Post vacation depression

Grav. Men jag tar ett djupt andetag och loggar in på jobbmejlen. För vad är väl en ljummen solnedgång på Boa Vista mot ett snöblandat regn i marssmutsig stockholmsförort?

Mums

Äntligen tillbaka på jobbet efter en massa vabbande. Och det är redan fredag! Det firar jag med bästa hämtlunchen - dumplings:

Låt mig presentera...

...Gumminollan!

Hur djuret fick sitt namn? Well. Fråga inte mig. Fråga lillasyster. Outgrundliga äro den tösens vägar.

Och då befinner jag mig ändå långt bort från Japan

Orkar nästan inte med nyheterna idag.
Vilken mardröm.

Update: Läsning som ger det svarta lite nyanser.

Skymningssång i Kalahari - vad tror ni?

Jag längtar efter att läsa "Skymningssång i Kalahari - hur människan bytte tillvaro". Där resonerar Lasse Berg kring vilket liv vi människor egentligen är gjorda för, och hävdar att bytet av livsstil från jakt och samling till jordbruk är roten till mycket av det onda vi upplever i dagens tillvaro. "Ur odlingar uppstod ägor, ur bofastheten ägodelar och markens överskott gav den ackumulation av mat, jord och produktionsmedel som kom att bli exploateringens Big Bang." som Lars Linder skriver i en entusiastisk recension i DN. Han skriver också:

"Har forskarna rätt är vi alltså skapta för ett minimum av arbete och ett fredligt liv i små, ständigt samtalande flockar. Vår nedärvda moral får oss att gilla empati, vänlighet och ömsesidig hjälp och ogilla förtryck, ojämlikhet och hierarkier. Sådant som chefer och dominant ledarskap svär helt emot vår natur. I vårt innersta är vi kort sagt hippier som helst vill vara på evig strandsemester, och det känns ju helt rätt på något vis."

"Det är ett nöje att läsa Lasse Berg. Han har en otvungen stil och berättar lika medryckande om egna erfarenheter i öknar och regnskogar som om vetenskapliga rön och möten med forskare. Han har en smittande optimism och gillar allt som talar för människans trevlighet."

"Få har skrivit så inspirerande, hoppfulla och personligt engagerande böcker om vår tid på jorden som Lasse Berg. Han är en sann humanist, och om det fanns ett populärvetenskapligt Nobelpris borde han genast få det."

Inga dåliga lovord. Vad tror ni, stämmer Lasse Bergs teori om oss människor som empatiska hippies som längtar till stranden? Tja, det känns ju onekligen en gnutta tilltalande. Samtidigt är det i så fall rätt deppigt att vi har hamnat så långt från vår sanna natur.

Säkert tecken

SMHI får säga vad de vill. Men när vintergäcken blommar och storebror har tagit fram cykeln, då är det vår.

Bara konstaterar

När sjuke sonen som varit helt utan aptit i tre dagar börjar be om kalla köttbullar, då är han på bättringsvägen.

En vackrare syn

Nej hörni. Den ser för läbbig ut, den där foten. Klarar faktiskt inte av att ha den högst upp på bloggen. Så här får ni i stället en suddig bild på min utsikt härifrån soffan, där jag ligger med foten i högläge. Jag tycker att tulpanerna är som allra vackrast när de blir långa och viker ut sig så här.

Känsliga läsare varnas...

...men allvarligt, inte kan det vara bra att ens fot ser ut så här?





Det gjorde min igår kväll. Helt utan förvarning dök den upp, bulan från helvetet. Vårdguiden tror inte det är en blodpropp och det var ju skönt. Men det känns faktiskt inte helt bra ändå. Idag har svullnaden spritt ut sig och blivit blå. Borta är den dock icke.

Och ni som ryser vid åsynen av min blåvita fot - jag varnade er faktiskt.

Update: Och for the record. Jag fotograferade inte foten för att ha bilder till bloggen, jag lovar. Jag tog bilderna för att kunna visa en läkare om det behövs. Att ni fick se dem var bara en bonus... ;-)

Fatta vilken prestation

Jag provade - och köpte - ny bikini igår.

Puh.

(Sen stack jag ut på en joggingrunda.)

Måndag

Vårdar sjukt barn idag. I tv-soffan ligger en ynklig storebror med 40 graders feber och hosta. Det känns lite småjobbigt att vara hemma: jag är inte riktigt nöjd med vad jag har åstadkommit på jobbet den senaste veckan, så jag borde verkligen vara där och prestera idag. Tycker det är lite svårt att komma upp ur startgroparna i en del projekt, hittar inte riktigt drivkraften i dem.

Men. Min dag ackompanjeras av P1 och skräckbilder från Japan. Och från Libyen. Det är fullständigt ofattbart, det som händer. Och varken feber eller en halvtaskig vecka på jobbet känns längre som något att hetsa upp sig över. Solen skiner. Jag har tak över huvudet, mat i magen, vatten i kranen och mina nära och kära i trygghet omkring mig.

Tack för det. Det är inte så tokigt med en alldeles vanlig VAB-måndag, trots allt.

Skulle passa finfint i radhusets kök

Vill ju inte ligga sysslolös under parasollet

Vet ni vad som är bra med att åka på solsemester? Att det är fullt legitimt att köpa ett helt gäng glossiga (och mindre glossiga) magasin. Man kan helt och hållet bejaka sina tidningsjunkietendenser. Jag tänker ungefär så här:



Femina
Lantliv
Damernas Värld
Bra korsord
Filter
Sköna Hem
Mama.

Sisådär en tidning om dagen. Blir perfekt. Och så ett gäng pocketböcker förstås. Tips på bra läsning, någon?

Update: Att jag reser i sällskap med en tre- och en sexåring, och därför kanske inte direkt lär bli liggandes under det där parasollet timmavis varje dag, det är en helt annan historia...

Kan man ringa IT-supporten?

Har lite problem med överföringen av blogginlägg just nu. Från huvud till dator, that is.

Återkommer.

Mycket måndag idag hörni

Men en tussilago har skådats på Ingarö.
Så det finns hopp.

Längtan till Lessebo

När en av våra matsalsstolar vek sig under en av makens mulleledarkollegor på ett kvällsmöte hos oss härom veckan, insåg vi att det börjar bli dags att börja fundera på nya stolar.

Kanske är det dags för lite mer tidstypiska sittdon? Har man ett 50-talsradhus så har man. Och möbler från den tiden brukar ju inte vara direkt fula. Ganska svårfångade dock, om man inte är beredd att jaga som en hök på Blocket eller betala multum.

Men om man har vägarna förbi de djupa småländska skogarna, då finns det en skattgömma där man nästan alltid hittar vad man söker:



Den lilla butiken i Lessebo är till bredden fylld av härliga danska 60-talsmöbler. Ett gäng såna här skönheter, till exempel, tror jag skulle trivas ypperligt i radhuset:

Vilken käftsmäll

Och ungefär så långt från den här filmen som man kan komma, tack och lov. Se, se, se.