söndag 6 februari 2011

Också ett slags helg

I lördags joggade jag runt förorten utan att halka en enda gång. En tupplur på soffan hann jag också med, när lillasyster var och lekte (=bråkade) med en kompis och maken och storebror tvättade bilen. Det gäller att stjäla sig en stund ibland. Sen firade vi maken som fyllde år med godaste maten ever, eller i alla fall på väldigt, väldigt länge. Till det ett fantastiskt vin, ett châteauneuf-du-pape som jag fått i 40-årspresent av fina vänner. Fast entrecôte + mängder med grädde + lök + rödvin var inte vad min kropp behövde. Inte alls, faktiskt. Efter middagen hann jag precis lägga upp fötterna framför brasan. Sen slog det till, tidernas vidrigaste migränanfall. Ett av de värsta jag haft, faktiskt. Jag hatar zickzackmönster (mår illa bara jag skriver det). Mina anfall är korta men djävulskt intensiva. Bara att hoppa isäng, halv sju, och sen låg jag och vred mig i timmar. Det enda positiva med det eländet var väl att jag slapp melodifestivalen.

Idag var jag seg men solen sken och det hjälper ju alltid. Ljuvliga oxrullader till middag (varför lagar jag inte husmanskost oftare?) och nu äntligen ska jag smaka på gårdagens efterrätt, jordens godaste hallonkaka. Lite Mad men och en god natts sömn på det så ska det nog bli folk av mig också.

Update: Det blev det. Folk av mig alltså. Efter en bra dag på jobbet följt av ett svettigt step-pass, sagoläsning för barnen och kantarellcrêpes framför 9A är migränen nu endast ett minne blott.

3 kommentarer:

Editor sa...

Du, har du provat akupunktur? Det hjälpte min pappa med hans migrän för säkert tio år sen och han har inte haft ett anfall sen dess.

Ha en fin måndag!

cruella sa...

Jag har nästan slutat dricka rött vin, vet aldrig riktigt vad som händer. Många får ju migrän av vissa viner, det gäller att prova sig fram systematiskt om man vill kunna fortsätta...

Kajsa sa...

Caroline: Nej, det kanske vore något faktiskt. Jag skulle verkligen, verkligen vilja slippa migränen.

Cruella: Jag har aldrig kunnat se ett samband förut, men vem vet - kanske blev det för mycket den här gången. Blä!