Jag har ett nytt motto. Det är inget nytt och inget konstigt – ni kommer att känna igen uttrycket - men det är ändå viktigt för mig. Så här lyder det:
Hellre lycklig än lyckad.
Det ena utesluter väl inte det andra, invänder ni kanske? Nej, så kan det ju vara. Men det får aldrig bli viktigare att vara lyckad än att vara lycklig. Det vill säga: prestationerna får inte ta över. Och jag vill kunna vara lycklig även när jag inte är lyckad. För mig som duktig flicka med taskig självkänsla och prestationsångest, så är det inte helt enkelt. Men jag övar.
Har du ett motto?
8 kommentarer:
Tror jag hakar på ditt! - känns som något att jobba mot och för. Dessutom har jag och min man ett motto, i stunder då livet rusar på och vardagen är ett enda långt pärlband av måsten - "passionerad snällhet". Emellanåt är det den enda passion man orkar med, och det är helt ok! När vi införde det mottot blev vi både snällare och lyckligare, t om över fiskpinnar på en tisdag:-)
JMElena: Vilket fantastiskt motto ni har, din man och du. Jag och maken pratade om det på väg hem från jobbet (vi åkte tunnelbana tillsammans, bara det en vardagslyx!) och bestämde oss genast för att anamma det.
Så: tack!
Jag brukar tänka "Det blir aldrig som man har tänkt sig, men det blir bra ändå". Det har tydligen min gammelmormor sagt en gång och hon var en glad krutgumma. Ex. om det händer något oväntat som man itne gillar, så brukar det bli bra ändå till sut. I de flesta fall. Tänker man så, blir det lättare: och ibland kan man inte göra något åt saker och ting.
Caroline: den är bra. En påminnelse om att inte lägga energi och fokus på sånt man ändå inte kan påverka. Gillar!
Ja, du vet ju - "Do you wanna be right or do you wanna be happy?" Inte för att någon ska tillåtas sätta sig på mig, men för att jag inte måste vinna varje argumentation, ta varje strid, sura ner mig på varje människa som inte gör som jag vill eller tycker att man borde och för att jag inte ska slösa min energi på strider där man har små utsikter att vinna. Rimmar mycket väl med mitt andra motto som är "acceptans". För stresstålighet och vardagslycka och här-och-nu.
ÅRP: Ja, det är bra, ditt första motto. Och hur tänker du kring nummer två, "acceptans"? Berätta!
"minsta möjliga motstånd" är vad jag lever efter när jag har små bäbisar i familjen, annars gillar jag det motto "om man kan bli glad över lite har man mycket att glädjas åt" som min norbottniska kollega brukade köra med och som Maria på jag blommar har i hedadern på sin blogg.
Metamorphosis: Ja, det där första mottot känns väldigt lämpligt för bebisföräldrar.
Och det andra gillar jag mycket. Anammar genast! Och jag är nog faktiskt ganska bra på att glädja mig över små saker. Problemet är bara att jag är ungefär lika bra på att oroa mig för andra små saker...
Skicka en kommentar