I sommar har jag funderat en hel del över uttrycket "att nöja sig". Det rymmer så mycket uppgivenhet. När man nöjer sig har man slutat sträva efter mer. Slutat hoppas på att livet gömmer fler skatter, fler glada överraskningar. Det är ingen idé att byta jobb även om det man har är trist, för inget blir nog bättre av det. Ingen mening med att bryta upp ur ett kasst förhållande. Ingen idé att byta ut det där duschmunstycket som är igenkalkat så att vattnet spretar åt alla håll...
Jag har sett en del av den här varan i min närhet i sommar. Det känns onödigt och lite sorgligt. Många gånger tror jag att det handlar om dålig självkänsla, en känsla av att man inte är värd något bättre och en vilja att hålla ner sina egna förväntningar av rädsla över att bli besviken.
Jag vill inte nöja mig! Däremot vill jag vara nöjd med det jag har. Och det är en helt annan sak. Det handlar om att se och uppskatta allt det fina man har. Att njuta och att glädjas. Att vila i nuet. Men att fortfarande våga hoppas på mer.
2 kommentarer:
Fin, tänkvärd text. Jag har också funderat på det där ett tag men utan att lyckas sätta ord på det som du nu gör. Tyvärr kommer jag på mig själv att ibland nöja mig och är helt övertygad om att det har med en lite dålig självkänsla att göra, just den där känslan att jag kanske inte är värd det.. SÅ otroligt dumt. Nu ska jag ha dina ord i bakhuvudet mycket mer. Nöjd är jag med det mesta i mitt liv men jag ska ändå inte nöja mig! Tack för dagens ord!
All is pretty: Tack själv för fina ord, roligt att du har glädje av mitt resonemang!
Skicka en kommentar