Lycka är en sovmorgon

I morse slog det mig att det här är den första sommaren på sex år som jag och maken kan njuta av att vara semesterlediga utan att turas om att ta morgonpasset. Ungarna slaggar som stockar på morgnarna så vi kan sova ut, båda två. Just nu är barnen fortfarande jetlaggade och sover alldeles larvigt länge, men även när de nöjer sig med att sova till åtta är det sovmorgon i min värld.

Och det är så skönt. Inga tupplurar behövs längre. Och jag har fått mina kvällar tillbaka. Nu kan jag vara uppe precis hur sent jag vill, för att se en film eller bara sitta på altanen och njuta. Det är semesterlyx.

Ah.