Å vad skön den är, den där känslan av eufori man kan få när man har brottats med en bångstyrig text länge länge utan att nå fram, och så plötsligt lossnar det och den röda tråden finns där helt plötsligt eller pusselbitarna faller på plats beroende på vilken metafor man föredrar. Jag njuter av den just nu. Inte metaforen, utan den där känslan alltså. Litegrann av euforin kanske också kommer sig av att jag har överdoserat på myndighetens ganska äckliga earl grey och gröna karameller som påstås smaka äpple. Jag lastar i alla fall överskottet av tein och socker för det faktum att jag verkligen får anstränga mig för att sätta punkt just nu. Vill liksom bara fortsätta skriva och skriva och skriva...
Det är inte nödvändigtvis så att resultatet av skapandet blir en poetisk novell, ett tänkvärt blogginlägg eller något annat kreativt. Det kan också hända att det blir ett spökskrivet GD-brev till medarbetarna mitt under brinnande omorganisation. Som idag. Och det ska icke föraktas, säger jag er.
2 kommentarer:
Avslutade själv precis ett sådant brev. Avsett att elda och inspirera medarbetare med stora krav att prestera.
Ville först inte skriva brevet. Nu är jag väldigt nöjd!
Grattis till ditt sköna flow!
JMElena: Skönt att du blev nöjd! Jag också, brevet jag skrev landade väl och jag (och GD...) har fått massor av positiv feedback. En riktig kick!
Skicka en kommentar