Usch, vi har inget flyt i vardagen just nu i min lilla familj. Maken och jag har fastnat i en sån tråkig ton gentemot våra barn; vi hemfaller alldeles för lätt åt tjat, gnat och hot. Och tänk så svårt det kan vara att ta sig ur det där träsket, trots att vi VET att tjat, gnat och hot inte funkar utan bara gör konflikter och kärvande relationer etter värre.
Idag känner jag mig som världens sämsta mamma. Allvarligt. Sämst. I. Världen. Morgonen med barnen började bra med en harmonisk frukost, småprat och frid. Men under de där sista kritiska minuterna innan avfärd så fastnade jag ändå i tjafsträsket och storebror blev jättearg och ledsen. Jag likaså. Fy, fy, fy så jobbigt.
Men jag försöker lära av det som hände, skaka av mig obehaget och tänka framåt. Imorgon är ju faktiskt en annan dag, och nu är det dags att ta ut en ny kurs och styra om skutan. Jag drar mig till minnes de kloka råden från Martin Forsters fina bok Fem gånger mer kärlek som jag ju VET fungerar. Tricket är bara att lyckas hålla fast vid råden även när man kokar inombords. Lyckas man så blir allt så mycket bättre, och alla mår så mycket bättre. Du som har barn mellan två och tolv år och som inte har läst ”Fem gånger mer kärlek” – gör det. Den är klok, lätt att ta till sig och baserad inte på tyckande utan på en mängd vetenskapliga studier.
Här är några citat ur DN och Svenskan som beskriver tankarna ur boken:
”Grunden för konflikthantering är att föräldrar släpper fyra av fem strider. Då ökar chansen att kunna hantera de viktiga konflikterna på ett bra sätt.”
”… egentligen är poängen bara att man ska försöka hitta det positiva i vardagen i stället för att ständigt leta fel och kritisera. Det kan tyckas självklart, men man måste välja bort väldigt många konflikter, om man ska komma ur onda cirklar. Det krävs en rejäl överdos av det positiva, helt enkelt.”
”Det värsta man som förälder kan göra i konflikter är att först skälla och stå på sig, hota och straffa, och sen i slutändan ändå ge med sig. Barnen lär sig då det sättet att hantera svårigheter. Det vill säga, ”om jag bråkar tillräckligt mycket och länge och höjer rösten, så får jag som jag vill”. Lika illa är det förstås med föräldrar som ständigt tar konflikter och står på sig med alltför aggressiva medel, som skäller, hotar och straffar för mycket. Många studier visar att barn till alltför auktoritära föräldrar har sämre självförtroende, de har inte lärt sig att förhandla demokratiskt.”
”Umgås mer och ge barnen fem gånger mer uppmuntran än kritik.”
”…när barnen går till sängs på kvällen minns de sällan vad tjatet har gällt under dagens konflikter, utan bara hur kritiken har känts.”
Älskade barn. Älskade, fina, fina barn. Jag vill ert bästa, alltid ert bästa, bara ert bästa. Och ändå blir det så fel ibland.
4 kommentarer:
Det där känner ju alla som har eller har haft små och halvstora barn igen. Men det känns ju inte bättre för det. Bara att ta nya tag, som du säger.
Att inte hamna i tidsnöd är nog mitt enskilt allra bästa råd. Men varje familj och barn/föräldrapar har sina egna konfliktområden där det ofta kärvar. Man kan ju börja titta där. Och sedan undvika alternativt släppa:-)
Kram!
Cruella: Tack och lov så har vi haft en härlig kväll med bra middagssnack, trädgårdsfix och läsning. Skönt.
Tack för att du påminde mig om boken, jag har den i bokhyllan och behövde ta fram och läsa lite i den efter en lång period med återkommande konflikter med 4,5-åringen varje kväll vid läggning... Mycket kloka råd och tips att hämta där, men det låter alltid så lätt när man läser och inte lika lätt att omvandla i praktiken tyvärr. Oavsett nyttigt för en själv att ha i bakhuvudet hela tiden!
Ingela: Ja, tänk så svårt det kan vara. Så himla svårt.
Skicka en kommentar