På moset, alltså. Halsinfektionen från hell har slagit klorna i mig. Det är knappt jag kan svälja, och inte nog med att jag är sjukskriven på halvtid för det där depressionseländet som jag inte orkar skriva om; i går och i förrgår fick jag vara hemma med feber. Feber! Det har jag inte haft på år och dag.
Nåja. Maken och barnen har flytt fältet för ett par dagar så jag kan ligga i TV-soffan och tycka synd om mig själv hur mycket jag vill. Och äta godis (om jag lyckas svälja ner något vill säga). Man kan ha det värre, trots allt. Och ni får ursäkta att det här har blivit något av en gnällblogg. Ljusare tider är på väg. Så det så!
2 kommentarer:
Jag ligger också däckad i feber och halsont! Är helt chockad över en dagissjuka (båda barnen har haft feber i veckan så jag skyller på dem) som jag faktiskt blivit smittad av. Trodde jag var helt immun.
Kajsa: Stackare, krya på dig! Jag trodde också att jag uppnått full immunitet (utom vad gäller vinterkräket, där verkar jag vara chanslös) men det var bara att vika sig. Hoppas du blir frisk snart, och kanske ompysslad idag på alla hjärtans!
Skicka en kommentar