Åh en sån kväll. Åh en sån kvällspromenad. Det är stilla, så stilla. En rosaskimrande solnedgång smeker Mälarens stränder och får mina ögon att tåras, så vacker är den. Jag njuter i min nya parkas som är precis lagom prasslig, med fickor precis lagom stora. Radion ryms där, men jag låter den vara tyst. Vill bara lyssna till ljudet av knastrande grus under mina fötter, och av barnskratt i fjärran.
Framför mig ser jag en god granne med dotter. De strosar hemåt, småpratandes, efter en kväll på viken med sjöscouterna. Jag kommer ikapp, vi byter några ord och så säger han:
- Hörde du att A:s och J:s pappa gick bort igår? Alldeles hastigt.
De två små töserna som var här på lillasysters treårskalas igår har alltså just förlorat sin morfar. Två av våra goda grannar har förlorat sin far. Livet. Så skört det är. Och så vackert.
3 kommentarer:
Vackert beskrivet, kram!
Usch..döden..så hemsk. Och ändå ska vi dit allihopa. Det är för svårt att ta in.
ÅRP: Kram på dig allrakäraste syster! Det låter som att ni haft en finfin helg i Ottawa.
Sus: Alldeles för svårt. Välkommen hit förresten, ska kolla in din blogg pronto!
Skicka en kommentar