Det här är förstås delvis resultatet av idog träning. Men mognad och erfarenhet är helt klart en minst lika stark förklaring. Jag har varit med tillräckligt länge för att veta att "this, too, shall pass". Jag minns fortfarande hur min nervositet och oro inför en stundande prao på ålderdomshemmet förstörde en hel veckas skidsemester för mig när jag gick i högstadiet. Vad jag var rädd för? Det vet jag inte. Det är inte så dumt att bli äldre, ändå.
Just nu handlar mina små, små ljusglimtar bland annat om att:
- läsa morgontidningen i lugn och ro på tunnelbanan på väg till jobbet
- höra snön knarra under fötterna och betrakta den tunna, bleka månskäran på den rosaskimrande gryningshimlen
- dricka en kopp av mitt favoritte framför datorn medan jag planerar min dag
- jag valde den varma fluffiga dunjackan framför den snygga kappan i morse
- jag får mysa med barnen i soffan ikväll framför Junk, ungarnas favoritprogram på SVTB
- ett nytt avsnitt av Homeland väntar när barnen har somnat.
Och så finns det lite större ljusglimtar. Som till exempel att:
- jag är ledig imorgon (det är faktiskt stort, lika skönt varje gång)
- jag ska träffa ett gäng fina kollegor från förra jobbet imorgon kväll
- det snart bara är en månad kvar tills vi drar till NYC
- snart är det vår.
6 kommentarer:
Det låter riktigt bra! Jag känner själv nästintill samma som du. Det ljusnar vid horisonten, helt enkelt.
Skönt! Jag jobbar på just det. Att vara här och nu, men jiiises så svårt det är ibland.
Mycket negativ jobbenergi har tagit musten ur mig sista månaderna, men banne mig om det inte börjar ljusna vid horisonten? ;)
Låter härligt! Själv har jag en tendens att ibland starta stressandet redan på morgonen innan barnen ens har kommit ur sängen och sedan går det av bara farten. Men just nu är jag i en "det-är-ändå-alldeles-för-mycket-så-det-är-ingen-idé-att-stressa-bubbla" vilket har sina för och nackdelar. Har bestämt mig för att stressen på jobbet inte får hänga med hem och har faktiskt lyckats ganska bra de senaste veckorna.
Kan även meddela att NYC är riktigt härligt - kom just därifrån och längtar redan tillbaka :-)
En månad kvar, så avis alltså!
Gud, vem stressar inte? Lite hela tiden tror jag. Men tycker de där stunderna blir fler och fler när jag hinner njuta av stunden och har listat ut att de hänger ihop med att ligisterna blir äldre...
kram Anna
Annika: Härligt att höra! :-)
Heson: Bra där, att låta jobbstressen vara kvar på jobbet. Och härligt att höra att ni hade det bra i NYC!
Fröet: Japp, det ljusnar!
BFG: Ja, det är onekligen lättare att njuta när man slipper jaga bebis som just lärt sig krypa och fått smak för eluttag (typ). Puh.
Skicka en kommentar