Musiksmaken ändrar sig onekligen med åren. Förrupptäckte jag nya spännande artister. Numera upptäcker jag mest gamla spännande artister. (Eller till och med döda.) En av mina största upptäckter de senaste åren är Gram Parsons. Han brukar kallas länken mellan country och rock, eller rockcountryns fader.
Hans skiva Grievous Angel är tveklöst den musik jag skulle ta med mig till en öde ö (mina gamla tonårsidoler Depeche Mode får ursäkta...). Helt underbar. Och allra, allra bäst är duetten med Emmylou Harris: Love hurts. Ren perfektion om du frågar mig. Världens bästa duett. Ever. Garanterat.
Undrar vilka musikmirakel Gram Parsons hade åstadkommit om han inte hade dött 1973, bara 27 år gammal? Han slutade sannerligen sina dagar som en sann rockstjärna: dog av en överdos i Joshua Tree, Kalifornien. Efter begravningen stal hans manager, Phil Kaufman, kistan, åkte ut med den i öknen och brände den. Allt i enlighet med ett löfte till Gram.
Update: Efter inlägget ovan fick jag förstås ett akut behov av att lyssna på Grievous Angel. Glad i hågen traskade jag ner till vardagsrummet, bläddrade bland mina feng shui-sorterade cd-skivor och hittade fodralet under "G". MEN DET ÄR TOMT! Var katten är skivan? Mina misstankar går till maken.
2 kommentarer:
kolla den bärbara cd-spelaren, där kanske den är.
Kapten: aha... är det jag som har lagt den där menar du? ;-)
Skicka en kommentar