För sju-åtta år sedan förstörde jag min menisk. Jag var och klättrade med några vänner och när jag vinklade till knäet för att ta mig upp för en lagom utmanande led sade det pang. Knäet återhämtade sig dock hjälpligt, och även om jag inte kan klättra längre så har det hållit sig lugnt.
Tills igår. Då pajade menisken igen. Ordentligt. Jag kan faktiskt knappt gå och lyckades inte ens ta mig till t-banan i morse utan fick ta bilen.
Vad jag gjorde den här gången?
Sträckte mig efter en bok i bokhyllan.
Joråsåatt.
8 kommentarer:
Och jag har hälsporre. Vad är detta? Hoppas det är snabbfixat på något sätt...
Mäh, det var ju en bok du sträckte dig efter. En BOK!
Helt legitimt med litteraturskador.
Sköt om dig!
Fy fan. Krya! Kram.
Småbarnsmammor går ju tyvärr allt för ofta på knäna... ;)
Krye på knäet!
ÅRP: Åldern. Det är åldern, syrran... :-(
Anna: Du menar att den goda litteraturen kräver några offer på vägen, eller... ;-)
Rana: Det går utför...
Caroline: Japp, så är det!
Men fy då! Vad gör man åt det - operation?
Fröet: Jo, det kanske är så... Något borde gjorts redan då för tio år sedan. Får nog gå till doktorn, ändå. Suck...
Skicka en kommentar