Ni får ursäkta

Men jag vill gärna vinna ett fint kuddfodral. I den här tävlingen. Vill du det också?

Semester, eller hur var det?

Roslagens famn var inte så värst välkomnande den här gången. Kort sammanfattning:

Dygn 1. Lillasyster sov gott till klockan sex. Bara därför låg jag sömnlös halva natten.
Dygn 2. Det tog två och en halv timme att söva lillasyster. Trött mamma stupade i säng halv elva.
Dygn 3. Årets kraftigaste migränanfall anföll trötta mamman. Tyvärr slumpade det sig så att lillasyster just denna kväll kom sig för att skrika oavbrutet från klockan tio på kvällen till klockan två på natten. Då saknade jag maken, vill jag lova.
Dygn 4. Vi gav upp och åkte hem. Ridå Roslagen.

Bloggtorka var det ja

Vad svårt det är att komma igång med bloggandet efter en längre paus. Den där berömda ketchupeffekten infinner sig inte, inspirationen har torkat bort. När jag väl kommer igång, sen, så brukar det gå undan, det vet jag. Men det blir nog i augusti. Just nu tar jag och struntar i det hela.

Roslagen kallar

Det slumpade sig så att både min och systers respektive ska jobba den kommande veckan. Så allrakärastesyster och jag våra fyra glin med oss och åker ut till landet igen. Utan bredband.

Vi ses!

Mamma Mia

Jag har bara en sak att säga:

Så länge det görs filmer som den, så finns det hopp för mänskligheten.

Halleluja.

Tyget?

- Mamma, mamma! Det har gått hål i tyget, och det gör ont! Titta, det blöder, tyget är trasigt!

Självklart hastade mamma till storebror för att titta vad som stod på. Han hade fått en rispa på handen. I tyget. Huden alltså. Gulle.

Ny favoritblogg

Nähä, inte har jag bloggat särskilt mycket. I stället har jag förlorat mig helt i en ny favoritblogg. En inredningsblogg om ett litet egna hem-hus här i västerort. Inredningen är helt i min smak och jag får massor av idéer. Men framför allt är bloggerskan helt otrolig på att organisera. Det hon gör är galet inspirerande. Om jag inte visste bättre skulle jag börja riva ut närmaste garderob här och nu för att ordna upp den. För innerst inne är jag en ytterst välorganiserad person. Jag ligger bara lite efter...

In da hood

Tillbaka in da hood efter elva sköna lata dagar i Roslagens famn. Jag har varken saknat stan eller Internet, men nu när jag är hemma kanske det till och med blir lite högsommarbloggat. Vi får väl se.

Förresten

Ni ser väl vad jag läser?
(Pekar åt höger)
Äntligen!

Update: Äsch, nu har jag ju bytt bok. Boken jag menar är förstås Människohamn, som nu är utläst. Recension kommer.

Förslagna ungar

Storebror kommer hem, glad och förväntansfull, efter att ha lekt med granntjejerna S och M som vanligt.

- Mamma, S sade att jag skulle få en present av dig, på riktigt, om jag gick hem nu!

S ville ha M ifred, utan inblandning av storebror. Och så lyckas hon lura hem honom med löfte om presenter. Jädra förslagna grannunge! Och älskade, godtrogna goa storebror... Som, när han förstod att det hela var ett påhitt, glatt hoppade iväg till grannen igen. Här vilar inga ledsamheter!

Har varit på bio igen

Andra gången på en vecka, när hände det senast? Fast den här filmen ångrar jag bittert att jag såg. Och varför gick jag inte mitt i, som jag ville? Hemsk var den. En feel bad-film av guds nåde. Och då menar jag inte splatterblodet, de läskiga varelserna från en annan dimension eller den galna fundamentalisttanten med gamla testamentet i högsta hugg. Inget av detta var något problem.

Nej, det var barnet, sonen till huvudkaraktären. Eller snarare det faktum att jag visste, redan från början, att det skulle gå illa för honom. Men detta slut var bara för mycket.

Filmen? The mist, efter en gammal novell av Steven King som jag läste nån gång i början av åttiotalet. Men då slutade den inte så här. Här är trailern, men jag varnar er. Se inte filmen. Jag har fortfarande inte lyckats tvätta bort slutscenen ur hjärnan. Filmen må ha fått fin kritik, men det hjälper inte. Jag borde inte ha sett den.