onsdag 7 mars 2012
Ljusterapi
Vi var på ön i helgen. Det var magiskt. Särskilt i söndags morse då spröd, så spröd ny is täckte havet och dimman suddade ut horisonten, medan solen flödade över oss på stranden. Den där lilla stranden. Vår lilla strand. Den är som en hel värld att upptäcka, och alla i familjen är lika lyckliga över att få gå där och skrota. Oftast träffar vi inte på en enda människa - en sann lyx.
Den här helgen träffade vi bara på fina grannfarbrorn. Han har praktiskt taget flyttat ut till ön efter pensionen, tillsammans med sin otroligt sympatiska hund Fanny. Där ute målar han tavlor, snickrar på huset och klär om möbler. Går långa promenader och paddlar kajak. Det är nästan så att jag avundas honom. Han var nog lite sällskapssjuk, vi blev inbjudna på kaffe och whisky och satt en lång stund i hans soldränkta kök med utsikt över havet, och samtalade medan barnen sörplade läsk och åt kakor.
Annars eldade vi i öppna spisen, lagade god mat och skottade bort snön från altanerna. Grillade korv, byggde ut barnens koja och sov. Massor sov jag. Och så joggade jag. Tre rundor à sex kilometer. På tre dagar. Det ni!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Duktigt!
Karin: Tack! Sen blev jag förkyld, så inget joggande den här veckan... :-(
Det låter helt underbart!!
Ja, den där sista kommentaren var från mig, feltryckning...
Nipe: Åh, det var fantastiskt.
Fint det låter!
Anna: Fint som snus var det.
Skicka en kommentar