Lördag: Jools gryta
Söndag: bönburgare med bulgur

Det blir bra.

Säsongens krans

Med hjälp av en schysst limpistol kan man slå världen med häpnad.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Ja tack

Det här var jag och petade på igår på lunchen. Skulle passa finfint i vårt sovrum. Ryms dock icke i budgeten just nu, så jag får drömma vidare.

Okej hörni, nu kör vi!

Första julklappen inhandlad.

Joråsåatte.

Äntligen

"Det finns mitt i skogen en oväntad glänta
som bara kan hittas av den som gått vilse."

Tomas Tranströmer, ur Gläntan