De brukar bromsa...

Storebrors sexåriga kompis G som bor en bit ner på gatan kommer och knackar på titt som tätt. Han får gå hit själv, utan vuxensällskap. Han är yngst av fem pojkar i sin familj, och antagligen släpper man på kontrollen en aning efter den tredje-fjärde sådär.

Storebror, å andra sidan, får inte gå själv hem till G. Det räcker inte heller att G följer med - en vuxen måste övervaka promenaden. Något som både han och G förstås tycker är hopplöst irriterande. Idag fick jag dock en bekräftelse på att det är en bra regel. G berättade glatt att:

"Jag brukar inte titta innan jag går över gatan, för det kommer nästan aldrig någon bil på vår gata. Och när det kommer bilar så brukar de bromsa."

OK. Låt oss hoppas det.

Update: Nyss kom de springande, båda två, hemifrån G. Ingen vuxen i sikte. Du milde! Vi hade ett allvarligt samtal.