torsdag 30 maj 2013
Affärsidé
En förskola och skola där föräldraaktiviteter är strikt förbjudna under maj och juni. Amen.
onsdag 29 maj 2013
Alltså, det här med sommarpratarna
Känner man inte mest bara... gäsp?
Update: Jag är mest sugen på att lyssna på Johan och Martin, förstås. Och på Katarina Gospic, och så Sami Said, vars Väldigt sällan fin jag nyss har läst ut och pratat om i kvarterets egen bokklubb. I övrigt tror jag att jag avstår. Jag är helt enkelt inte särskilt förtjust i formatet Sommar.
Update: Jag är mest sugen på att lyssna på Johan och Martin, förstås. Och på Katarina Gospic, och så Sami Said, vars Väldigt sällan fin jag nyss har läst ut och pratat om i kvarterets egen bokklubb. I övrigt tror jag att jag avstår. Jag är helt enkelt inte särskilt förtjust i formatet Sommar.
tisdag 28 maj 2013
Nu du maken
Maken har gått med på att göra ett crosstrainingpass på altanen ikväll. Han har följande att se fram emot:
utfallssteg bakåt med hantel
fällkniven, aka magdödaren
sneda armhävningar
handstående, alternativt spindelhandstående
sumo squats med hantlar
around the world
dynamisk planka.
45 sekunder på varje station, 20 sekunders vila/förflyttning mellan stationerna och så tre varv. Häpp.
utfallssteg bakåt med hantel
fällkniven, aka magdödaren
sneda armhävningar
handstående, alternativt spindelhandstående
sumo squats med hantlar
around the world
dynamisk planka.
45 sekunder på varje station, 20 sekunders vila/förflyttning mellan stationerna och så tre varv. Häpp.
Snabb som vinden... Typ.
Jag glömde ställa om runkeeper från löpning till cykling i morse, med resultatet att jag nu har loggat rena rama drömtiden för en löpare: 8,3 kilometer på 27 minuter. Jojo, det vore något det...
Imorgon är en annan dag
Usch, vi har inget flyt i vardagen just nu i min lilla familj. Maken och jag har fastnat i en sån tråkig ton gentemot våra barn; vi hemfaller alldeles för lätt åt tjat, gnat och hot. Och tänk så svårt det kan vara att ta sig ur det där träsket, trots att vi VET att tjat, gnat och hot inte funkar utan bara gör konflikter och kärvande relationer etter värre.
Idag känner jag mig som världens sämsta mamma. Allvarligt. Sämst. I. Världen. Morgonen med barnen började bra med en harmonisk frukost, småprat och frid. Men under de där sista kritiska minuterna innan avfärd så fastnade jag ändå i tjafsträsket och storebror blev jättearg och ledsen. Jag likaså. Fy, fy, fy så jobbigt.
Men jag försöker lära av det som hände, skaka av mig obehaget och tänka framåt. Imorgon är ju faktiskt en annan dag, och nu är det dags att ta ut en ny kurs och styra om skutan. Jag drar mig till minnes de kloka råden från Martin Forsters fina bok Fem gånger mer kärlek som jag ju VET fungerar. Tricket är bara att lyckas hålla fast vid råden även när man kokar inombords. Lyckas man så blir allt så mycket bättre, och alla mår så mycket bättre. Du som har barn mellan två och tolv år och som inte har läst ”Fem gånger mer kärlek” – gör det. Den är klok, lätt att ta till sig och baserad inte på tyckande utan på en mängd vetenskapliga studier.
Här är några citat ur DN och Svenskan som beskriver tankarna ur boken:
”Grunden för konflikthantering är att föräldrar släpper fyra av fem strider. Då ökar chansen att kunna hantera de viktiga konflikterna på ett bra sätt.”
”… egentligen är poängen bara att man ska försöka hitta det positiva i vardagen i stället för att ständigt leta fel och kritisera. Det kan tyckas självklart, men man måste välja bort väldigt många konflikter, om man ska komma ur onda cirklar. Det krävs en rejäl överdos av det positiva, helt enkelt.”
”Det värsta man som förälder kan göra i konflikter är att först skälla och stå på sig, hota och straffa, och sen i slutändan ändå ge med sig. Barnen lär sig då det sättet att hantera svårigheter. Det vill säga, ”om jag bråkar tillräckligt mycket och länge och höjer rösten, så får jag som jag vill”. Lika illa är det förstås med föräldrar som ständigt tar konflikter och står på sig med alltför aggressiva medel, som skäller, hotar och straffar för mycket. Många studier visar att barn till alltför auktoritära föräldrar har sämre självförtroende, de har inte lärt sig att förhandla demokratiskt.”
”Umgås mer och ge barnen fem gånger mer uppmuntran än kritik.”
”…när barnen går till sängs på kvällen minns de sällan vad tjatet har gällt under dagens konflikter, utan bara hur kritiken har känts.”
Älskade barn. Älskade, fina, fina barn. Jag vill ert bästa, alltid ert bästa, bara ert bästa. Och ändå blir det så fel ibland.
Idag känner jag mig som världens sämsta mamma. Allvarligt. Sämst. I. Världen. Morgonen med barnen började bra med en harmonisk frukost, småprat och frid. Men under de där sista kritiska minuterna innan avfärd så fastnade jag ändå i tjafsträsket och storebror blev jättearg och ledsen. Jag likaså. Fy, fy, fy så jobbigt.
Men jag försöker lära av det som hände, skaka av mig obehaget och tänka framåt. Imorgon är ju faktiskt en annan dag, och nu är det dags att ta ut en ny kurs och styra om skutan. Jag drar mig till minnes de kloka råden från Martin Forsters fina bok Fem gånger mer kärlek som jag ju VET fungerar. Tricket är bara att lyckas hålla fast vid råden även när man kokar inombords. Lyckas man så blir allt så mycket bättre, och alla mår så mycket bättre. Du som har barn mellan två och tolv år och som inte har läst ”Fem gånger mer kärlek” – gör det. Den är klok, lätt att ta till sig och baserad inte på tyckande utan på en mängd vetenskapliga studier.
Här är några citat ur DN och Svenskan som beskriver tankarna ur boken:
”Grunden för konflikthantering är att föräldrar släpper fyra av fem strider. Då ökar chansen att kunna hantera de viktiga konflikterna på ett bra sätt.”
”… egentligen är poängen bara att man ska försöka hitta det positiva i vardagen i stället för att ständigt leta fel och kritisera. Det kan tyckas självklart, men man måste välja bort väldigt många konflikter, om man ska komma ur onda cirklar. Det krävs en rejäl överdos av det positiva, helt enkelt.”
”Det värsta man som förälder kan göra i konflikter är att först skälla och stå på sig, hota och straffa, och sen i slutändan ändå ge med sig. Barnen lär sig då det sättet att hantera svårigheter. Det vill säga, ”om jag bråkar tillräckligt mycket och länge och höjer rösten, så får jag som jag vill”. Lika illa är det förstås med föräldrar som ständigt tar konflikter och står på sig med alltför aggressiva medel, som skäller, hotar och straffar för mycket. Många studier visar att barn till alltför auktoritära föräldrar har sämre självförtroende, de har inte lärt sig att förhandla demokratiskt.”
”Umgås mer och ge barnen fem gånger mer uppmuntran än kritik.”
”…när barnen går till sängs på kvällen minns de sällan vad tjatet har gällt under dagens konflikter, utan bara hur kritiken har känts.”
Älskade barn. Älskade, fina, fina barn. Jag vill ert bästa, alltid ert bästa, bara ert bästa. Och ändå blir det så fel ibland.
måndag 27 maj 2013
Träning vecka 21
Jag är notoriskt dålig på att hålla fast vid strikta
rutiner. Det är liksom inte min grej, har aldrig varit och kommer antagligen
aldrig att bli. Av den anledningen har jag inte rapporterat veckans mat och
träning på ett tag – förlåt!
Här kommer i alla fall en rapport om förra veckans träning:
Vecka 21
Måndag: 2x9 km cykel, 45 min crosstraining på SATS
Tisdag: 2x9 km cykel + en extra sväng på 6 km för att ansöka
om pass
Onsdag: styrkepass på gymmet, med fokus på överkropp
Torsdag: 2x9 km cykel
Fredag: vila
Lördag: löpning: 30 minuters intervallträning
(treminutersintervaller i backig terräng, jobbigt!) plus lite axel/arm/bröstträning vid en station i skogen
Söndag: vila
Jag hade tänkt springa en längre runda igår, men det hanns helt enkelt inte med eller rättare sagt jag prioriterade en vända till Blomsterlandet och en tupplur. Gott så, jag är nöjd med veckans träning! Och med föregående veckors träning, ovanstående upplägg är rätt så representativt. Och det härliga är att jag börjar känna mig riktigt stark. Stark!
Kosten ska vi inte tala om… Det är svårt att hålla kursen
den här tiden på året när de sociala tillställningarna duggar tätt. Men nu kör
jag ett sista ryck fram till midsommar, jajamensan!
fredag 24 maj 2013
torsdag 23 maj 2013
Kära tomten
Du vet att det är mors dag snart, va? Med anledning av det vill jag passa på att de här skorna från Rizzo skulle göra sig mycket bra i min garderob. Och på mina fötter, framför allt på mina fötter i storlek 38. Japp. Så är det.
onsdag 22 maj 2013
Tabata regerar
Och nu sitter jag här med mosade armar och axlar och undrar om jag kommer att kunna lyfta mina armar över huvud taget imorgon. Effektivt.
Och på posten väntar Ines fina klänning - håll tummarna för att den passar!
Nu ett par timmars tokjobb innan jag ska hem och ladda inför kvällens föreställning om året som gått i sonens klass. Jag anar bedårande skönsång och fina framträdanden...
Och på posten väntar Ines fina klänning - håll tummarna för att den passar!
Nu ett par timmars tokjobb innan jag ska hem och ladda inför kvällens föreställning om året som gått i sonens klass. Jag anar bedårande skönsång och fina framträdanden...
onsdag 15 maj 2013
Följer trenden
fredag 3 maj 2013
Trollen spricker i solen
Tillbaka på jobbet, äntligen. Och genast är stressen över arbetet mycket, mycket mindre. Jag har sannerligen inte koll på läget, men vet att det alltid ordnar sig. Det gör ju det, hörni.
*Poff*
*Poff*
torsdag 2 maj 2013
onsdag 1 maj 2013
Bara en liten iakttagelse
Inredningsbloggar kan jag läsa med glädje även när det är rörigt, skitigt och ofint här hemma. Trädgårdsbloggar är inspirerande även när min egen täppa mest ser ut som en lerhög. Modebloggar kan jag kolla in trots att jag själv mest hoppar i samma gamla favoritplagg vecka efter vecka.
Men träningsbloggar. Så fort jag måste göra ett avbrott i träningen (till exempel på grund av influensa, stukad fot eller magsjuka...) så blir de helt och hållet ointressanta. Lika inspirerande som de är när jag är igång med träning och bra mat, lika totalt oläsbara blir de när jag inte är med på tåget.
Ifall ni undrade.
Men träningsbloggar. Så fort jag måste göra ett avbrott i träningen (till exempel på grund av influensa, stukad fot eller magsjuka...) så blir de helt och hållet ointressanta. Lika inspirerande som de är när jag är igång med träning och bra mat, lika totalt oläsbara blir de när jag inte är med på tåget.
Ifall ni undrade.
S-s-s-s-stress
Alltså det här med att vara sjuk. Inte kroniskt sjuk, inte allvarligt sjuk, men sjuk. Lite för ofta. Det är inte kul. Det tär och gnager på arbetstiden, som inte riktigt räcker till när man ska återhämta sitt sjuka stackars jag, eller sina sjuka stackars barn för den delen. Vi brukar inte vara sjukare än de flesta i min familj, men den här vintern och våren har varit rent för jävlig ur sjukhänseende. Influensa, förkylningar, magsjuka, allmän diffus feber - you name it, vi har haft det.
I fredags sade jag lite snabbt till min chef att jag kände mig lite stressad, men konstaterade att måndag och tisdag denna vecka var helt mötesfria vilket borde lösa det mesta. Och *poff* så försvann de där båda dagarna i maginfluensedimma. Nu har jag totalt tappat kollen på jobbläget, jag lovar. Jag är allt annat än on top of things. Och det stressar mig, det stressar mig massor. Inte minst med tanke på att jag jobbar bara två sketna dagar nästa vecka. Lillasysters dagis är stängt på onsdagen nämligen, och sedan är det kristi himmelsfärd. Härligt med lediga dagar i maj, javisst, men det är minsann ingen som flyttar fram mina deadlines.
Fy. Jag har nog med magsyra som det är, behöver inte mer stress. Usch, kan någon säga åt mig att det bara är ett jobb, och att det alltid brukar lösa sig i slutänden? Jag skulle verkligen behöva höra det just nu.
I fredags sade jag lite snabbt till min chef att jag kände mig lite stressad, men konstaterade att måndag och tisdag denna vecka var helt mötesfria vilket borde lösa det mesta. Och *poff* så försvann de där båda dagarna i maginfluensedimma. Nu har jag totalt tappat kollen på jobbläget, jag lovar. Jag är allt annat än on top of things. Och det stressar mig, det stressar mig massor. Inte minst med tanke på att jag jobbar bara två sketna dagar nästa vecka. Lillasysters dagis är stängt på onsdagen nämligen, och sedan är det kristi himmelsfärd. Härligt med lediga dagar i maj, javisst, men det är minsann ingen som flyttar fram mina deadlines.
Fy. Jag har nog med magsyra som det är, behöver inte mer stress. Usch, kan någon säga åt mig att det bara är ett jobb, och att det alltid brukar lösa sig i slutänden? Jag skulle verkligen behöva höra det just nu.
Dagen i bilder
Trots darriga knän och knip i magen så orkade jag hänga med familjen på utflykt idag. Jag stod liksom inte ut med tanken på att ligga i sängen hela denna vackra majdag. Visst, jag har upptäckt Molanders under min sjuka, men en okej tv-serie slår ju inte våren direkt. Det gör den inte. Så vi drog till Äppelfabriken. Och där var det fint som vanligt. Maten var god (även om jag inte åt så mycket av den), blommorna vackra och hönsen sprätte så där fritt och sorglöst som bara höns kan. Och nu har jag feber igen.
Mat och träning vecka 17
Så här såg träningen ut:
Måndag: 2x9 km cykel
Tisdag: 2x9 km cykel
Onsdag: vila
Torsdag: core på SATS
Fredag: 2x9 km cykel
Lördag: Arbetsdag i BR-föreningen, vilket betydde sex timmars hårt trädgårdsarbete
Söndag: Löpning - intervaller och fartlek, plus några bicepsövningar och 2x1 minut plankan
Och med kosten gick det bra. I onsdags firade vi av en kollega med buller och bång så då blev det vin, dessert och skaldjur i drivor, men det var inplanerat sedan länge och helt galet gott. Vi var på B.A.R. där Eric Verdiere gästspelade (fråga mig inte vem han är, tydligen en fransk expert på skaldjur och han levererade big time så jag är nöjd) och hans skaldjursplatå var magnifik, tveklöst de godaste mollusker jag ätit i hela mitt liv. Ostron, råa blåmusslor (!), valthornssnäckor, små strandsnäckor (envisa rackare, nästan omöjliga att locka ut ur skalet), räkor, pyttesmå normandiska räkor som skulle slukas hela med skal och allt, krabba, havskräftor, någon annan slags snäcka som jag inte vet namnet på - ja ni hör ju. Till det surdegsbröd och normandiskt opastöriserat smör. Sancerre och så en liten äppeltarte till dessert.
Men, åter till ämnet! Utöver detta avsteg så skötte jag kosten bra, inga sötsaker och så lite kolhydrater som möjligt. Den här veckan däremot är av förklarliga skäl rätt körd vad gäller såväl kost som träning - magsjuka bäddar liksom inte för några längre löppass direkt...
Måndag: 2x9 km cykel
Tisdag: 2x9 km cykel
Onsdag: vila
Torsdag: core på SATS
Fredag: 2x9 km cykel
Lördag: Arbetsdag i BR-föreningen, vilket betydde sex timmars hårt trädgårdsarbete
Söndag: Löpning - intervaller och fartlek, plus några bicepsövningar och 2x1 minut plankan
Och med kosten gick det bra. I onsdags firade vi av en kollega med buller och bång så då blev det vin, dessert och skaldjur i drivor, men det var inplanerat sedan länge och helt galet gott. Vi var på B.A.R. där Eric Verdiere gästspelade (fråga mig inte vem han är, tydligen en fransk expert på skaldjur och han levererade big time så jag är nöjd) och hans skaldjursplatå var magnifik, tveklöst de godaste mollusker jag ätit i hela mitt liv. Ostron, råa blåmusslor (!), valthornssnäckor, små strandsnäckor (envisa rackare, nästan omöjliga att locka ut ur skalet), räkor, pyttesmå normandiska räkor som skulle slukas hela med skal och allt, krabba, havskräftor, någon annan slags snäcka som jag inte vet namnet på - ja ni hör ju. Till det surdegsbröd och normandiskt opastöriserat smör. Sancerre och så en liten äppeltarte till dessert.
Men, åter till ämnet! Utöver detta avsteg så skötte jag kosten bra, inga sötsaker och så lite kolhydrater som möjligt. Den här veckan däremot är av förklarliga skäl rätt körd vad gäller såväl kost som träning - magsjuka bäddar liksom inte för några längre löppass direkt...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)