Happy halloween på er alla fina

Vabb schmabb

Jahapp. Så var det dags igen, då. Den här hösten har sannerligen inte varit nådig ur sjukdoms- och vabbhänseende. I natt kräktes lillasyster. Och även om vi tror det var på grund av överdrivet intag av godis på gårdagkvällens halloweenkalas, så kan hon förstås inte gå till dagis morgonen efter en kräkning.

Så jag är hemma. Och det kanske är lika bra, för migränen har inte släppt än, i stället har den parkerat sig i min nacke som värker något så djävulskt. Tröttheten finns också kvar, jag är seg som kola i huvudet.

Men jag ska inte klaga. I stället sänder jag en tanke till min kollega C, som läggs in på sjukhus idag för att operera bort en tumör i ena bröstet. Jag är rätt säker på att hon skulle byta ut sin cancer mot en släng av migrän vilken dag som helst.

Ta hand om er och var rädda om allt fint ni har, hörni. Det ska jag.

Tröstshopping

När man har migrän kan det hända att man tycker synd om sig själv (med all rätt, hävdar jag!). Och då kan det hända att man tröstshoppar lite. Till exempel en klänning. En klänning är aldrig fel. Och om den kommer från Lindex dit man har en rabattkupong på 30 procent, då är den inte ens dyr. Men fin.

Vänner, skratt, löjrom och migrän

I lördags var radhuset fullt av vänner, tokmånga skratt och härlig stämning. Maken har bärgat hem ett kilo färsk löjrom från Kalix och det firade vi genom att bjuda ett gäng människor vi gillar på löjromsmingel. Ungar och vuxna, allt i en härlig röra - en underbar kväll värd att minnas!

I söndags pustade vi ut innan huset fylldes på nytt, den här gången av min svåger och hans fyra goa vildbasare till ungar som kom på efterlängtat besök från de småländska skogarna.

En toppenhelg, men ändå lite för mycket för en HSP:are som jag. Vilket visade sig på jobbet på måndagen: efter lunchens crosstrainingpass slog migränen till med full kraft. Bara att lämna nyhetsmötet, ta en taxi hem och hoppa i säng. Så tröttsamt det är att vilja mer än jag orkar!

Nu, ett drygt dygn senare, har migränen fortfarande inte släppt helt. Jag jobbade idag, men det gick segt vill jag lova. Skönt att den här veckan är kort; jag är ledig på fredag och har tänkt ta några flextimmar på torsdag. Min plan är att jobba hemma på torsdag förmiddag och sedan gå på eftermiddagsbio innan jag hämtar barnen. En oväntad vänskap, kan det vara något måntro?

Då vet man att man suttit kvar för länge på jobbet

När ens cykel är den enda som står kvar i cykelförrådet.
Visst ser den lite sorgsen och övergiven ut...

Samvetsfråga

Orkar jag upp i tid för att vara på SATS halv sju imorgon bitti för att gå på yoga? I så fall måste jag ta bilen. Eller ska jag hoppa över yogan, och cykla till jobbet i stället? Vad mår min kropp och knopp bäst av? Helt klart dagens i-landsproblem. Jag kan inte bestämma mig.

Slappnar av vid bara tanken

Idag ska jag på ansiktsbehandling direkt efter jobbet. Ah, det ska bli så skönt, 75 minuters total avkoppling.

"Klassisk Ansiktsbehandling, med produkter anpassade till din hud. I behandlingen ingår rengöring, frans och brynfärg, brynplock, peeling, porrengöring, massage, mask och creme."

Precis vad jag behöver.

Lördagshajk

Ett varv runt Kärsön, ensam med P3 Dokumentär i öronen, räddade min själ idag. Nåja, själen var väl aldrig i någon allvarlig fara, men den mådde betydligt mycket bättre efter en timmes vandring i vackert höstlandskap. Kroppen hade inte direkt något att invända, den heller. Åh vad jag älskar hösten. Regnig, javisst, men hösten är vacker, avkopplande och hälsofrämjande.

Sånt här gör mig så arg

I entrén till den lilla tobakshandeln. Perfekt för dig som inte riktigt får ihop pengar till veckans V75. Eller?

Varmt under

Merinoull från Lindex, kan det vara något? Jag har i alla fall beställt hem ett underställ som förhoppningsvis kan värma gott när jag cyklar i höstrusket. Bra pris, hoppas de håller måttet - jag återkommer med rapport.

Förresten

Måndagskvällarna är sannerligen inget för vekhjärtade nu för tiden. Först nästan olidligt smärtsamma och gripande Torka aldrig tårar utan handskar, och sedan nästan olidligt handsvettsframkallande och galet spännande Homeland. Puh - kanske inte så konstigt att jag är trött...

Kan det vara normalt...

...att vara så trött som jag är? Att sova och sova och ändå alltid längta efter nästa tupplur. Att nästan inte orka med en hel arbetsvecka, och att när den sedan väl är slut somna i soffan redan före Skavlan. Att sova gott hela natten men att ändå behöva vila en stund på eftermiddagen både lördag och söndag.

Ska det behöva vara på det viset? Jag orkar inte riktigt med det, känner jag.

Fint hos Google idag

Nej men hoppsan

Här sitter jag och googlar weekendresor. Så kan det gå när svärmor säger "Att vara barnvakt när ni var i New York i våras var ju inga problem. Det gör jag gärna om!". Och när DN samma dag skriver om Palma i ett lockande resereportage.

Tyvärr är det nog lite si och så med resbudgeten. Men drömma kan man ju, eller vad säger ni?

Oktober levererar

Kanske inte så mycket idag. Men igår. Då var min eftermiddagsrunda i förorten helt magisk. Idag har jag bara ont i huvudet, och nackspärr. Det är så min migrän visar sig nu för tiden.

Möten

Möten möten möten möten möten möten möten möten möten möten möten möten möten möten möten möten möten möten möten möten möten möten möten möten möten möten möten möten möten möten möten möten.

Och ni då?

Dagens halsband

Klossigt och transparent, från Lindex:

Våga vägra provanställning

Jag har bloggat om det här tidigare, men på förekommen anledning gör jag det igen:

Om du är kvalificerad och erfaren inom ditt område, kan presentera goda meriter och referenser, så ska du inte gå med på att bli provanställd. Om rekryteringsprocessen inte räcker för att arbetsgivaren ska känna sig trygg, så behöver de se över sitt sätt att rekrytera!

Mitt jobb (som jag snart lämnar för en ännu bättre tjänst - yay!) är en av tre likadana tjänster i organisationen. Tjänsterna är nya och vi rekryterades samtidigt. Förra veckan hade jag ett uppstartsmöte med mina två kollegor. Och då visade det sig att de är provanställda.

Det är inte jag. Jag är fast anställd.

Mina kollegor blev jätteförvånade när det fick höra det. De hade uppfattat det som att provanställning var ett krav, icke förhandlingsbart. Och de ser mig nu som något av en superförhandlare... Sanningen är att frågan om provanställning kom upp vid min andra intervju för jobbet. Jag tror min arbetsgivare sade något i stil med att "Vi tillämpar provanställning, hur ställer du dig till det?". Jag berättade då att jag inte är intresserad av att bli provanställd, att jag anser att det är en anställningsform som ska användas för personer som är oprövade inom området jobbet gäller. Jag har gedigen kompetens, lång erfarenhet, goda meriter och referenser och är inte intresserad av att förlora all min trygghet på ett bräde

Och då var saken biff och provanställningen ur världen. För min del. Men inte för mina kollegor.

Så tänk dig för! Det mesta är förhandlingsbart. Och om du behöver argument i en kommande rekryteringsprocess, så läs den här debattartikeln som uttrycker min åsikt väldigt väl.

Bäst idag

Vi tränar som sagt på vår gangnam style-dans här hemma, och i filmen nedan finner vi vår senaste inspiration. Man kan inte bli annat än glad av detta - enjoy!