Puh. Nu är den avklarad, undersökningen. Och en sak säger jag er, koloskopi är ingen barnlek. Aj vad ont det gjorde. Och jag som brukar skryta över min höga smärttröskel. Tur det finns lugnande medel, två doser fick de ge mig. Nu är jag i alla fall genomgången och klar, och det är så skönt, inte minst med tanke på mammas sjukdom.
Vi var oerhört lika till utseendet, mamma och jag. Samma kroppsbyggnad, samma händer, samma fötter, samma långa hals och samma ansiktsdrag. Hur konstigt det än låter så har just detta faktum gjort att jag har oroat mig lite extra för att jag kanske ska drabbas av samma otäcka cancer som mamma. Jag vet att det låter larvigt, men varför skulle vi inte kunna vara lika på det sättet också? Det är logiskt, på något konstigt ologiskt sätt.
Och faktum är att läkaren hittade fyra små polyper som inte borde ha funnits i mina tarmar. Nu är de tack och lov ett minne blott och på väg till analys som ska utröna vilken sort det var; ofarliga rackare eller den sort som "har en lite stökig cellbildning" som läkaren uttryckte sig, och som därmed kan bli elaka med tiden.
Det första jag åt efter undersökningen? Ett wienerbröd. Några timmar senare ropade hela min kropp, och själen också för den delen, efter en tunnbrödrulle med en grillad och majonnäsgurka. Och en cola. Det suget kommer över mig sisådär en gång om året. Och då är det bara att bejaka. Det var gott, men nu får det gärna dröja ett år till nästa gång.
5 kommentarer:
Jag har tänkt på dig.
Nu när jag läser inlägget förstår jag att du måste bära på tusen tankar, jämte den där fastan.
Wienerbröd? Bra där!
Stor kram. Igen.
Anna: Jo, åtminstone så blev det så när det visade sig att de faktiskt hittade något vid den där undersökningen. Innan dess har jag bara tänkt att det nog är stressrelaterat, det där magontet. Det är inte värst dramatiskt att ha polyper, men inte toppenbra heller. Nu är jag dock i goda händer och ska genomgå denna eländes undersökning om ett år igen. Hu. Men bra.
Och stort tack för kramen! Värmer.
Vad skönt att det är över och att du gått och kollat. Jag förstår din oro. Men vad gott att unna sig ett wienerbröd! Ha en fin helg. Kram
Jag förstår verkligen din oror. Skönt, och modigt, att du vågar ta ta tag i det! Nu blev jag sugen på tunnbrödsrulle... ;)
Caroline: Ja, sunda september fick vänta lite för min del... Ha en härlig helg du också!
Fröet: Ja, för det ÄR ju gott någon gång ibland. Tunnbrödrulle alltså. Fast nu dröjer det nog till nästa gång. Ha en fin septemberhelg nu!
Skicka en kommentar