- Posted using BlogPress from my iPhone
torsdag 29 september 2011
onsdag 21 september 2011
Det är mycket nu
Mycket jobb, mycket regn och mycket kul, som tur är. Min vana trogen förgyller jag hösten med färgglada ben. I år gula:
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
söndag 18 september 2011
Kom ihåg
Mitt liv är ingenting som skall mätas.
Varken bocksprånget eller soluppgången är några prestationer.
Ett människoliv är heller ingen prestation utan ett växande in mot fulländningen.
Och det fulländade presterar ingenting, det verkar i vila.
/Stig Dagerman, ur Vårt behov av tröst är omättligt
Varken bocksprånget eller soluppgången är några prestationer.
Ett människoliv är heller ingen prestation utan ett växande in mot fulländningen.
Och det fulländade presterar ingenting, det verkar i vila.
/Stig Dagerman, ur Vårt behov av tröst är omättligt
lördag 17 september 2011
Skulle kunna skriva sååå mycket om det här...
...men jag nöjer mig med att konstatera att här har vi två kvinnor jag gärna slipper som kollegor:
torsdag 15 september 2011
Jag har närt en Jessica Simpson vid min barm
Lillasyster äter gärna min tonfiskpasta med vitlök, citron och chili. Men hon är fullständigt övertygad om att det är kyckling.
onsdag 14 september 2011
Självplågeri
Ikväll är det matlagningsprogram och mattidningar för hela slanten här hemma. Ja, jag sitter till och med och dreglar över restaurangmenyer. Tortyr, men jag kan inte låta bli.
Här nedanför ser ni för övrigt en av mina absoluta favoritluncher i centrala Stockholm. De turkiska burgarna som inhandlas i ett hål i väggen i Hötorgshallen. Så sjukt goda, det har jag tyckt sen jag var tio. Jag rekommenderar särskilt den icke-vegetariska varianten med köfte. Den med oxtunga har jag inte vågat prova än. Ett tips är att köpa med sig några av deras mezerätter hem. Mums!
Här nedanför ser ni för övrigt en av mina absoluta favoritluncher i centrala Stockholm. De turkiska burgarna som inhandlas i ett hål i väggen i Hötorgshallen. Så sjukt goda, det har jag tyckt sen jag var tio. Jag rekommenderar särskilt den icke-vegetariska varianten med köfte. Den med oxtunga har jag inte vågat prova än. Ett tips är att köpa med sig några av deras mezerätter hem. Mums!
Dags igen
För ungefär ett år sedan fastade jag inför en otäck medicinsk undersökning. Nu är det dags igen, så idag och imorgon fram till lunch blir det bara vatten, saft, läsk, te och buljong för mig. Och jag är redan hungrig. Det är inte ett dugg kul, faktiskt.
tisdag 13 september 2011
Drömmer mig tillbaka
Den här bilden hittade jag när jag letade efter ett dokument på jobbdatorn nyss. Det är stranden precis nedanför vårt hotell på Kap Verde, där vi var i mars i år. Som ni ser så hade vi rätt gott om plats att bre ut oss på. Herregud så härligt det var.
måndag 12 september 2011
Att se positivt på tillvaron
När utbetalningen av sommarens föräldrapenning dröjer vecka på vecka på vecka på vecka på vecka... Ja, då är det ju nästan som en present som rasslar in på kontot, när den väl kommer. Skatteåterbäringen all over again, liksom. Tack för det Televerket Försäkringskassan!
Att längta är halva glädjen...
...så jag börjar räkna ner. 191 dagar kvar!
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
fredag 9 september 2011
Sist av alla?
Fredagströtta svar på den där listan:
Brukar du komma i tid? Ja, fast jag har blivit mer tidsoptimistisk med åren och är inte lika punktlig som jag en gång var. Bra eller dåligt? Men när det verkligen gäller, då är jag i tid. Som igår när jag skulle leda en workshop med en av ledningsgrupperna på jobbet - då var jag på konferensanläggningen en timme i förväg.
När blev du fotad senast? Om egna foton räknas så var det i ett provrum på Indiska, i tisdags.
Hur känner du dig nu? Tillfreds men djävulskt trött och med en påträngande spänningshuvudvärk. Jag har nästan alltid huvudvärk faktiskt - inte så bra.
Vanligaste färg på dina kläder? Svart och grått. Och rätt mycket starkt rosa faktiskt.
Blir du bra på bild? Ibland så.
När och varför grät du senast? När jag var på kickoff med ett projekt på jobbet. Låter märkligt kanske, men vi är ett litet team på fyra personer och vi hade några väldigt givande och personliga samtal om viktiga saker.
Var det pinsamt att svara på det? Inte alls.
Hade du en bra kväll i går? Ja, fast jag var trött. Då också. Kom hem från den där workshopen vid sjutiden, hängde med familjen lite och gick och lade mig vid nio.
Din favoritdryck på morgonen? Te. En stor balja te och ett stort glas vatten.
Kan du laga mat? Jag är bra på att laga mat. Inte minst är jag en höjdare på att skapa något gott av det som råkar finnas hemma. Fast matlagningen var roligare förr, innan barnen kom. Då fanns det mer tid och så var det ingen som rynkade på näsan åt nya rätter.
Är du nyttig? Ja ganska, vi äter bra mat hemma. Fast jag var mycket nyttigare innan barnen kom. Då var jag väldigt nyttig faktiskt. Fast jag är inte bara nyttig, jag är en riktig godisråtta också.
Är du blyg? Ja, fast mycket mindre än när jag var barn och ung. Då var jag galet, snudd på handikappande blyg. Nu är jag nog mindre blyg än jag tror - självbilden släpar efter.
Vilken tid gick du upp i dag? 06.00. Efter att ha snoozat i en kvart.
Hur mycket krävs för att du ska bli full? Tja, några glas vin.
Har du spytt offentligt? På offentlig plats? Jomen det har väl hänt (hemska tanke), fast det var nog 20 år sen. Tycker spy är betydligt mycket mer pinsamt att skriva om än om tårar, för övrigt.
Hur många timmar sover du? Minst sju, helst åtta och ibland lite mer.
Vad sa du senast? Hmm, till maken som masserar mina axlar. Jag har det bra.
Var du på festival i somras? Nej. Jag har gjort min andel av Roskilde och Hultsfred, men det var länge sen.
Vem ringer du när du är arg/ledsen? Maken eller syster.
Vad skulle du behöva nu? Sömn, och en rejäl naprapatbehandling. Ett yogapass kanske.
Har du snygga skor? Ja, fast för få!
Vad var det första du sa i morse? Ett mumlande god morgon till maken. Pratar inte i onödan på morgnarna.
Sov du i din egen säng i natt? Ja.
Har nån annan sovit i din säng i natt? Ja, maken. Vi delar.
Har du körkort? Ja, sen 2003.
Är du ensam nu? Nej, maken masserar mina axlar som sagt och på övervåningen sover familjens två yngsta medlemmar.
Vad ser du fram emot mest denna vecka? Jag ser fram emot morgondagens 40-årsfest i grannskapet. Barnfri fest - glina sover över hos syster.
Brukar du komma i tid? Ja, fast jag har blivit mer tidsoptimistisk med åren och är inte lika punktlig som jag en gång var. Bra eller dåligt? Men när det verkligen gäller, då är jag i tid. Som igår när jag skulle leda en workshop med en av ledningsgrupperna på jobbet - då var jag på konferensanläggningen en timme i förväg.
När blev du fotad senast? Om egna foton räknas så var det i ett provrum på Indiska, i tisdags.
Hur känner du dig nu? Tillfreds men djävulskt trött och med en påträngande spänningshuvudvärk. Jag har nästan alltid huvudvärk faktiskt - inte så bra.
Vanligaste färg på dina kläder? Svart och grått. Och rätt mycket starkt rosa faktiskt.
Blir du bra på bild? Ibland så.
När och varför grät du senast? När jag var på kickoff med ett projekt på jobbet. Låter märkligt kanske, men vi är ett litet team på fyra personer och vi hade några väldigt givande och personliga samtal om viktiga saker.
Var det pinsamt att svara på det? Inte alls.
Hade du en bra kväll i går? Ja, fast jag var trött. Då också. Kom hem från den där workshopen vid sjutiden, hängde med familjen lite och gick och lade mig vid nio.
Din favoritdryck på morgonen? Te. En stor balja te och ett stort glas vatten.
Kan du laga mat? Jag är bra på att laga mat. Inte minst är jag en höjdare på att skapa något gott av det som råkar finnas hemma. Fast matlagningen var roligare förr, innan barnen kom. Då fanns det mer tid och så var det ingen som rynkade på näsan åt nya rätter.
Är du nyttig? Ja ganska, vi äter bra mat hemma. Fast jag var mycket nyttigare innan barnen kom. Då var jag väldigt nyttig faktiskt. Fast jag är inte bara nyttig, jag är en riktig godisråtta också.
Är du blyg? Ja, fast mycket mindre än när jag var barn och ung. Då var jag galet, snudd på handikappande blyg. Nu är jag nog mindre blyg än jag tror - självbilden släpar efter.
Vilken tid gick du upp i dag? 06.00. Efter att ha snoozat i en kvart.
Hur mycket krävs för att du ska bli full? Tja, några glas vin.
Har du spytt offentligt? På offentlig plats? Jomen det har väl hänt (hemska tanke), fast det var nog 20 år sen. Tycker spy är betydligt mycket mer pinsamt att skriva om än om tårar, för övrigt.
Hur många timmar sover du? Minst sju, helst åtta och ibland lite mer.
Vad sa du senast? Hmm, till maken som masserar mina axlar. Jag har det bra.
Var du på festival i somras? Nej. Jag har gjort min andel av Roskilde och Hultsfred, men det var länge sen.
Vem ringer du när du är arg/ledsen? Maken eller syster.
Vad skulle du behöva nu? Sömn, och en rejäl naprapatbehandling. Ett yogapass kanske.
Har du snygga skor? Ja, fast för få!
Vad var det första du sa i morse? Ett mumlande god morgon till maken. Pratar inte i onödan på morgnarna.
Sov du i din egen säng i natt? Ja.
Har nån annan sovit i din säng i natt? Ja, maken. Vi delar.
Har du körkort? Ja, sen 2003.
Är du ensam nu? Nej, maken masserar mina axlar som sagt och på övervåningen sover familjens två yngsta medlemmar.
Vad ser du fram emot mest denna vecka? Jag ser fram emot morgondagens 40-årsfest i grannskapet. Barnfri fest - glina sover över hos syster.
tisdag 6 september 2011
Hur får ni till det?
Alla ni som plåtar dagens outfit alltså. Sicken rookie jag är...
Den fick i alla fall följa med hem.
Den fick i alla fall följa med hem.
måndag 5 september 2011
Hit or miss?
Jag kan inte bestämma mig för om den här klänningen är lite cool eller bara alldeles förfärligt gräsligt städrocksaktig. Jag som brukar vara rätt nedtonad, enfärgad och enkel i min stil kanske borde dra öronen åt mig redan av beskrivningen: "färgstark klänning med stort blommönster". Det är ytterst sällan jag hittar något snyggt på Indiska, så oddsen är väl inte till dess fördel. Och ändå är jag lite sugen på att kolla in hur den ser ut i verkligheten. Det är något med knytbandet och ärmarna som jag gillar.
Vad tror du - hit or miss?
Vad tror du - hit or miss?
Mer beröm
I morse när jag trött och förkyld gick Fleminggatan fram med P1 i hörlurarna på väg till ett möte, blev jag stoppad av en man i 50-årsåldern som sade "Excuse me" gång på gång och såg väldigt angelägen ut. När jag stannade för att höra vad han ville så pausade han, tittade mig i ögonen och sade:
"You look great."
Inget mer. Sen gick han vidare. Märkligt, men lite gulligt ändå va.
"You look great."
Inget mer. Sen gick han vidare. Märkligt, men lite gulligt ändå va.
söndag 4 september 2011
Den som väntar på något gott...
Jag borde väl ha bytt header redan någon gång i vintras. Men är man ute tillräckligt länge så blir man till slut inne igen:
Välkomna vackra höstlöv!
Välkomna vackra höstlöv!
Strange face
Alltså. Det här omslaget på senaste Damernas Värld. Damernas själva påstår att:
"...om du har sett Cindy-omslaget kan du skatta dig lycklig. Det trycks nämligen upp i limiterad upplaga, så har du ett är du en av få."
Limiterat eller ej, är det bara jag som tycker att Cindy ser... ja jag vet inte... konstig ut på bilden? Jag såg tidningen i butik och kunde inte sluta stirra på omslaget för att hitta felet. För något är fel med bilden. Det är något med hennes ansikte. Är det ögonen? Munnen? Hur hon böjer halsen? Jag vet inte. Men fel är det. Jag liksom bara väntar på att se lite dregel rinna ur den där vänstra mungipan. Eller att blicken ska försvinna in under ögonlocken och blotta ögonvitorna. Jag är ledsen Cindy, men så är det.
Update: Nu vet jag vad det är. Hon ser ut som om hon har drabbats av en stroke, stackars kvinna.
"...om du har sett Cindy-omslaget kan du skatta dig lycklig. Det trycks nämligen upp i limiterad upplaga, så har du ett är du en av få."
Limiterat eller ej, är det bara jag som tycker att Cindy ser... ja jag vet inte... konstig ut på bilden? Jag såg tidningen i butik och kunde inte sluta stirra på omslaget för att hitta felet. För något är fel med bilden. Det är något med hennes ansikte. Är det ögonen? Munnen? Hur hon böjer halsen? Jag vet inte. Men fel är det. Jag liksom bara väntar på att se lite dregel rinna ur den där vänstra mungipan. Eller att blicken ska försvinna in under ögonlocken och blotta ögonvitorna. Jag är ledsen Cindy, men så är det.
Update: Nu vet jag vad det är. Hon ser ut som om hon har drabbats av en stroke, stackars kvinna.
Mer beröm åt folket!
Alltså det här med att ge varandra beröm. Tänk så enkelt det är. Och tänk så viktigt. Några väl valda positiva ord kan betyda så himla mycket. Och ändå är vi så dåliga på att ge varandra beröm och positiv återkoppling. I alla fall är jag det.
Jag har fått fint beröm den här veckan. Bland annat av en kollega som sade:
- Du Kajsa. Du är en sån frisk fläkt på avdelningen, vet du det? Du är så drivande i dina frågor, och det är så inspirerande. Du når ut i verksamheten, och det är sannerligen inte lätt. Du gör ett riktigt bra jobb. Lova att du tar till dig det!
Berömmet värmde alldeles särskilt mycket eftersom det kom från en person på avdelningen som jag inte uppfattat som särskilt utvecklingsorienterad eller intresserad av det jag jobbar med. Där ser man.
I veckan fick jag också ett tjänstgöringsbetyg från mitt förra jobb. Ett två sidor långt, väl genomtänkt, genomarbetat och detaljerat omdöme som verkligen förklarar vad jag pysslat med på jobbet, och som är späckat med rent fantastiskt beröm från min dåvarande chef. Så himla skönt att läsa, inte minst med tanke på hur frustrerad jag var under min sista tid på myndigheten.
Enligt betyget så är jag påläst, utvecklingsorienterad, kvalitetsmedveten och levererar i tid. Jag ställer höga krav på mig själv och har hög integritet. Min chef uppskattade särskilt mitt positiva sätt och min goda kamratanda, och konstaterar att det är lättare att lyckas som chef med medarbetare som mig runt omkring sig. Hon skulle inte skulle tveka att åter arbeta tillsammans med mig om tillfälle uppstod. Ett av projekten jag jobbat med kallar hon "en av de svåraste uppgifter man kan ha som kommunikatör. Utfallet av projektet var mycket lyckat och Kajsas kompetens och personliga egenskaper var en avgörande del i detta".
Fint va! Att jag har lite skev självbild och rätt taskig självkänsla, det skrev hon inget om (det döljer jag skickligt). Jag jobbar på den... Bland annat genom att skryta ohämmat här på bloggen.
Och hey, it's my blog and I'll brag if I want to! ;-)
Jag har fått fint beröm den här veckan. Bland annat av en kollega som sade:
- Du Kajsa. Du är en sån frisk fläkt på avdelningen, vet du det? Du är så drivande i dina frågor, och det är så inspirerande. Du når ut i verksamheten, och det är sannerligen inte lätt. Du gör ett riktigt bra jobb. Lova att du tar till dig det!
Berömmet värmde alldeles särskilt mycket eftersom det kom från en person på avdelningen som jag inte uppfattat som särskilt utvecklingsorienterad eller intresserad av det jag jobbar med. Där ser man.
I veckan fick jag också ett tjänstgöringsbetyg från mitt förra jobb. Ett två sidor långt, väl genomtänkt, genomarbetat och detaljerat omdöme som verkligen förklarar vad jag pysslat med på jobbet, och som är späckat med rent fantastiskt beröm från min dåvarande chef. Så himla skönt att läsa, inte minst med tanke på hur frustrerad jag var under min sista tid på myndigheten.
Enligt betyget så är jag påläst, utvecklingsorienterad, kvalitetsmedveten och levererar i tid. Jag ställer höga krav på mig själv och har hög integritet. Min chef uppskattade särskilt mitt positiva sätt och min goda kamratanda, och konstaterar att det är lättare att lyckas som chef med medarbetare som mig runt omkring sig. Hon skulle inte skulle tveka att åter arbeta tillsammans med mig om tillfälle uppstod. Ett av projekten jag jobbat med kallar hon "en av de svåraste uppgifter man kan ha som kommunikatör. Utfallet av projektet var mycket lyckat och Kajsas kompetens och personliga egenskaper var en avgörande del i detta".
Fint va! Att jag har lite skev självbild och rätt taskig självkänsla, det skrev hon inget om (det döljer jag skickligt). Jag jobbar på den... Bland annat genom att skryta ohämmat här på bloggen.
Och hey, it's my blog and I'll brag if I want to! ;-)
Dagens dummaste
Jamen visst. Snubben i SAS reklambilaga, han som flyger Stockholm-Oslo flera gånger i veckan, han tänker på miljön. Inga papperslappar där inte. Vi tackar och bugar. Verkligen.
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
lördag 3 september 2011
Telefonterror
Maken har haft sin iphone i fyra månader. Under den tiden har han, i tur och ordning, hunnit:
- tappa telefonen i marken och spräcka skärmen
- tappa den på en äng med högt gräs medan han flög drake med barnen
- tappa bort den på finlandsfärjan
- tappa den i toaletten.
Pinsam mat?
En av mina facebookvänner skrev igår (rätt så humoristiskt) om vilken pinsam fredagsmiddag hon höll på att laga. Fejan fylldes genast av mer eller mindre fantasifulla gissningar om vad det var hon lagade. Lövbiff med pommes, falukorv med snabbmakaroner, smördegsinbakad kassler... (Det visade sig vara 70-talsklassikern Flygande Jacob.)
Intressant det där, vilka associationer vi har till olika maträtter. "Säg mig vad du äter och jag ska säga dig vem du är...", eller?
Jag får nog erkänna att jag tycker tacopaj är litegranna pinsamt. Kassler med ananas känns inte heller så hett.
Vad är pinsam mat i din värld?
Intressant det där, vilka associationer vi har till olika maträtter. "Säg mig vad du äter och jag ska säga dig vem du är...", eller?
Jag får nog erkänna att jag tycker tacopaj är litegranna pinsamt. Kassler med ananas känns inte heller så hett.
Vad är pinsam mat i din värld?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)