Visst är jag lyckligt lottad, som blev bjuden på denna ljuvligt vackra och ytterst delikata tapasmåltid av våra larvigt trevliga grannar igår? (Och då har ni inte sett chokladtårtan vi fick till dessert. Eller mojiton vi avnjöt efter maten, komplett med hemodlad mynta. Oh la la!)
Att vi kunde sitta ute hela kvällen, alltmedan barnen rusade i parken, gungade i stora eken och snaskade godis, gjorde inte saken sämre. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Bullerbyn, släng dig i väggen!
7 kommentarer:
Älskar radhus!!!
I går morse satt jag hos våra nyinflyttade granne som i även är min kusin och drack nespresso i solen.
Lovely!
Mysigt!
typ lyxigt värre! vårda dessa grannar ordentligt1
Sofia: Radhus är verkligen bästa grejen. Att ha sin kusin i samma radhusområde låter inte heller så dumt! Själv har jag syster fem minuter bort (när hon inte bor i kanada, vill säga).
Åsa: Ja, det var det. Och gott. Och lyxigt att kunna sitta ute till elva och sen bara bära glina 50 meter och stoppa dem i säng...
Birgitta: Det gör jag, jag lovar... Bland annat genom att presenta dem med hemgjord müsli, bjuda på middag och byta vackra grässorter med dem. Förra året hyrde vi en liten grävskopa ihop, bara en sån sak! :-)
Åh, det ser ju ut som någonting ur Sköna hem, eller Alltommat. Lucky you! Vi har bara sura katthatande pensionärer som grannar i vår gata.
Petra: Hu, låter inget vidare. Pensionärer finns det några stycken här också, men de gillar både katter och sina grannar turligt nog. Sura gamlingar finns bara i grannradhusföreningen Surkullan. Hörs ju på namnet... Vår förening heter Solbacken, det säger ju allt... :-D
Skicka en kommentar