När jag var på jobbet och hälsade på senast fick jag förstås höra senaste skvallret. Och lite jobbprat. Min vikarie:
Jag:
– Eeeeeh… (hade absolut ingen aning om vad det var för projekt hon pratade om.)
Sen trillade polletten ned.
Jaså det DÄR projektet. Det som jag initierade, ledde, brann för och talade mig varm för. Det som var livsviktigt och nödvändigt för intranätets fortlevnad. Hade. Helt. Glömt. Det.
Och det kändes ganska skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar