En handelsresandes död alltså. Vilket jävla drama. Vilken tragik. Vilka livslögner.
Jag har sett pjäsen en gång tidigare på Dramaten, då med Jarl Kulle och Mona Malm i huvudrollerna. "Ett förvuxet barn som gått ohjälpligt vilse i sina hermetiska livslögner” skrev en kritiker om Jarl Kulles Willy Loman.
Jo du. Såna är jag väl bekant med.
Den gången, 1992, var jag 22 år gammal. Och jag grät oavbrutet i en halvtimme efter föreställningen. Den satt som en smocka. Den här gången blev jag inte lika vansinnigt berörd. Det har trots allt hänt en del i mitt liv sedan dess. Tack gode gud för det.
6 kommentarer:
Jag har ju också sett den, fast på teater i Örebro när jag var ungefär 25. Golvad, jag också, den gången.
ÅRP: Mäktiga grejer.
*avis*
Anna: Nya föreställningar i höst. Åk till Stockholm, vetja! Och passa på att träffa två bloggande systrar när du ändå är här, vetja!
Ooo, din frestare där...
Låter som en fantastisk idé! :)
Anna: Eller hur! Verkställ, vetja.
Skicka en kommentar