Roslagens famn var inte så värst välkomnande den här gången. Kort sammanfattning:
Dygn 1. Lillasyster sov gott till klockan sex. Bara därför låg jag sömnlös halva natten.
Dygn 2. Det tog två och en halv timme att söva lillasyster. Trött mamma stupade i säng halv elva.
Dygn 3. Årets kraftigaste migränanfall anföll trötta mamman. Tyvärr slumpade det sig så att lillasyster just denna kväll kom sig för att skrika oavbrutet från klockan tio på kvällen till klockan två på natten. Då saknade jag maken, vill jag lova.
Dygn 4. Vi gav upp och åkte hem. Ridå Roslagen.
2 kommentarer:
Umh, semester med småbarn kan ibland bli precis tvärtom...
Bra att ni gav upp och åkte hem. Man ska inte hålla ut av princip, är min princip.
Skicka en kommentar