Burgers and shakes

Det finns få saker som slår en riktigt välgjord amerikansk hamburgare. Så hit ska jag definitivt gå när vi är i New York. Burgare, lökringar och milkshake - jösses så gott. Jag har en känsla av att det inte blir någon dietvecka där i NYC, direkt.

(Bilder lånade från Bill's Bar & Burger.)

Plötsligt är den över

En helg alltså. Vad fort den kan gå. Den här helgen har jag:

• slocknat före 22.00 på fredagkvällen
• äntligen sovit gott, efter en vecka med dålig sömn
• bakat chokladbollar med lillasyster
• sprungit 7,5 kilometer (det tog i och för sig 50 minuter, men ändå, så långt har jag nog inte sprungit sen 1993)
• varit på bio och sett the Descendants, en fin och nyanserad skildring av sorg och kris
• fikat med god vän på Vetekatten (där semlorna upprörande nog var slut)
• äntligen sett första avsnittet av Downtown Abbey
• avnjutit makens urgoda biff à la Lindström
• testat alla möjliga sorters exotiska frukter tillsammans med maken och barnen (80-talet all over again)
• fått säsongens första vårkänslor
• glömt skicka ansökan till ett jobb jag tänkt söka och därmed missat sista ansökningsdag (vilket jag tolkar som att jag innerst inne inte var intresserad av jobbet)
  
• bokat bord på Gramercy Tavern till makens och min tioåriga bröllopsdag.

Vad har ni haft för er?

Fredagskväll

Nehej, om man skulle ta och falla i koma då kanske?

Dagens (i brist på annat)

DAGENS VILL HA: Helg!
DAGENS KLÄDSEL: blommig klänning från Indiska, kavaj från Åhléns och höga ankelboots från Wera. Lite businesskänsla sådär.
DAGENS SMINK: mineralpuder, mascara, rouge, läppglans. Det vanliga alltså. Och täckstift på hakan, där en finne helt otippat - och oönskat - har dykt upp.
DAGENS FRISYR: Utsläppt, stort och rufsigt. Snart blir det nog knut.
DAGENS HÄNDELSE: Ett samtal med ett trevligt besked. Det finns hopp.
DAGENS LÅT: Born to die med Lana del Rey.
DAGENS PLANER: Ett halvtrist seminarium på eftermiddagen, sen förbi Cajsa Warg för att plocka upp lite goda Taylors & Jones-korvar, och så hem hem hem för helg helg helg.
DAGENS SAKNAD: Mina kollegor, jag är helt ensam i kontorslandskapet och det är tråååkigt.
DAGENS DUMMASTE: All uppståndelse kring denna lilla bebis.
DAGENS SJUKA: Ingen sjuk i familjen, peppar peppar
DAGENS DROG: Clippers ekologiska earl grey och bubbelvatten
DAGENS KRAM: Goaste finaste barnen
DAGENS PUSS: Fick han någon puss i morse, maken? Jag var trött och hade bråttom. Får ta igen det ikväll.
DAGENS KÖP: Quinoasallad med habanero, kycklingspett, en samosa och lite guacamole. Se där en härlig lunchblandning.
DAGENS GODIS: Cheeze balls gissar jag på. Fredagsmys ni vet.
DAGENS HUMÖR: Trött, lite uttråkad men ganska glad.
DAGENS ORD: Estelle? Nej, löning tror jag det får bli.

Aye oh river

Har ni sett? Jag är väl sist på bollen den här gången också, men jag har just upptäckt Portlandia, och inser att det är ruskigt rolig TV . För det mesta. Finns på SVT Play. Se!

En färgglad dagens

Piggar upp en gråmulen dag med lite färg, och tänker att de smaragdfärgade brallorna blir finfina till ett par ballerinor senare i vår.

Update: Jamen se där. Just när jag inte trodde att jag kunde bli mer färgglad, så bestämde sig min näsa för att fullständigt explodera i en galen allergiattack. Nu är den knallröd. Med en vit näsdukstuss i varje näsborre. Schnyggt. Eh. Not.

Win-win, liksom

Det har sina fördelar att jobba hemifrån - även när orsaken är huvudvärk. För när huvudvärken väl släpper och arbetsdagen är slut så kan man ersätta hemresan i t-baneträngseln mot en joggingrunda före middagen. Mycket bättre för såväl kropp som själ.

Och när man har sprungit i 40 minuter så kan man med gott samvete avnjuta fettisdagens traditionsenliga semla. Japp, det kan man.

Att saker ska ta en sån tid

Alltså, att leva i nuet och allt det där. Jovisst. Men när man väl har påbörjat processen som förhoppningsvis ska leda en någon annanstans, då kan nuet kännas rätt så duktigt tradigt.

En ny serie i rättan tid

Jag är nog den enda i Sverige som ännu inte har sett Downtown Abbey. Men nu är det dags! Käre svågern har försett oss med både säsong 1 och 2 (jag tackar och bugar). Mycket god timing med tanke på min post-Homeland-tomhet.

Republikan javisst

Jag glömde ju det viktigaste i den där listan över vad jag har gjort sen sist:

Jag har gått med i republikanska föreningen.

Jajamen. Det känns riktigt bra.

Svettigt

Jag är mitt i säsongsavslutningen av Homeland.
Alltså herre min guuuud så spännande det är.
Blev tvungen att ta en liten paus.
Puh.

Update: Puh, en liten paus till - mina händer är helt svettiga. Och Saul Berensen är min hjälte.

Just nu

Jag har blivit så mycket bättre på att leva i nuet, och på att ta tillvara på vardagens små ljusglimtar. Tidigare kunde en negativ händelse färga hela min dag, men numera kan jag vara här och nu och njuta av en liten fin stund även om jag till exempel har ett jobbigt möte framför mig. Och det är en sådan välsignelse.

Det här är förstås delvis resultatet av idog träning. Men mognad och erfarenhet är helt klart en minst lika stark förklaring. Jag har varit med tillräckligt länge för att veta att "this, too, shall pass". Jag minns fortfarande hur min nervositet och oro inför en stundande prao på ålderdomshemmet förstörde en hel veckas skidsemester för mig när jag gick i högstadiet. Vad jag var rädd för? Det vet jag inte. Det är inte så dumt att bli äldre, ändå.

Just nu handlar mina små, små ljusglimtar bland annat om att:

• läsa morgontidningen i lugn och ro på tunnelbanan på väg till jobbet


• höra snön knarra under fötterna och betrakta den tunna, bleka månskäran på den rosaskimrande gryningshimlen


• dricka en kopp av mitt favoritte framför datorn medan jag planerar min dag


• jag valde den varma fluffiga dunjackan framför den snygga kappan i morse


• jag får mysa med barnen i soffan ikväll framför Junk, ungarnas favoritprogram på SVTB


• ett nytt avsnitt av Homeland väntar när barnen har somnat.

Och så finns det lite större ljusglimtar. Som till exempel att:

• jag är ledig imorgon (det är faktiskt stort, lika skönt varje gång)


• jag ska träffa ett gäng fina kollegor från förra jobbet imorgon kväll


• det snart bara är en månad kvar tills vi drar till NYC


• snart är det vår.

Länge sen sist

Inget bloggande på en dryg vecka minsann. En helt oplanerad paus, men kanske välbehövlig. I stället för att blogga har jag bland annat:

sett vårens första blommor spira
läst ut två rafflande böcker
känt ett allt starkare behov av nya utmaningar
på ett värdigt, tydligt och ansvarsfullt sätt skällt ut en person som verkligen förtjänade det
vabbat (det är ju februari trots allt...)
ätit ostfondue med goda vänner
gått vidare till ett andra samtal i ett intressant sammanhang
avnjutit en semla
fuldansat med familjen
blivit kär i en vit padda.

Vad har ni haft för er?

Snart i vårt hus

Hallonmousse, vaniljyoghurtmousse, sockerkaksbotten och maräng. Det blir finfint det. Eller vad säger du, Åretruntparadiset?

Idag sjunger vi

Diggidiggidiggidingdingding, här glider kingen in...

Kvällens soundtrack

Bästa sortens fredag

I öppna spisen sprakar en brasa. Jag sitter nybadad i bästa myskläderna i soffan tillsammans med en lagom lättläst deckare. Kvällens tacomiddag är förberedd och en flaska Allesverloren Shiraz står på luftning. I en vas ståtar vårens första forsythiakvist och väntar på att få slå ut. Under fågelbordet i trädgården kurar koltrasten framför ett färskt äpple. Snön faller så sakta, så sakta, och på förstubron är lyktan tänd för att välkomna familjen som är på ingång.

Snart byts lugn och ro mot bus och stoj, deckare mot Wild kids, var sak på sin plats mot ett milt kaos.

Jag har det så bra.

Återfall

Å andra sidan gav jag järnet på gymmet idag. På't igen bara.