Förra årets loppisfyndade vimpel fick äntligen komma ut och lufta sig, nationaldagen till ära. Själv har jag inte direkt haft flaggan i topp idag, trots finaste juniväder. Den där tröttheten, den där huvudvärken, trycket över bröstet och ångesten som lurar under ytan. Jag fattar inte vad det är. Jag kan vara hur glad som helst, nöjd på nya jobbet eller alldeles varm av kärlek till min familj. Och samtidigt vill jag bara gråta. Inte hela tiden, men tillräckligt ofta för att det ska vara för ofta. Och så vill jag bara sova. Nästan jämt, faktiskt.
8 kommentarer:
Låter inte kul och jag känner väldigt igen mig. Hoppas att det släpper för dig, för egen del har trycket över bröstet äntligen gett med sig, nu två månader in på nya jobbet med cykelavstånd. När jag fått landa i allt har också hela jag blivit så mycket mer harmonisk.
Förändringar är jobbiga även om de är till det bättre och du får bara låta saker och ting ta tid och så kommer nog själen ikapp snart också!
KRAM
Jag håller med Ingela. Det tar tid innan saker ändrar sig tills saker kommer ifatt. Och det måste få ta tid, åtminstone ett halvår när man byter jobb. Det är ju som att byta partner ju, man är ju där åtta timmar om dagen. Träffar arbetskamraterna mer än sin make eller maka. Själv ser jag fram emot att trötthetsperioden slutar. Det har varit hemskt i år med allergin, äter jag medicin så blir jag supertrött av den, men när jag slutar blir jag trött av allergin. Damned if you do damned if you don't. Kram. Stor kram!
Jag tycker nog att du ska gå till doktorn och berätta precis det här. Man ska inte vara ledsen och vilja gråta hela tiden! Då ÄR man deppig, fast man inte "borde". Och då måste man få hjälp.
Känner igen mig lite i den där vardagasstressen, framför allt på morgonen. Tycker också du borde prata med någon som kan hjälpa dig att sätta fingert på vad det egentligen är, så att det går att ta itu med.
Ingela: Du anar inte hur trösterik din kommentar är. Jag behöver bli påmind om att det faktiskt är en stor förändring just nu, och att det inte är konstigt att jag reagerar. Jag är känslig för stress nu för tiden, så är det bara.
ÅRP: Slut på allergier, nu har vi bara härliga sommartider kvar!
Kram! Man får må dåligt även av bra förändringar, men det är svårt att acceptera. Skönt med semestern spikad, och det är ju inte alls långt till midsommar!
Cruella: Will do. Tid är bokad, även om det blir först i augusti. Tror det går bra ändå, det är snart semester.
Caroline: Ja, jag behöver helt klart hjälp att reda ut saker och ting. Tror knappt att läkaren kommer att göra det - jag behöver hitta en riktigt bra psykolog helt enkelt.
Nipe: Eller hur! Vi är nästan där...
Skicka en kommentar