Igång

Jag har kommit igång med bloggandet igen, märker ni det? Åtminstone för stunden, vi får väl se hur det går när det är vardag igen om någon vecka.

(För övrigt känner jag mig lite ensam här för tillfället, så lämna gärna en kommentar när du tittar in! :-)

Jag är ingen modebloggare men...

Jag har spanat på en väska från Wera ett tag, och eftersom min födelsedag närmar sig tänkte jag lägga till den på önskelistan. Igår passerade jag Åhléns och gick in för att ta mig en titt på väskan. Och bingo - den fanns på rea! Halva reapriset dessutom, så jag slog till och betalade 395 kronor i stället för de 995 den kostat förut. Får önska mig något annat i födelsedagspresent helt enkelt! Som grädde på moset hittade jag dessutom ett par finfina blå chinos från Wera för 75 (!) kronor. Det kallar jag reafynd.


Stor, klassisk och härlig bag i finaste skinn. I love it!

Statusrapport från radhuset

För ett par timmar sedan försvann maken iväg med barnen på utflykt. Jag njuter av lugnet, stökar lite här hemma och har just ätit fin lunch, hoptrollad av rester, på altanen.

Så nu vet ni det.

Goda nyheter

Det har ryktats ett tag om att radioprogrammet Meny ska läggas ned. Eftersom jag är ett troget fan av Sven Ekberg och Måns Rossander så har jag vägrat lyssna på det örat. Alexandra Zazzis inhopp i sommar, med fokus på klimatsmart mat, har inte varit särsklit lyckat om du frågar mig.

Men nu nås jag av goda nyheter! Såvitt jag förstår är Kalmarredaktionen tillbaka i januari nästa år, och till dess tar Tomas Tengby över programmet. Jag gillar Tomas inställning till mat och han är en utmärkt radiopratare. Det utlovas fokus på vardagsmat, vilket också är helt i min smak. Så här säger Tomas:

"Vi vill ge bra och enkla vardagsrecept. Vi vill lära ut hur man kan få recepten att föröka sig, så att vi får större variation på middagarna och inte bara fortsätter med de gamla säkra korten. Vi vill också berätta om de smarta genvägarna, bra halvfabrikat som man kan ha som en grund. Men framför allt vill vi göra det enkelt och roligt att laga mat också måndag till torsdag."

Den 20 augusti är det premiär. Då hälsar Tomas på hemma hos Malin Söderström, en av mina favoritkockar som driver Moderna Museets restaurang (testa deras brunch, den är utmärkt!) och skriver om mat i Femina.

Men idag är det fredag. I radhuset blir det tacos.

(Bilden har jag lånat från Sveriges radios webbplats.)

Skrämselpropaganda

Hur kan Aftonbladet ta in en sådan här debattartikel? Själva poängen med texten är ganska oklar. Och vad värre är: varje ordval, varje formulering verkar vald för att piska upp så mycket panikstämning som möjligt. Fast jag blir inte särskilt rädd. Faktiskt. Mest bara trött.

Nej, då tycker jag hellre ni ska lyssna på vad Otto Cars säger i dagens DN. Antibiotikaresistens. Där har vi den verkligt farliga pandemin. Jag uppmanar er alla att våga vägra antibiotika, förutom när det verkligen, verkligen behövs.

Note to self: Sluta läs kvällstidningarna! Även om jag inte köper skiten, så får jag ju i mig den via webben. Inte hälsosamt.

Dagarna på ön - i siffror

Antal dagar på ön: 13
Antal bad i 17-gradigt östersjövatten: många (men korta)
Antal liter plockade blåbär: 6
Antal plockade kantareller: 6 (och då snackar vi styck, inte liter)
Antal loppisfynd: 7
Antal måltider som intogs inomhus: 5
Antal abborrar som vi lyckades fiska upp: 0
Antal fikastunder: många
Antal smultronställen: oräkneliga. Ön dignar av smultron.
Antal tokregniga utflykter till Wij trädgårdar: 1
Antal mil från ön till Wij trädgårdar: miljoner, minst
Antal dagar som förstördes av svininfluensaångest: 3

Vem KÖPER skiten?

Rafflande nyheter. Eller vad säger ni?



Själv kollade jag in Anders och gänget härifrån. Och så vann jag femkampen. Joråsåatt...

Snart är det dags

(Och via Helenas blogg kan du redan nu bläddra i den amerikanska versionen.)

Marodörerna

De dyker fortfarande upp utanför radhuset så gott som dagligen. (O)djuren jagas från trädgård till trädgård eftersom ingen är särskilt sugen på att agera värd åt dem. I natt sov de under grannens plommonträd. Jag börjar bli bra sugen på att göra en Runar, men radhuset är (dessbättre) inte utrustat med några skjutvapen av grövre kaliber. Det här är väl ungefär vad vi kan åstadkomma:



Vad göra?

Happy days på Fejan

Visst är det lite fascinerande, det här med statusuppdateringarna på Facebook. Nu är det väl ingen som någonsin har påstått att de beskriver hela spektrat av fejsingarnas liv. Men ändå - det är liksom ingen hejd på semesteridyllen därinne. Det grillas, badas, dricks rosé och njuts med stor frenesi. Det låter väldigt lyckat. Och lyckligt.

Tur att verkligheten har fler dimensioner.

(Och jag vill understryka att jag är en lika god kålsupare som vilken annan facebookare som helst. Jag skriver inte precis om mina nervösa sammanbrott på Fejan. Däremot gärna om syltning, saftning och promenader kan jag konstatera.)

Allra första gången

Jag gillar att hitta en sprillans ny favoritblogg. Jag gillar känslan, ni vet, när bloggen är helt ny för en och man bläddrar tillbaka och läser inlägg efter inlägg, så att bloggen blir nästan som en bok. Ett sant vardagsnöje! (Som man bara har tid med på semestern...)

Men nu ska jag lämna dagens bloggupptäckt och i stället måla naglarna inför dagens Grönanbesök (korallrött dagen till ära). Och surfa in på några gamla favoritbloggar. Det är inte fy skam det heller.

Alla är vi olika

Och vi väljer att göra olika saker på semestern.
Somliga reser, andra badar, snickrar eller bara latar sig.

Vår granne valde att springa 220 kilometer. På 24 timmar.

(Men så vann han SM i ultramaraton också. Vet inte om det är imponerande eller bara skrämmande...)

Den kärleken, den kärleken

Lillasyster har precis lärt sig säga ordet älska. På sitt alldeles egna sätt och vis. Följande konversation utspelade sig nyss mellan henne och mig:

- Ja äska. Äska pappa.
- Mamma då?
- Nääääee! *gapskratt* Äska pappa!

Tur för henne att hon är så söt.

Tomejto, tomato

Det är högsommar. Solsken. Skördetid.

Så VARFÖR, VARFÖR, VARFÖR är det snudd på omöjligt att hitta tomater som smakar något i en vanlig mataffär?

Jag blir så arg.

Pausmusik

Vi ses.

Sommarlycka kan vara...

...att äta fyra egenhändigt plockade, smörstekta kantareller direkt ur stekpannan.

Och fyra liter blåbär att rensa.

Ont om ord, gott om mat

Jag vet inte vad det är.
Orden är liksom försvunna.
Inte tankarna, de finns där precis som vanligt.
Men de vägrar förflytta sig från huvudet, formera sig i ord, meningar och stycken för att sedan slinka genom fingrarna, över tangentbordet och ut på bloggen.

Jag låter mig dock inte nedslås. Får väl slänga in en bild eller två när orden tryter. Jag har några på lager. Men det får vänta, för nu ska jag lägga sista handen vid kvällens all-american barbeque. På menyn står:

Grillade revbensspjäll
Marinerade kycklingvingar
Hemgjord bbq-sås
Halstrade räkor i thaimarinad
Grillade majskolvar
Ananassalsa med blandade bönor
Bacon- och potatismajo
Majsbröd
Honungssmör
Karamelliserade cashewnötter
Budweiser och Millers (bleköl jag vet, men tyvärr det enda öl från Amerikat som gick att uppbringa på vårt lokala systembolag)

Och så systrarna Eisenmanns jordgubbspaj med limekräm till efterrätt.

Tror det kan bli riktigt bra. Tänk om vi kunde få sitta ute också. Snälla, snälla, snälla vädret...

(Bilden har jag lånat från recept.nu.)






Update: Oj vad gott det var! Även om jordgubbspajen var lite överskattad. Systrarna Eisenmann är bättre på marknadsföring och presentation än på själva recepten. Men det uppvägdes tveklöst av det faktum att vi kunde avnjuta middagen i kvällssolen på altanen. En härlig kväll i goda vänners lag!

Busted

Aha. Det är ni som har jämnat mina jordgubbsplantor med marken. Tur för er att ni är så söta. Jädra marodörer.

Och allt är sig likt...

...i sommarsverige.

De brukar bromsa...

Storebrors sexåriga kompis G som bor en bit ner på gatan kommer och knackar på titt som tätt. Han får gå hit själv, utan vuxensällskap. Han är yngst av fem pojkar i sin familj, och antagligen släpper man på kontrollen en aning efter den tredje-fjärde sådär.

Storebror, å andra sidan, får inte gå själv hem till G. Det räcker inte heller att G följer med - en vuxen måste övervaka promenaden. Något som både han och G förstås tycker är hopplöst irriterande. Idag fick jag dock en bekräftelse på att det är en bra regel. G berättade glatt att:

"Jag brukar inte titta innan jag går över gatan, för det kommer nästan aldrig någon bil på vår gata. Och när det kommer bilar så brukar de bromsa."

OK. Låt oss hoppas det.

Update: Nyss kom de springande, båda två, hemifrån G. Ingen vuxen i sikte. Du milde! Vi hade ett allvarligt samtal.

Vackert

Unikt halsband i silver och gummi, skapat till utställningen Gyllene arv på Historiska Museet. Modernity säljer det för
35 000 pix.

Jackan

Saknade jag den?

Nej, knappast. Tror jag hade tunn kofta på mig en kväll, i övrigt räckte det med klänning. Det regnade en förmiddag och jag hade glömt paraplyet hemma. Men vad då tänkte jag, detta är ju Almedalen, det måste väl gå att få tag på ett gratisparaply?

Naturligtvis. På mindre än tre minuter var jag försedd med ett knallgrönt bjudparaply från Unionen. Tackar, tackar!

Hemma från Almedalen

Och vilken givande vecka. Bra seminarier, intressanta möten och många tillfällen till omvärldsbevakning. Och så mingel förstås. Oj oj. Man skulle utan några större ansträngningar klara sig genom veckan utan att lägga några pengar på mat och dryck.

Visby visade sig från sin bästa sida - vackrare än så här blir det knappast i Sommarsverige.



De ljumma kvällarna var förstås helt ljuvliga. Och dagarna var v.a.r.m.a. När det var som hetast vid fyrasnåret på eftermiddagen var det snudd på tortyr att höra plasket från hotellägarnas egen privata pool. Jag kunde till och med se pooleländet från min balkong, utan att få hoppa i. Det sved.



Aj.