torsdag 11 april 2013

Tji fick jag

Just när jag var som mest taggad och igång med träningen, så BAM slog oturen till. I morse snubblade jag ner för två trappsteg här hemma och landade med full kraft på stengolvet, med all kroppsvikt på min högra fot. Gode gud så ont det gjorde. Jag låg på golvet med tårarna sprutandes, barnen blev livrädda över att mamma var så ledsen och maken försökte utröna hur illa det var och hur han kunde lindra. I samma veva dök hantverkarna som bygger trädäck upp - jomenhej här ligger jag på hallgolvet med foten på en stol, helt normalt...

Jag kom i alla fall iväg till jobbet och jobbade hela dagen, även om jag inte är säker på att det var så klokt. Jag kan knappt stödja på foten alls, den är svullen och gör vansinnigt ont. Fortleden värker också som attan. Nu ligger jag i soffan med foten högt och funderar på när jag kommer att kunna träna igen. Jag hade ju träningen planerad för resten av veckan: NTC på SATS och cykel till och från jobbet imorgon,och så intervallträning på söndag. Och på lördag ska jag ju till trädgårdsmässan i Älvsjö ju! Buhu vad jag tycker synd om mig själv. Vi får se om jag ens kommer iväg till jobbet eller om jag får jobba hemifrån.

Men som syster psykologistudenten sade: tur att du bara slog i foten. Hon läser om huvudtrauman just nu...

8 kommentarer:

Åretruntparadiset sa...

Ja, förlåt min brist på medkänsla, men det var min första tanke det där om huvudtrauman. Herregud, det kan gå så illa... Men förstås är jag ledsen för att din fot gör ont och jag hoppas förstås att det ger med sig fortare än kvickt. Kram, kram, kram!

Kajsa sa...

Du har ju helt rätt, det ÄR tur! :)

Kram

mimmi sa...

Stackars du! Linda foten hårt, ett råd från en som har alldeles för stor erfarenhet av stukade fötter

Karin Loiske sa...

Låter som en rejäl stukning. Trist som attan men kan gå över fortare än man tror. Jag köpte ett bra tryckförband (nästan som en slags strumpa med kardborreband) på apoteket när jag stukade foten. Och det är tydligen bara bra att komma igång och gå på den så fort du kan. Krya!

Nipe sa...

Aj, aj AJ! Hoppas den läker fort!

Kajsa sa...

OK Mimmi, will do! Faktum är att vår GD Eva engagerade sig väldeliga i min onda fot igår. Hon förhörde sig om vad som hänt och sen när jag haltat vidare till mitt möte kom hon instormandes med en förstahjälpenlåda och krävde att jag skulle linda, vilket jag förstås gjorde ;) Man kan säga att hon ägnar sig åt en annan typ av ledarskap än Holmen...

Kajsa sa...

Karin: Ja, det har jag också förstått nu - att det är bra att belasta så normalt som möjligt så fort man kan. Det har min chef inpräntat i mig - hon stukade foten i vintras och förvärrade den genom att använda krycka och vänta alldeles för länge med att gå på den. Hon ringde i morse och övertalade mig om att gå till doktorn, så nu är foten röntgad och jag har iaf ingen spricka.

Jag som var SÅ igång med min träning! :(

Kajsa sa...

Tack Nipe, snabb läkning vill vi ha! Ska ju träna ju!