Det var säkert jättehemskt men jag kan inte låta bli att le litegrann

Ska de ta över världen nu eller?

Lite läskigt

Jaha. Just när jag trodde att sommarens fästingar var det värsta jag hade att oroa mig för, så dök den upp, svininfluensan.

Jag har pandemiskräck. Det är det närmaste jag kommer en fobi faktiskt. Jag var rättså nojig när fågelinfluensan (eller om det var massmedierna) härjade som värst, och jag tycker inte det är särskilt kul i dessa dagar heller.

Och strategin att stoppa huvudet i sanden och försöka glömma alltihopa funkar inte heller särskilt bra. Har valt fel jobb för det.

När man väntar på att barnen ska somna...

...kan man roa sig med att testa hur snabbt man skriver på datorn. Jag är rätt snabb, om jag får säga det själv:

70 words

Här kan du testa.

Ingen majbrasa tack

Den där majbrasan kanske inte var så långt borta:
Idag hittade personalen på dagis en tändare på en av barnens hyllor i kapprummet.

Det gäller verkligen att lyssna på sina barn.

Mitt liv enligt tonårsidolerna

Välj artist: Depeche Mode

Är du kvinna eller man? People are people

Beskriv dig själv: Comatose

Vad tycker du om dig själv? Strangelove

Beskriv var du bor för tillfället: Here is the house

Om du kunde åka någonstans, var skulle du åka? Route 66

Favoritfärdmedel: Behind the wheel

Din bästa vän är: Precious

Din favoritfärg är: Black celebration

Hur är vädret? The sun and the rainfall

Favorittid på dagen: Everything counts

Om ditt liv var en tv-serie, vad skulle den då heta? Walking in my shoes

Vad är livet för dig? A question of lust

Det bästa rådet du kan ge? Get the balance right

Om du fick byta namn, vad skulle du heta då? Somebody

Favoritmat: I want it all

Dagens tanke: Dangerous

Hur skulle du vilja dö? Enjoy the silence

Din själs nuvarande tillstånd: I feel loved

Felen du kan leva med: A pain that I'm used to

Ditt motto: Policy of truth

Kul! Prova du också.

Vi har gjort det!

Haft barnvakt alltså. Ja, det har vi ju haft förut, men det har alltid varit någon i familjen. Nu var det dags för en betald tonårsvariant. Idag blev ett slags testrunda: barnvakten höll ordning på barnen hemma i radhuset i två timmar medan jag och maken tog en fika i solskenet utanför ett närbeläget slott, promenerade bland vitsipporna längs Mälaren och avslutade med att smyga in på visningen av de där lyxiga villorna som byggs högt uppe på ett berg här i vår förort. Hur härligt som helst. Och hemma hade allt gått bra.

Det här gör vi om.

Nu är det helg

• Fnissig lunch med bästa kollegorna - check
• Italiensk glass (inget magnumtjafs) i solen på väg tillbaka till jobbet- check
• Ett par produktiva eftermiddagsmöten för att balansera upp det halvseriösa - check
• Cykelträning med storebror och lite lättsamt trädgårdsfix - check
• Svalt vitt vin och hämtad finsushi på altanen - check

Livet är gott.

Nu är det vår på riktigt

Beviset:

"Antalet fynd av norovirus visar på en kraftig minskning under de gångna två veckorna. Minskningen är tydlig i hela landet. "

Källa: Smittskyddsinstitutet

Update: Och för er som känner er vilsna utan något äckligt att oroa er för, så kan jag rapportera att jag hittade säsongens första fästing krypandes på min arm för en vecka sedan. Och ja, novovirus = vinterkräksjukan.

Jag gjorde det igen

Först läppstift.
Sen läppglans.
Och sen ett äpple.

Spånigt.

Any day now

Det händer stora saker i radhuset: vi har börjat röra oss från ord till handling i barnvaktsfrågan. Ja, alltså, vi har inte lämnat barnen. Än. Men vi har haft en potentiell barnvakt på besök. Ett nog så stort steg, I tell you. Att lämna mina barn till någon som inte hör till familjen känns lite läskigt. Men vi behöver hjälp ibland, så är det bara.

Och vi ska ta nästa steg och faktiskt lämna barnen med barnvakten. Vilken dag som helst.

Om hon inte blev avskräckt efter gårdagens besök i radhuset, vill säga. Våra barn gjorde sig inte till ett dugg utan visade sig från sin rätta sida: lillasyster drog en sjal över huvudet och knallade runt i vardagsrummet utan att se ett dugg. Inte helt otippat gick hon rakt in i vardagsrumsbordet och slog sig så näsblodet forsade och tårarna sprutade. Storebror var så exalterad över barnvaktsbesöket att han inte kunde sitta still en sekund. I stället rev han ut varenda lös pryl ur sitt rum och släpade ner till vardagsrummet. Och for omkring som ett jehu. Puh.

Tur att vår blivande barnvakt är en cool tjej. Bara femton, men med stor ansvarskänsla, barnvaktserfarenhet och skinn på näsan. Och att hennes look är mer Marilyn Manson än Mary Poppins, det gör inget. Jag kan konstatera att en riktig gothtjej imponerar på barnen på dagis. Och hon och storebror har redan hittat ett par gemensamma intressen: drakar och troll. Ju fulare, desto bättre.

Det blir nog bra.

Det ska böjas i tid om man ligist ska bli

Vid middagsbordet berättade storebror att han och kompisarna hade samlat kottar idag. Det lät väl käckt, tänkte jag, och frågade:

- Ska ni pyssla med dem imorgon, eller?
- Nej. Vi ska slänga dem på tonåringar. Och A ska ta med sig en tändare så att vi kan tända en majbrasa.

Det är nog bäst att jag tipsar pedagogerna om att A bör muddras vid ankomst till dagis imorgon.

Äta bör man

Fyller i en utvärderingsenkät på nätet. Får frågan om vilka produkter jag planerar att köpa inom de närmaste tre månader. Bland alternativen finns tv-apparater, mobiltelefoner och så... matvaror.

Jag bara undrar: finns det någon som inte köper matvaror under en tremånadersperiod? Jag menar, till och med Paris Hilton lär väl köpa sig en yoghurt nån gång då och då?

Dagens goda gärning

Det är skönt att man kan visa sitt engagemang i viktiga frågor, bilda opinion och höja sin röst, även på Facebook. Jag menar, ibland måste man ju bara slå näven i bordet. Visa var skåpet ska stå. Sätta ner foten.

Så idag gick jag med i gruppen "Stoppa haremsbyxorna".

Snacka går ju

Att tjuvlyssna på de båda inhyrda IT-konsulterna som sitter längre ner i kontorslandskapet kan pigga upp den mest post-påskhelgströtta kommunikationsstrateg.

För en stund sen satt de och pratade drömmande om vad de skulle göra om de hade kunnat jobba mindre. De skulle läsa böcker. Resa mer. Odla sin trädgård. Och så fortsatte de:

”Fast om man inte jobbade så mycket så skulle man ju inte ha råd att göra något kul.”
”Nej, det förstås. Fast det beror på vad man vill göra förstås.”
”Jo. Men samhället skulle väl kollapsa om vi inte handlade prylar och så.”
”Ja, allt skulle väl rasa. Bäst vi jobbar på.”
”Ja. Men det var ett fint snack.”
”Ja. Det var det.”

Ljus och mörker

Sol, värme och lediga dagar. Det är inte ofta man lyckas skrapa fram den trissen här i vårt ruggiga land. Vi tillbringade påskhelgen i stugan på landet och Roslagen visade sig från sin bästa sida: havet glittrade, fåglarna fnittrade och blåsipporna tycktes bli fler och fler för varje timme som gick. Det var korvgrillning, äggmålning och utelek för hela slanten. Rena rama idyllen.

Fast ni vet ju att det sällan är sådär idylliskt, under ytan. Helgen förmörkades delvis av ett mer eller mindre ständigt pågående familjedrama som gör mig fullständigt matt. Och heligt förbannad. För att det påverkar mig fast jag vill stå oberörd och hålla det långt, långt borta från mig själv, mitt liv och min lilla familj. Det handlar om en person i min närhet som faller tillbaka i gamla mönster, sårar och förstör och beter sig rakt igenom egoistiskt. Och som samtidigt förväntar sig att livet och relationerna ska fortsätta som förut, att alla ska låtsas som om inget hade hänt och spela med i ett spel fyllt av hemligheter, skuld, skam och förljugenhet. Jag varken orkar eller vill skriva mer här, men låt mig säga så här: det finns en anledning till att den här boken finns i min hylla därhemma. Och den här.

Glad påsk på er alla!

Nu packar jag in familjen i bilen och drar till Roslagen. Där ämnar jag icke blogga, däremot äta godis, läsa, lata mig, måla ägg och andas frisk havsluft. Aaah!

Tror inte det, va?

Jag säger nog tack men nej tack.
Jag får känslan av att Nisse Simonson hade avböjt, han också.

Omöjligt uppdrag

Bloggosfären svämmar över av välkomponerade bilder på söta små barn. Ni som tar såna bilder: hur gör ni - mutar med godis, eller? De är ju aldrig stilla, ungarna. Men det är klart, om man pusslar ihop två av eftermiddagens misslyckade foton, så blir det nästan en hel lillasyster:

Nog är det vår allt!

Ett säkert vårtecken är när barnen väljer bort Bolibompa till förmån för utelek med grannbarna. Det är härligt! Att sen leken leder till att altanen - och ungarna - blir fyllda av en lergeggig sörja, det är smällar man får ta.

Living on the edge

Somliga klättrar i berg. Andra hoppar fallskärm.

Själv tänkte jag beställa thaimat ikväll. Kyckling.

Trädgårdsmakeover!

Radhusets trädgård är liten och ganska trist. Men den har potential (och fina jasminhäckar) och vi som bor här drömmer om en vacker oas. Tyvärr kan vi inte så värst mycket om trädgårdar. I princip ingenting faktiskt. Så förra våren lyxade vi till det ordentligt: vi anlitade en trädgårdsrådgivare som gjorde en fantastisk plan för vår trädgård. Det kommer att bli så fint, ni anar inte!

I år ska steg ett av planen förverkligas. Det gäller den lilla plätten framför radhuset. Nyckelord: grönt, lummigt och formstarkt. Klicka på bilden för en sneak peak:



Här ska shoppas skiffer!

Är det bara jag...

...som kan titta på Du är vad du äter och tänka Åh vad jag blev sugen på en kokosboll/pizza/hamburgare/öl/geléråtta/kebab (eller vad de nu är för skräpmat de trycker i sig i det aktuella avsnittet)?

Känns inte helt normalt.

Nonsensinlägg...

...om bästa kakorna som jag piggade upp mina kollegor med häromdagen:



Raw cane sugar syrup preserves the warm fiery flavour of the organic ginger used in our ginger biscuits. Soft aromatic pieces of ginger contrast with nutty malted wheat creating a uniquely delicate and spicy biscuit.

Så goda! Prins Charles har visst något med dem att göra. Om det är ett plus eller ett minus låter jag er avgöra själva...