Sol, värme och lediga dagar. Det är inte ofta man lyckas skrapa fram den trissen här i vårt ruggiga land. Vi tillbringade påskhelgen i stugan på landet och Roslagen visade sig från sin bästa sida: havet glittrade, fåglarna fnittrade och blåsipporna tycktes bli fler och fler för varje timme som gick. Det var korvgrillning, äggmålning och utelek för hela slanten. Rena rama idyllen.
Fast ni vet ju att det sällan är sådär idylliskt, under ytan. Helgen förmörkades delvis av ett mer eller mindre ständigt pågående familjedrama som gör mig fullständigt matt. Och heligt förbannad. För att det påverkar mig fast jag vill stå oberörd och hålla det långt, långt borta från mig själv, mitt liv och min lilla familj. Det handlar om en person i min närhet som faller tillbaka i gamla mönster, sårar och förstör och beter sig rakt igenom egoistiskt. Och som samtidigt förväntar sig att livet och relationerna ska fortsätta som förut, att alla ska låtsas som om inget hade hänt och spela med i ett spel fyllt av hemligheter, skuld, skam och förljugenhet. Jag varken orkar eller vill skriva mer här, men låt mig säga så här: det finns en anledning till att den här boken finns i min hylla därhemma. Och den här.
7 kommentarer:
Utan att ha flodästar i vardagsrummet så är livet yin och yang. Jag mår själv bra av det faktum att jag inför en till synes självklar idyll slutat förvänta mig enbart yang.
Men jag förstår självfallet, eller försöker i alla fall förstå, eftersom jag saknar erfarenheten.
Vissa saker måste vi bara hitta ett sätt att leva med, som du så klart vet, men sällan inser man att det ska vara så förbannat svårt!
Jag har själv en pytteliten flodhästbebis i mitt vardagsrum, som jag ständigt försöker förhålla mig till. Den blir inte större, och det är jag glad för, men jag måste likväl hitta ett ställe åt den, eftersom den alltid kommer att finnas där.
Kram.
Vad modigt av dig att skriva det på bloggen. Jag har sett det på längre håll och det suger musten ur en och försurar tillvaron. Andras erfarenheter och egna gör att vi själva slipper göra samma eller liknande misstag.
Kram-kram till dej.
Har mejlat.
Styrkekramar till dig o din familj! Håll hårt fast i idyllen och allt det goda! Inte lätt med det andra så tätt intill men jag tror att det gör livet lite lättare, att fokusera på det goda alltså. Hoppas att vi ses snart! Stor kram igen!
Anna: Tack för dina som vanligt kloka tankar, och för kram! Ja, förbannat svårt är precis vad det är. Men jag börjar lära mig att livet är svårt ganska ofta. Som tur är har jag också lärt mig att svårt inte behöver betyda eländigt, eller svart, eller tråkigt. Det kan också betyda utvecklande, spännande och utmanande. Och ibland är det ju faktiskt idylliskt, trots allt...
Caroline: Modigt eller dumt eller jag vet verkligen inte. Men jag skäms inte, och gudarna ska veta att det tog lång tid att komma dit! Tack för kram!
Cruella: Blir jätteglad för ditt mejl, svar kommer.
Anette: Stort tack kära vän! Du har helt rätt fokus, precis som vanligt. Hoppas vi kan ses snart!
Kram.
ÅRP: Right back at'ya!
Skicka en kommentar