onsdag 13 mars 2013

Värt att fira

Nästa helg är det 20 år sedan maken och jag träffades vid en bardisk i Växjö. 20 år sen, kan ni fatta? Och vi ska fira 20-årsdagen genom att äta middag där vi träffades för allra första gången; på PM & Vänner.

Och det är inte direkt så att vi offrar oss i nostalgins namn. Nej, till PM går man gärna. I senaste White Guide som kom härom veckan rankades PM som den trettonde bästa restaurangen i landet och kvalade in på listan över krogar med "internationell mästarklass". Bra där! Jag kan absolut tänka mig deras avsmakningsmeny:


Värend möter Grebbestad
Tartar på kryddsotad biff från Friskatorpet med nypon, lök, saltad vintersvamp och ost från Hagelstad
Gös ifrån Rusken med smaker från Stellans åker
Första servering av dovhjort från H.M.K:s Sollidens Slott
Andra servering av dovhjort från H.M.K:s Sollidens Slott
PM’s Single Cow Milk Cheese 2.0
”Småland i augusti 2012”

Mums. Men nog om maten, tillbaka till den där dagen för snart 20 år sedan. Tänk att jag minns exakt vad jag gjorde under hela den där dagen när vi träffades. Varje detalj har etsat sig fast i mitt minne. Från morgonens runda på stan och strömmingslådan jag lagade till lunch, till eftersnacket med bästa korridorkompisen Lasse vid tresnåret på natten.

Vi träffades för 20 år sedan. Men faktum är att det är 20 år och sisådär tre veckor sedan förälskelsen slog till. Det var en tidig morgon i februari och bokrean hade just börjat. Och där stod han, på Akademibokhandeln på Storgatan i Växjö. Jag såg bara hans rygg, det långa mörka lockiga håret (detta var under grunge-eran, mind you), skinnjackan och jeansen. BAM - så var jag såld. Några dagar senare såg han mig på stan och BAM - så var han såld. Det är vad jag kallar kärlek vid första ögonkastet.

Och på den vägen är det. Puss på dig allra finaste maken min!

11 kommentarer:

mimmi sa...

Underbart! I vårt fall var det väl nästan motsatsen, allt annat än kärlek vid första ögonkastet men det tog sig... Ha en härlig middag på PM och vänner! Och fortsätt att vara rädda om varandra. Jag upprepar mitt eviga mantra: Var glada att ni är olika.

Cina sa...

Ja, tänk vad tiden går... Kul att ni firar på PM - även om det var lite annorlunda där för 20 år sedan ;) Men inte desto sämre! Kommer med glädje ihåg en paprikasoppa som jag åt när de låg i Dockanhuset. Den godaste soppa jag någonsin ätit.

Kram på er!

Ps. Har ni tid för en liten fika på stan eller så, så får ni gärna höra av er!

Nipe sa...

Åh, grattis! Även jag har minnen från PM när de låg i Dockan-huset. En möhippa för en kompis när det skulle spela ett lokalt band som ett halvår senare blev The Ark med hela svenska folket... Helt underbart!

Kajsa sa...

Mimmi: ja, gudarna ska veta att vi är lika. Och det är rätt härligt ändå... Hur många år är ni uppe i nu förresten, du och maken?

Kajsa sa...

Cina: åh, det vore toppenkul med en fika på stan - jag kollar våra planer och återkommer!

Du förresten: är det någon krog eller annat i PMs gamla lokaler nuförtiden? Och vet du var de håller på att bygga sitt hotell, är det ovanför restaurangen eller? #nyfiken

Kajsa sa...

Nipe: Det var tider det... Ola S från the Ark är makens kusin förresten, världen är liten.

Cina sa...

Det är en gymnasieskola i Dockanhuset (Växjö fria gymnasium) och om jag inte har helt fel så har de sin skolmatsal i PM:s gamla lokaler.

Jepp, hotellet ska byggas ovanför PM och i hela andra våningsplanet. Till exempel så ryker festlokalen där vi hade vår bröllopsfest. Man har också rivit ett hus mot teatertorget, så jag antar att man ska bygga till hotellet åt det hållet. Det verkar bli ett stort hotell :)

Hör av dig på mobilen om ni vill och kan fika! Skulle verkligen vara kul!

Många kramar!

mimmi sa...

Vi har varit gifta i 36 år. Vi firar inte när vi träffades, bl. a. för att vi inte vet när det var...

Kajsa sa...

Mimmi: 36 år - bra jobbat av er båda!

Nipe sa...

Hm, å Olas mamma och pappa bor i samma håla som jag gör nu, i Blekinge... Världen är yttepytteliten :)

Kajsa sa...

Nipe: Sjukt liten är vad den är, världen.

Och vet du, just idag kom det fram att en av mina närmsta kollegors sambos föräldrar (hängde du med) är bästa vänner med Ola S föräldrar, d v s makens morbror tillika dina grannar. Vi har varit inbjudna till dem i Blekinge på släktträff men har inte varit där än.

För övrigt börjar jag fundera på om det verkligen är världen som är liten, eller om det är så att alla vägar bär till Växjö?