Nog för att jag själv är en inredningsnörd, men någon måtta får det väl ändå vara. Läs den här artikeln, och försök att ta den på allvar. Några väl valda citat:
"Eric Tour vänder vant de spröda råvarorna på sin teppanyakihäll. Vårlök, groddar och mizunasalladens dekorativa blad lierar sig med äggnudlar och räkor. Heta droppar från flaskor och burkar med besynnerligt innehåll får fullborda verket."
"De här kryddpastorna köpte vi i Peking förra veckan, säger Eric och korkar upp en flaska vitt vin, tillverkad på Semillondruvan. Enligt den sydafrikanske gårdsherre som sålde honom flaskan ska den passa utmärkt till stark asiatisk mat."
"Till andra exklusiviteter hör takfönster med regnsensorer och en elektriskt styrd toalettdörr. Genom en stor klarglasruta exponeras det vackra badrummet när det är ledigt. När dörren reglas ändras glaset till frostat."
"Den gigantiska köksfläkten suger effektivt upp aromerna de sex meterna upp till taknocken, för att sedan sprida väldoften över takåsarna."
I could go on and on. Och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
7 kommentarer:
Jag lierar mig! Med gårdsherren!! Aromer och väldofter! Ur takfläkten! Tänk alla lyckliga som bor grannar, helt nära dessa aromer som den gigantiska köksfläkten suger upp. Effektivt.
:-)
Gråt du, det gjorde jag. Det var en av DN:s töntigaste artiklar i mannaminne. Den har lett till mycket lång debatt (typ 30 inlägg) på en av mina kompisars facebookwall. Alla är rörande eniga. Trus borde inte få skriva en enda artikel för DN igen och det är skrämmande att hon är en av deras fasta bloggar (för det tror jag bestämt hon är). Och DN borde aldrig ha publicerat artikeln...
Tidsmästarinnan: :-D
ÅRP: Ja, denna skribent har väl sannerligen gjort bort sig för livet nu...
Tidsmästarinnan: :-D
ÅRP: Ja, denna skribent har väl sannerligen gjort bort sig för livet nu...
... och här är någon som klokt nog gjort sig lustig över eländet.
Så fick jag då läsa lite av det jag hört debatteras. Ryckt ur sitt sammanhang är det svårt att fatta hur skribenten kunde hålla sig för skratt medan hon skrev, originaltexten är ju roligare än parodin som förra kommentaren hänvisar till!
Men så är det ju, vi människor har en förunderlig förmåga att ta oss själva och det vi gör på allvar i alla möjliga situationer. Det tänker jag ofta på när jag går korridoren fram på jobbet med lätt rynkade ögonbryn och känner mig viktig.
Sara: Så är det onekligen, ibland är det nyttigt att se sig själv lite utifrån... ;-)
Skicka en kommentar