I år ska jag köpa alla julklappar före den 1 december. Det kanske låter stressigt, men faktum är att det brukar vara ett gott recept på julefrid. När alla andra flänger runt som skållade troll i julhandeln så kan jag luta mig tillbaka i soffan med ett glas glögg. Ah.
Jag har en annan ambition också: att köpa så många julklappar som möjligt från sajter som gör att jag också bidrar till en bättre värld. Unicef och Rädda Barnen, till exempel, har mycket fint.
8 kommentarer:
Bra idéer, jag behöver lite fokus inför stundande högtid *huvva*
Ingen dum idé alls.
Det är nog den största stressfaktorn för många tror jag. Du är helt rätt ute.
Måste bara säga att jag hittade hit för att du kommenterat hos mig när det gäller ett tapetval.tack.
Sen fastnade jag här igår. Läste o läste(är inte klar). Gillar ditt sätt att skriva.vardag.humor.familj.jobb.tankar.
nu känns min blogg väldigt ytlig minst sagt. men eftersom jag gillar inredning så mkt, nästan sjukligt mkt, så fortsätter jag med ytligheter och läser hos dig för utfyllnad. tack för en bra blogg.
Cruella: Jag tolkar det som att du inte är något julfan? Jag brukar gilla julen skarpt, men i år hade det kunnat kvitta. Fast jag ser fram emot ledig tid och tända ljus. Det gör jag. Och jag hoppas komma i stämning längre fram.
Caroline: Nej, som sagt, jag rekommenderar den starkt.
Vera: Å, vilken fin kommentar, jag blir alldeles glad! :-) Det är så otroligt, och lite märkligt, att andra kan ha glädje av det jag skriver. Men härligt! Och din blogg är sannerligen inte ytlig, däremot väldigt inspirerande. Jag har tittat in där då och då, men inte kommenterat förrän nu. Och jag hade gärna haft en helt inredningsfokuserad blogg. Tyvärr är jag rätt värdelös på att ta bilder, så jag fortsätter med min blandade kompott...
Jo, jag gillar allt som är mysigt med julen men hinner liksom sällan känna in det i lugn och ro. Liksom resten av jordens befolkning, sak samma om man firar Chanukka, Eid eller Diwali...
Cruella: Ja, precis så brukar det ju vara... Medveten närvaro?
Cruella: Ja, precis så brukar det ju vara... Medveten närvaro?
Skicka en kommentar