Skymningssång i Kalahari - vad tror ni?

Jag längtar efter att läsa "Skymningssång i Kalahari - hur människan bytte tillvaro". Där resonerar Lasse Berg kring vilket liv vi människor egentligen är gjorda för, och hävdar att bytet av livsstil från jakt och samling till jordbruk är roten till mycket av det onda vi upplever i dagens tillvaro. "Ur odlingar uppstod ägor, ur bofastheten ägodelar och markens överskott gav den ackumulation av mat, jord och produktionsmedel som kom att bli exploateringens Big Bang." som Lars Linder skriver i en entusiastisk recension i DN. Han skriver också:

"Har forskarna rätt är vi alltså skapta för ett minimum av arbete och ett fredligt liv i små, ständigt samtalande flockar. Vår nedärvda moral får oss att gilla empati, vänlighet och ömsesidig hjälp och ogilla förtryck, ojämlikhet och hierarkier. Sådant som chefer och dominant ledarskap svär helt emot vår natur. I vårt innersta är vi kort sagt hippier som helst vill vara på evig strandsemester, och det känns ju helt rätt på något vis."

"Det är ett nöje att läsa Lasse Berg. Han har en otvungen stil och berättar lika medryckande om egna erfarenheter i öknar och regnskogar som om vetenskapliga rön och möten med forskare. Han har en smittande optimism och gillar allt som talar för människans trevlighet."

"Få har skrivit så inspirerande, hoppfulla och personligt engagerande böcker om vår tid på jorden som Lasse Berg. Han är en sann humanist, och om det fanns ett populärvetenskapligt Nobelpris borde han genast få det."

Inga dåliga lovord. Vad tror ni, stämmer Lasse Bergs teori om oss människor som empatiska hippies som längtar till stranden? Tja, det känns ju onekligen en gnutta tilltalande. Samtidigt är det i så fall rätt deppigt att vi har hamnat så långt från vår sanna natur.