söndag 19 december 2010

En egoistisk god gärning

Att skotta snö är grejen. Ja, snöskottning kvalar definitivt in på min topp tio-lista över sysselsättningar jag gillar. Det är bra träning, ger konkreta resultat och skänker mina decemberbleka kinder en klädsam rodnad.

Idag har jag till och med smygskottat grannen Torstens uppfart. Jag gjorde det helt av egoistiska skäl men tänker att det förhoppningsvis kan uppfattas som en god gärning (Torsten är 80+ och rätt blek om nosen). Fast jag är inte helt säker på att han blir glad när han kommer hem. Jag misstänker nämligen att han också gillar att skotta. Å andra sidan, om det fortsätter att snöa i den här takten så lär vi få skotta tills vi är nöjda, både Torsten och jag.

2 kommentarer:

All is pretty sa...

Jag är likadan, älskar också att skotta snö. Maken förstår inte alls att jag kan tycka att det är kul men det tycker jag verkligen. Så idag har jag varit ute två gånger helt frivilligt och skottat alla gemensamma gångar för radhuslängen (det är vår vecka och maken med bihåleinflammation protesterade inte när jag gick ut på eget initiativ). Förra året när jag var gravid med jobbig foglossning så sörjde jag faktiskt nästan mest att jag inte kunde skotta, hur sjukt är inte det!? ;)

Kajsa sa...

Ingela: Mänskligheten verkar vara indelad i två; de som älskar att skotta och de som avskyr det.