Vad är egentligen värst: Det glada men samtidigt lite under ytan hotfulla slitna och berusade mannen som sitter på sätet snett bakom mig på och hostar rosslande samtidigt som han spelar Elvislåtar på högsta volym på cd-spelaren han har ställt på sätet mittemot sig? Eller damen som sitter strax bredvid mig och suckar ljudligt, himlar med ögonen och förfasar sig över fyllot - utan att säga något till honom?
Frågan är om inte damen var värst. Hon spred inte oljud omkring sig, men däremot mängder av negativ energi. Eller äsch, jag vet faktiskt inte. Vad jag däremot vet är att jag bytte vagn. Det var skönt.
4 kommentarer:
Näpp. Fransk choklad finns inte längre kvar i Paradisasken. Livet är hårt...
Japp, visst är det lite sorgligt med alla dessa sura tanter som har en hopsnörpt mun i samma storlek som en tioöring. Just ja, de finns ju inte heller kvar längre... Ja ja, surkartar finns i alla fall kvar. Kul, då kan vi roa oss åt att titta på alla surmuppar och småskratta åt deras dumma snorkighet.
Ha det gott.
Kram
Jag vet nog att jag hade blivit mest irriterad på damen. Men säg nåt då, surkärring! hade jag velat skrika, men inte gjort. Hade nog bara bytt vagn som du.
Jag hade blivit mycket irriterad mest på mannen. Jag hade också bytt vagn. Jag avskyr egentligen att åka kommunalt och tvingas ihop med en massa irriterande männsikor :)
Malva: Får nöja mig med min hemgjorda fudge då... Och surkartar finns det gott om, i alla former och modeller!
Kajsa: Jag blev nog det också. Inget blev ju liksom bättre av det där passiv-aggressiva suckandet.
Petra: Jag har inget emot t-bana. Bussar däremot ger mig rysningar, eftersom de alltid är fulla och långsamma här i stan. För att inte tala om pendeltåg. Don't get me started...
Skicka en kommentar