Soligt på tuben

Nybadad (det var kallt!) och nöjd, på väg till Fotografiska för dejt med maken.

Cykelbokslut

Jag vet att jag låter som en nyfrälst, men alltså det här med att cykla till jobbet. Det är ungefär det underbaraste som finns. Varenda spänning, irritation, stress eller fundering jag kan tänkas ta med från jobbet blåser bort på vägen. Tjoff: borta! Det är sannerligen meditation i rörelse, och totalt beroendeframkallande.

Som igår, till exempel. Efter en halvtaskig dag på jobbet då jag blivit sista länken i en katten-på-råttan-råttan-på-repet-kedja och drabbats av andras oförmåga till tydlighet och struktur (trött jag BLIR!) var jag  arg, sur och totalt adrenalinpumpad när jag kastade mig på cykeln hem. En mil senare var irritationen som bortblåst. När jag väl kom hem var jag i och för sig komplett genomslut, men det berodde inte så mycket på jobbet som på att jag efter jobbet cyklat direkt till dagis för upphämtning av ett stycke busig lillasyster, fortsatt till friidrottsskolan en bra bit bort för att hämta fyra åttaåringar som sedan busade, åt glass och utkämpade ett vilt vattenkrig i vår trädgård. Puh.

När jag summerar mina cykelprestationer sen starten på nya jobbet så får jag följande resultat:

• Antal dagar jag har varit på kontoret sen starten: 18
• Antal cykeldagar: 13
• Antal kollektivtrafikdagar:  3
• Antal bildagar: 2

Klart godkänt tycker jag. Och efter semestern tänker jag utan tvekan fortsätta i samma stil. Det kan ni hoppa upp och sätta er på!

Midsommarstass

Det är sällan jag bär blommigt, men är det midsommar så är det. Och snart, snart, snart tar jag semester; bara fyra timmar kvar på jobbet.


´












- Posted using BlogPress from my iPhone

Det fanns en tid...

...då mina anteckningar på jobbet var raka och prydliga. Det var då det, något har helt klart hänt under åren. Jag tror det är tecken på en positiv personlig utveckling, faktiskt.



Ovan anteckningarna från gårdagens utvecklingsdialog med min chef. Vi pratade om popcorn.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Konstprojekt

Varför rita en liten teckning när man kan rita en stor?



- Posted using BlogPress from my iPhone

Magiskt

Allt talar för att det här blir den regnigaste junimånaden i Stockholm sedan 1901.

Jag har cyklat till jobbet åtta av tio dagar i juni.

Och inte en enda droppe regn har fallit på mig. Inte en enda.

Visst är det magiskt? Magiskt och osannolikt. Men sant.

Suckarnas gång

Also known as vägen till cykelförrådet på jobbet. Inget för hariga, det vill jag lova.



- Posted using BlogPress from my iPhone

En bra helg. Regnig, men bra.

Vilken skillnad det är på en helg med energi och en helg utan. Förra helgen var jag helt sänkt, halvt sjuk och sorgsen. Den här helgen har jag orkat njuta av varje minut. Underbart, och något att vara tacksam över.

I fredags kollade jag alltså på film i soffan, i sällskap av maken som kollade på fotbollen och storebror som surfade runt på Google Earth ("kolla mamma, jag åkte till Sydamerika, man bara kör jättelångt ditåt (pekar ut i trädgården) så kommer man dit!"). Filmen ska ni för övrigt se, inte minst för Elizabeth Olsens skull. Hon gör en makalös rollprestation som Martha/Macy May/Marlene.

I lördags gjorde jag en utflykt till nya, hypade Mood-gallerian. Som den förortsråtta jag är känner jag mig mer hemma i Vällingby centrum, men visst var det fint. Champagne, vårrullar och dumplings i goda vänners lag på EAT gjorde inte saken sämre. Ett reafynd på COS och en välsittande pennkjol från Zara piggade också upp. Väl hemma igen vinkade jag av storebror som skulle sova över hos en kompis. Maken och jag lagade en enkel men god lördagmiddag (pasta med ärtpesto, rucola och kallrökt lax), spelade ett parti kubb i trädgården (det råder delade meningar om vilket lag som vann...) och gav oss ut på kombinerad blomplockningstur och cykelträning med lillasyster. Hennes lyckliga min när hon insåg att hon cyklat en lång bit utan hjälp var obetalbar. Såklart. Senare på kvällen kom storebror hem igen och det var vi ärligt talat rätt nöjda med: det är ju hur som helst allra mysigast att ha hela familjen samlad härhemma.

Idag hade vi tänkt dra till Mariefred för att besöka Gripsholms slott och Grafikens hus samt spankulera runt i den pittoreska lilla stan. Men eftersom regnet formligen forsade ner så blev det Tom Tits i stället. Där hade vi en höjdardag med bus, experiment, lunch och skratt. God söndagmiddag i form av fetafyllda lammfärsfrikadeller i tomatsås och sen en lugn kväll. Bra, bra.

Och nu tre och en halv dag till semestern.

Det funkar.

Alla som hoppar fotbollen räcker upp en hand

För min del tror jag det blir den här i stället. Någon som sett?

Ingen nyårsångest i år...

...tänker jag mig. Att högtiden kommer att firas här tror jag underlättar! Fatta vad skönt. Bara jag, familjen, två pooler och så all inclusive.

Och ni som undrar varför jag dillar om nyårsångest i juni, får helt enkelt gå tillbaka och läsa i bloggen.

Happy preppy friday på er alla!

Update: Herregud vilka märkliga saker hon ägnar sig åt. Fotar sig själv på toan på jobbet. Vuxna kvinnan! *skakar på huvudet*

- Posted using BlogPress from my iPhone

Bara en fråga

Varför har jag inte varit här än? Visst, stället ligger på andra sidan stan, men ändå - Fredrik Eriksson är ju faktiskt min absoluta favoritkock. Vi åt till exempel vår bröllopsmiddag på Villa Källhagen på den tiden han drev stället. Fint som snus.

Kanske ska vi kosta på oss en söndagmiddag med familjen nu i helgen, för att fira att sommaren är här? Vad sägs om smörstekt abborrfilé med ljummen gubbröra och brynt smör? Vitvinsbräserad lammlägg med primörer och färskriven pepparrot? Eller kanske halstrad rimmad lax med sparris- och spenatsallad samt dijonhollandaise? Mums.

Här kommer all energi på en och samma gång

Jag verkar vara uppe ur svackan för den här gången. Åh så skönt. Så skönt! Att kunna andas djupt, utan att det känns som att något tar emot. De där cykelturerna till och från jobbet gör verkligen susen. Jag tror jag börjar bli beroende, faktiskt. Det är något alldeles särskilt med att inte bara rensa huvudet utan kroppen också. Att komma hem fylld av träningsendorfiner i stället för t-banestress.

Idag fick jag dessutom lite perspektiv på min egen blygsamma pendlartillvaro. Jag jobbar i en organisation som är spridd över landet, och vid ledningsgruppsmötet idag insåg jag hur priviligierad jag är. I gruppen är det mer regel än undantag att pendla långt. Att fara och flänga över landet, att träffa sin familj alldeles för sällan. Att vara stationerad någonstans ute i landet men vara tvungen att åka till huvudkontoret alltför ofta. Puh, säger jag bara. Inget för mig, jag som tyckte Huddinge var världens ände.

Dagens trötthetsstatus

Sovit till halv nio.
Tagit två tupplurar.
Nu ligger jag i sängen sen en halvtimme och det är dags att släcka.

Gonatt.

Sex mil!

Mitt nya liv som cykelpendlare har fått en rivstart. Jag älskar de där stunderna på cykeln morgon och kväll. Den här veckan cyklade jag tre av fyra dagar. Det blev sex mil. Inte illa, eller hur?

Men herregud, hur kunde jag glömma?

MGG får ursäkta, men här har vi ändå frikortet med stort F. I mitt hjärta sedan december 1983.

Oh la la. Nu blev jag lite matt faktiskt.

Tröstshopping

Ni som känner mig vet att jag är svårt beroende av bekväma kläder. Jag kan stå ut med att klä mig obekvämt fast snyggt på jobbet, men så fort jag kommer hem byter jag om till något som inte stramar, kliar eller känns obekvämt. Alla smycken ryker också fortare än kvickt, och så hoppar jag i något mjukt

Att hitta kläder som är både bekväma och snygga är förstås en högvinst för mig. Och det gjorde jag idag. Den här klänningen ropade mitt namn på Lindex, och den fick följa med hem. Tyckte jag kunde behöva lite tröstshopping faktiskt.

Och ni anar inte hur bekväm den är. Sitter som en smäck gör den också. Den här klänningen lär jag hasa runt i en hel del i sommar. En nätt kofta eller en kort kavaj till, så funkar den till och med på jobbet. Bingo!

Så mycket bättre

Jag sov uselt i natt och fick kämpa för att komma upp. Men jag lyckades, och nu när jag är på jobbet känns allt så mycket bättre. Bara det faktum att jag nu fått okej på min semester gör luften lite lättare att andas. Fem veckor från midsommar, det blir fint.

Nu två heldagars möten om intressanta saker, sen tar vi helg hörni.


- Posted using BlogPress from my iPhone

En trött nationaldag

Förra årets loppisfyndade vimpel fick äntligen komma ut och lufta sig, nationaldagen till ära. Själv har jag inte direkt haft flaggan i topp idag, trots finaste juniväder. Den där tröttheten, den där huvudvärken, trycket över bröstet och ångesten som lurar under ytan. Jag fattar inte vad det är. Jag kan vara hur glad som helst, nöjd på nya jobbet eller alldeles varm av kärlek till min familj. Och samtidigt vill jag bara gråta. Inte hela tiden, men tillräckligt ofta för att det ska vara för ofta. Och så vill jag bara sova. Nästan jämt, faktiskt.

I-landslyx

Det finns i-landsproblem och så finns det i-landslyx. En sådan är det definitivt att lämna ett galet ostädat radhus, åka ut på landet för att komma hem tre dagar senare till ett skinande blankt nystädat hem. Jag inser att det är en enorm lyx, och jag är mycket tacksam över att jag har det så bra.

Helgen på ön förresten. Den var sanslöst regnig och kall, men ack så mysig. Ibland är livet på landet precis sådär idylliskt som jag tänker mig att det ska vara. Med yatzyspel, tumbrottning, bullbak, sovmorgnar och gullviveplockning. Förvisso också läckande tak, syskongnabb och en enorm trötthet (måste boka tid hos min doktor, det här kan inte vara normalt), men den här helgen övervägde idyllen, utan tvekan.